söndag 1 maj 2011

Är vi framme snart...?

Vi skulle ta några dagar i fjällen över helgen. Snön höll på att rinna bort från Vemdalsskalet, det visste vi, men några dagar med frisk luft gör ju gott. Men först lite färdkost! Vi svängde in och beställda vad vi ville ha till den talande stolpen. När vi sedan satt utanför luckan och väntade på vår mat, så satt Lillhjärtat och tittade och läste på en Jättestor reklamskylt.
Efter en stunds tystnad så kom då frågan -


"Pappaaaa. Vad betyder egentligen meal?"

"Tja, det betyder väl...måltid...typ"

"Pappaaa. Hur många måltider är det kvar innan vi är framme...?"

PS
7-åring till salu.
DS

torsdag 28 april 2011

Aah, dessa Eldsjälar!



Som sammanfattningen här ovan säger, så skrivs det i popcornbloggen när det är något som poppar upp i huvudet. Det behöver nödvändigtvis inte hända varje dag. Då skrivs det heller inget, bara för skrivandets skull. Ibland så behöver det inte poppa, utan man vidareberättar bara vad man ser hända i sin omvärld. Smått och stort. Som nu.


Läser på sidan "ordet fritt" i ortens tidning, i Mittens rike, anno 2011 -


"Fornminnesföreningen måste bli mer medlemsvänlig för att medlemmarna skall stanna kvar. En morot som höll medlemmarna kvar var gratis kaffe men att medlemmarna betalade för brödet. / bla bla / ...och nu tog man bort förmånen helt utan att meddela oss. Inte ens personalen visste något. Så behandlas medlemmarna! Mycket kränkande."


Tänk att moroten för att engagera sig i traktens Fornminnesförening är en kopp kaffe. Gratis skall den vara! Tänk, det hade varit jättesvårt att lista ut. Det skall fan driva runt en intresseförening med sådana eldsjälar.


Vilka små världar vissa av oss lever i. Skall man vara avundsjuk? Eller räcker det med att vara förvånad?

torsdag 21 april 2011

Glad Påsk, typ...

"Pappa, pappa, jag har kommit på en jätterolig Påsklek! Jag har kommit på den alldeles själv, och den är jättekulig, pappa"...


Börjar redan nu att ana oråd...

"Man tar varsitt ägg i handen. Och så ställer man upp sig mitt emot varandra. Så går man snabbt mot varandra och håller upp äggena, och slår dom mot varandra när man möts. Och den som knäcker den andras ägg vinner. Kul va?"


"Mmm...vem städar upp efter leken då?"


Tystnad.


"Man kan kanske lägga ett papper på golvet..."



Glad Påsk på er där ute i stugorna!

tisdag 19 april 2011

Justin Beaver?...

I fredags skrevs ännu ett kapitel i föräldrarskapets hemliga handbok. Lillhjärtat hade bjudit in mig till en föreställning av "småstjärnorna" på sin skola. Mer eller mindre begåvade barn från 4 klasser skulle uppträda. På sådana tillställningar blir det väldigt tydligt det där uttrycket - mina barn och andras ungar. Det kan väl vara OK att titta på Lillhjärtats uppträde från bakersta raden i klassrum 1C, men alla andras...nja.

Det verkade vara som om att Erik Saade var väldigt Popular, för den låten fick man höra flera gånger om. Och Monimaker var med åtminstonne 1 gång. Kanske 2. Jag kan ha slumrat till där på bakre raden. Men Lillhjärtat hade efter 3 dagars bråk med sina danskompisar frångått de obligatoriska melodifestival artisterna.

"Pappa, vi har valt att dansa till Justin Bieber". Först tyckte jag att hon sa Beaver. "Och vet du, mamma visste inte vem det var, fniss". Jag satt bakom ratten och kramade den hårt, och hoppades att frågan inte skulle komma.
"Vet du vem det är pappa?"...


Jag sökte i minnet utan framgång, och det enda jag kunde komma på att säga till min 7-åriga dotter var - "Nej, men vet du vem Ulf Lundell är då?"

Tystnad...

"Jag har hört talas om honom..."

End of discussion.

fredag 1 april 2011

Mario Bros - Återkomsten

Ja, detta kan ju ses som en återkomst på många sätt...tycker att Facebook ersätter bloggandet rätt bra, men där försvinner man så snabbt från skärmen, så att säga...



