Hängde upp en ny väggkalender idag. Ett helt oskrivet blad. Oskrivna blad ger alltid inspiration och lust att fylla det med massa kladd. Tänk om man kunde förstå, att en oskriven väggkalender ger ett behagligare liv, men icke. Fram med pennan och börja plita i viktiga händelser.

2-20 Januari - Thailand. OK! Bra start på året. Det får gå.

12 Juni - KISS på Stockholm Stadion. Har sett dom förrut, och kunde inte motstå frestelsen. PyroShow, Folköl i plastflaskor och trevliga vänner. Jo, det blir bra.

5-10 Juli. Gatufest i Mittens rike. Fick se att Kent är det enda band som är bokat. Det känns redan bättre än de senaste åren. Dags att skicka ut en inbjudan till gatufestvännerna...vi kör en sommar till!

chockade...eh?

Bäst att börja med att säga att det är ledsamt att SAAB läggs ner. Jag kommer ursprungligen från Trestadsområdet, och SAAB har alltid funnits där. Jag kan känna med dom som arbetar där på fabriken.

Men att man blir "chockad" över att en bilfabrik som gör 4 miljarder (4 000 000 000 kr) i förlust, inte kan drivas vidare, det kan jag inte riktigt förstå. Att tillverka något som ingen vill ha, det fungerar inte. Inte längre.

Man gnäller på Maud. Men vad ska hon göra åt saken? Sälja bilarna? Eller köpa bilarna? Om SAAB var så himla bra att det kunde drivas vidare, då hade det drivits vidare. Verkligheten är en annan.

Teko försvann. Varven försvann. Bilindustrin försvinner...

Knäcken hör julen till...

Jag har jobbat i "handeln" i över 10 år. Julen är viktig för oss i "handeln". Men inte på samma sätt som för alla andra. Tyvärr. För oss innebär det mer jobb. Och det är kul! Faktiskt! Men det innebär mindre julpyssel. Och det är mindre kul. Faktiskt!

Lillhjärtat är en pysseltjej av stora mått. Julen är hennes tid. Hon har redan tillverkat serviettringarna till julkalaset. Hennes föräldrar jobbar däremot i "handeln". Ja, ni förstår. En omöjlig ekvation. Igår kväll satt hon 30 cm från TVn och tittade med drömmande ögon på när Ernst tisslade och tasslade och pysslade. Han bygger granrisinstallationer, ystar ost, plockar mistel, bakar marsipanlimpor, kokar julgädda (?)...ja ni vet hur han håller på.

"En sån pappa skulle du ha va, Lillhjärtat"? frågade jag, lite smått ironiskt.
"Jaaaaaaaaaaa" svarade hon utan att släppa blicken från Ernst.

(J-la Ernst j-vl...)

När Ernst va klar med sitt tramsande, och gjort 1000 knäckformar klara, vände sig Lilldottern om och sa -
Knäck e ju ett godis...jag som trodde det va samma som en knäckemacka...

Dags att hitta lite quality time med Lilldottern, tror jag.

Någon som har det till salu?

Anyone?

Varför finns dom?

Några miljarder dollars för att flyga till månen? Leta efter saker som kanske finns där ute i rymden. "No problem"!
Några fler miljarder dollars för att jaga spöken i Afghanistans bergstrakter? Efter terrorister som kanske finns där i någon grotta. "No problem"!
Kanske några miljarder dollars på att skjuta protoner i full fart mot varandra? För att kanske komma på hur jorden en gång kom till? "Absolutly no problem"!

Men att komma överens om att lägga några miljarder dollars på att rädda det vi redan har. Att komma på hur vi skall stoppa temperaturhöjningen. Att rädda glaciärerna. Att rädda jorden. "Big problem! Huge problem"!

Hittills har dessa gråa män, i sina grå kostymer, fått sköta detta jobb som är så tråkigt att väldigt få vill syssla med det. Dom skriver sina avtal om export och import. Fördelar våra pengar på skola, omsorg och vägar. Möten, konferenser och annat tråk.

Men när dom äntligen får en uppgift av värde att lösa...nä. Kan vi verkligen ha dom kvar då? Har dom inte visat sig helt okompetenta?

Någon som vill ta över? (Nej, inte du Mona!)

Anyone?