Socialdemokraterna har visat en helt ny sida. Humorn. Dom har en ny partiledare som har humor, sägs det. Och dom som röstat fram honom, dom måste väl också ha en viss humor. Eller så är det apati. "Ja, va fan. Inte kan det väl bli sämre, så släpp fram pellejönsen".




Jag har hela tiden hävdat att det är Achmed the dead terrorist som är förebilden. I morse fick jag dock en ny vinkel på det hela, när Lillhjärtat tittade på nyheterna och ropade till -


"Wow, pappa. Han ser ut som Mario".

onsdag 10 november 2010

Maskrosbarn

Det har flyttats en hel del på senaste tid. Ingen har riktigt tid att skriva på en blogg när man flyttar. Man håller på att sortera och kasta. Kasta sånt som man vid senaste flytten sorterade i spara kartongen. Spara sånt som man vid nästa flytt kastar osv. Man har fullt upp.

Nu håller vi på att flytta in, och då skall det bäras, skruvas, och monteras. Monteras ja. Det finns ju ett företag som har som affärsidé att överlåta det till kunden. Man plockar ner saker i så små beståndsdelar som det bara går, och lägger det i platta paket. Vi köper, monterar och svär ve och förbannelse över köpet och lovar oss själva att aldrig köpa något där igen. Han som valde bort montagebiten ur sin affärsidé, han blev miljardär...

Lillhjärtat behövde ny taklampa. Med 3,70 i takhöjd så fungerar det inte med en plafond direkt. Det behövs något som "tar tag i rummet", som Ernst säkert hade uttryckt det. Lillhjärtat hittade en lampa som, enligt henne själv, skriker IKEA. Jag och Hjärtat har försökt få in henne på andra tankar. Visat fina lampor på fina butiken, men icke sa nicke. Lampa Maskros skulle det va. Basta!

Hjärtat åkte dit och köpte den igår. Jag fick nöjet att montera den igår. En Maskros består av 160 st blommor och 160 st spjut. Bland annat. Jag stod i 1,5 timme på en stege och monterade ihop denna sak, vilket resulterade i en sjuhelvetes kramp i vaden idag.

Lillhjärtat tröttnade att titta på efter ett tag, sa lite slött: "Glöm inte att sätta dit alla blommorna", och gick sedan och kollade på TV. Smart tjej. Jag stog och tänkte på den där miljardären som sålt Maskros. Han tyckte nog inte det va så kul att montera ihop den, så han lät mig göra det. Säger det mer om honom eller mig? Ja, som sagt, han är miljardär...vad vet jag?

Jag och Hjärtat köpte även en Kartell lampa på Rummet igår. Man får en kartong, bär hem den, sprättar upp kartongen, ställer lampan på plats och tänder den.
Det finns en tjusning med att få lampor monterade som dom är tänkta att se ut också...


Ytterligare en tanke slog mig under montaget.
Hur fan gör man när man flyttar med Maskros?
Anyone?

fredag 27 augusti 2010

Titta ner när du går!



Helt plötsligt så börjar Lillhjärtat att prata arkeologi när vi susade fram i den vita Pärlan tidigare idag.


-"Förr i tiden, ja, för längesedan, då grävde man djupa hål i marken där man la kungarna och sånt, och ovanför blev det stora pyramider. Och så hackade dom in bokstäver i runstenar".


-"Oj då, vad du vet saker..."


-"Ja, och om man går i gräset, så skall man gå försiktigt, försiktigt och titta riktigt noga, för då kan man hitta guld. Dom tappade mycket guld när dom gick omkring, vikingarna, förr i tiden..."



Jag tror nog att jag chansar på V75 i helgen ändå.


Men man kan ju titta ner i gräset där man går. Man kan aldrig så noga veta. Det tappades visst en hel del guld. Förr i tiden...

onsdag 18 augusti 2010

Jobba med människor?


När folk får frågan om vad dom vill jobba med, så svarar en del - "Jag vill jobba med människor". Jag har börjat fundera på det där. Jobba med människor? Vem fan jobbar inte med människor? Det kan inte vara många. Men det finns däremot många som tror att dom inte jobbar med människor.
Jag har varit inne på det förrut. Posten t.ex. Dom har paketen i fokus. Avsändaren och mottagaren av paketet är bara i vägen. Och SJ. Dom fokuserar på att tågen skall gå och komma fram i rätt tid. Det borde väl vara fokus på att människorna som åker med tåget som skall komma fram i rätt tid? Man jobbar inte med människor, utan med attributen.

Jag kom in på dom här tankarna pga att vi håller på att sälja vårt hus. En av de största affärer en vanlig, liten människa gör i sitt liv. Var och ens framtid kan bero på denna affär. Men mäklarna, dom fokuserar på att få in "objekt" i sina listor, och sälja dom med så liten insats som möjligt, så att vinsten blir så stor som möjligt.

Jag vill få känslan att jag är deras viktigaste kund just nu. Inte behöva ringa och jaga besked, och be om ursäkt för att man stör. Dom är busy med att sälja objekt. Dom glömmer att dom jobbar med människor.



Vi köpte en liten, häftig bil. Vit och fin. Men liten. Vi föll för utseendet där den stog i bilhallen. "Den ska vi ha!" Vi bor i Mittens rike, vilket innebär att det inte är några låtsasvintrar. Mycket snö är det, och länge.

Bilen visade sig vara för liten, även för en liten familj. Och totalt oduglig att köra i vinterväglag. Är det jag som köpt fel bil, eller är det bilsäljaren som sålt fel bil? En såld bil i statistiken är vad bilsäljarna fokuserar på. Dom glömmer att dom jobbar med människor.



Jag sitter ofta vid datorn och tar fram olika affärsmodeller, budgetar och kalkyler. Svåra processer som skall försöka beskrivas så lättförståeligt som möjligt. Att få ointresserade tycka att mina modeller är intressanta. Ringar, staplar och metaforer. Har jag någonstans glömt att jag också jobbar med människor?



Life is a piece of shit, when you look at it...



tisdag 17 augusti 2010

Vem kan man lita på?

Man vill få oss att använda betalkorten mer och mer. Att hantera kontanter är besvärligt, kostsamt och väldans farligt. Och visst känns det tryggare med mindre pengar i plånboken ibland. "Kom och slå ner mig" liksom..."jag har ändå inget att ta...ha ha...argh...aj"

Men inte känns det så tryggt när kyparen på lokalbaren i Nairobi stoppar kortet i bröstfickan och visslande försvinner in bakom ett draperi.

Att förlita sig på sitt betalkort, och lojt driva runt i samhället med tom plånbok, ställer ju också vissa motkrav. Vi betalar avgifter för att få använda kortet. Köpmännen betalar ännu mer avgifter för att få ta emot våra kortbetalningar. Kontanterna försvinner från spelplanen. (Hur kommer framtidens Monopol se ut förresten...?). m å s t e korten fungera, no matter what!

Jag har varit med om för många händelser på för kort tid för att känna mig helt trygg i denna framtid...

  • Jag och Hjärtat åker till Las Vegas. I min ungdom hade jag gått till banken och köpt resecheckar. Sånt för man inte längre. Det finns ju betalkort. Tryggt och säkert. Jag traskar ändå in på banken för att kontrollera att det inte finns några restriktioner för att använda det i utlandet.

    -"Tuta och kör" sa dom (ja ungefär i alla fall).
    Men nej. Kalla handen vid köpförsök. Kalla handen vid uttagsautomaten.
    -"Konstigt" sa banken...
    -"Fattigt", tyckte jag...

  • Jag och Hjärtat tar en snabb sväng in på IKEA i köpstaden i Mittens rike. Vi skulle ha lite grejor till vår nya lägenhet. Och värmeljus antar jag. Precis när vi börjar lassa på vagnen så hörs en röst i högtalarna. "Vi har problem med kortbetalningen. Endast kontanter idag..."

    Där stog några hundra personer med dignande vagnar, stirrade på varandra, slog ut med armarna och lommade iväg. Jobbigt för dom som åkt från Vilhelmina för att köpa platta paket. Jobbigt för IKEA personalen som fick en del färdigpackade vagnar att sortera tillbaks i hyllorna.