Nu är det jul igen...suck

Ja, då var det dags att ge institutionerna en känga igen...att dom aldrig lär sig...
Postens dilemma är att dom ser som sin stora uppgift i samhället att frakta paket och brev hit och dit. Dom har inte en enda tanke på att dom egentligen löser en tjänst som en kund har betalat för. Ibland kan man skoja om att livet hade varit mycket lättare utan alla kunder. På Posten skojar man inte om det...Kunden är ett problem. Han hindrar dom från att köra paket.

Posten får dom anställda som man förtjänar. Vi har problem med dom. Minst sagt. Igår skulle dom både hämta och lämna paket i Butiken. Inget av det lyckades dom med. För att göra en lång historia något kortare, så ringde Hjärtat till Chefen på Posten. Mycket undanflykter så klart, men den bästa var den att dom hade så mycket att göra nu...

"Det är ni nog inte helt ensamna om just nu" kommenterade Hjärtat.
"Jo, ja, men vi arbetar häcken av oss, fö.." Hjärat avbröt -"Men Gud vad roligt för er, att ni har mycket att göra!
"Nja, eeh men.."

Skillnaden är att vi tycker att det är roligt när vi har mycket att göra. För institutionerna, såsom Posten, är det bara jobbigt...

Bunta ihop dom. Lägg dom i ett paket, och skicka iväg dom.
När det skickas, vart det skickas eller när det kommer fram, ja det vette fan.


Skicka ett SMS som julhälsning i år kanske?

Anyone?

God Jul...

Skyll inte på mig...

Vår värld håller på att gå under. Våra ledare håller på att vakna? Men växthuseffekter & klimatkonferenser i all ära. Vi har även mindre men stora problem att ta tag i. Ungdomsarbetslösheten! Är det någon som allvarligt talat är förvånad över att den finns? Beror den på att föräldrar inte längre orkar sopa med samma frenesi framför sina änglar? Skall ungdomarna göra något själva åt saken? Men man kan inte bara skylla på dom. Vad är det som format dom? Vem är det som format dom? Vem skall vi hänga? Anyone?

Dom skall ta sig in i en värld där man ställer krav. Där man måste prestera innan man belönas. Där man kryper innan man går. Något som ungdomar, generellt sett är måttligt intresserade av.

Är jag bitter? Nej!
Uppgiven? Ganska!

För många besvikelser har gjort åsikten till en sanning.

Staten försöker genom att införa billigare arbetsgivaravgifter och annat lull-lull för att företagen skall gynnas av att ta in ungdomar. Jag förstår att man försöker med allt. Detta lockade till en början. Billigare arbetskraft, jo man tackar...tack, men nej tack! Man får inte ett jobb för att man är ung eller gammal. Man får det för att man är bra på vad man gör.

Lillhjärtat skall nu formas till den stora världen. Jag skall ta över där Hjältarna på Sörängsbacken slutade ;). Men hur gör man? Jag vill inte att hon också blir sådär. Räcker det att vi bränner alla curlingkvastar?

Ja, till påsken skall alla kärringar med curlingkvastar eldas upp på bål. Hoppas att det räcker. Hoppas att det inte är för sent!

Hoppas även att dom kommer överens om något i Köpenhamn. Om inte annat, så i alla fall om att det redan kanske är alldeles för sent, som Wiehe för längesedan så vackert sjöng...

God Rock

OBH lär ju designa good life, men det finns det fler som kan. Jag och Hjärtat har ju den goda smaken att fylla år på samma dag, och att dessutom göra det på första dagen i Julmånaden gör ju livet så mycket lättare. Ingen glömmer. Inte heller vår allra bästa före detta svärson - Superstar Rockaren. Man blir glad i själen, och lite yngre i hjärtat när man öppnar ett paket med ett så...vackert innehåll.

Hur man år efter år, kan göra en så simpel produkt som vodka, så snygg och vill-ha-läcker är en gåta. Men denna åtråvärda rock n' roll förpackning lär bli en klassiker. Och den är min! Och Hjärtats...Tack T. Tack för att vi får vara med och leva i din dröm ibland!

12 juni står Kiss på Stockholm stadion igen.

Jag och Hjärtat kommer att vara där. Vi ger oss aldrig!

Är det måntro då den skall knäckas? Rock n' rolla lite i Humlegården?

Någon som vill hänga med?

Någon som orkar?

Anyone?