  • Jag, Hjärtat och Lillhjärtat besökte huvudstaden i helgen. Tropisk hetta. "Ska vi göra ett besök på Gröna Lund? Det kanske inte är så mycket folk där när det är så varmt..." Vi tog båten ut på Djurgården. Ställde oss i Grönans biljettkö. Då vänds en skylt ovanför luckan. "Ingen kortbetalning idag. Vi hänvisar till bankomaten". Jag tror att jag skulle stå i den kön ännu om jag ställt mig där. Tråkigt för familjer som rest långväga. Tråkigt för Lillhjärtat som sett fram emot Lustiga huset...

Man kan bara gissa vad sånt betyder i minskade inkomster för företagen. Jag hoppas att det kanske även betyder minskade utgifter för mig...men det vill man ju gärna bestämma om själv liksom.

Summering av detta?

Använd betalkort.
Lägg reservkontanter i strumpan.

tisdag 29 juni 2010

BINGO...

Ja, det är ungefär så här dom ser ut när man får syn på dom i backspegeln. Gemensamt för dom små rackarna är att man oftast ser dom för sent. Den som dök upp i min backspegel blinkade med både blå och röda lampor. Som en svensk midsommarstång. Eller julgran. Fast lite strängare.

Han dök upp på Sveriges absolut bredaste motorväg, strax utanför Köping. Där kom han alltså blinkande och vinkande, och jag tyckte att det var bäst att stanna till och höra efter vad han ville. Sanningen att säga, så var jag ganska säker på vad han ville...
Han gjorde honnör och bad mig stiga ut. Han berättade lite stolt att han hade stått dold bakom en kulle vid en rastplats när jag kom farandes. Smart. Dom är inte där för att dämpa tempot i trafiken, utan för att plocka in lite pengar till sin fina kår.
Han visade mycket pedagogiskt hur det gått till, och pekade på en display där det stog 129 km/h. Någonstans djupt där inne så pustade jag ut. Tekniken var inte fulländad. Jag log, accepterade och skrev på där han pekade.

Innan jag fick åka vidare så förmande han mig att ta det lugnare, och att tänka på konsekvenserna. Speciellt med familjen i bilen...
Jag gjorde en snabb konsekvensanalys. Jag bedömde att risken att köra 19 km/h för fort på en Autobahn, var något mindre än att tvingas stanna i vägrenen på den samma. Med min familj i bilen. Tvingas att stiga ur bilen, ut i körbanan. Stå där i vägkanten och få en lite föreläsning och fylla i formulär, samtidigt som långtradarna susade förbi 1 meter ifrån oss. Men vad vet väl jag? En fartdåre. Sådana skall stoppas och straffas ögonaböj.

Lillhjärtat hade fått ett Bilbingo av de snälla tjejerna på salongen. Vi hade letat kyrkor, gula bilar, kossor och flygplan under vår resa genom Sommar-Sverige. En ruta var markerad med en Polis...

Bingo, sa lillhjärtat...

Den får man bjuda på.

torsdag 17 juni 2010

Han tänker på småfolket också...ibland

Svanbergs uttalande utanför Vita Huset, om att "BP care of the small people" lär ju bli en klassiker i paritet med Kungens "kära Örebroare" när han egentligen var i Arboga.

BP försvarar det med att det var en olycklig direktöversättning mellan två språk. Man kan ju då undra över hur hans uttalande skulle ha låtit på svenska...?

Det sköna med att bli äldre, är att alla pusselbiter faller lättare på plats. Det som svenska företagsledningar och banker har tjatat om i åratal, att vi måste ha skyhöga löner och bonusar för att behålla kompetenta ledare i Sverige så att dom inte lockas över till företag i utlandet, får man nu en annan förståelse för.
Ja, som med Svanberg. En kompetent ledare som vi tappat utomlands. För att vi har för låga löner och bonusar...


I "kompetent" trodde man ju i och för sig att gymnasieengelska ingick, i alla fall om man skall arbeta internationellt. Men icke. Sådan kompetens finns inte att finna i utlandet, som vi har här i Sverige.

Vi kanske skulle prova med att sänka lönerna och bonusarna, så att dom lockas utomlands hela bunten. För de internationella företagen står säkert på kö efter vår svenska kompetens.

Svanberg for President

måndag 14 juni 2010

Happy

Återigen har ett gäng 60+ gubbar rockat skiten ur oss. Man kan undra om dem visste hur smarta dem var redan när dem körde igång på tidigt 70-tal. Deras smink och scenkläder har stoppat tiden. Det är bara på dem i publiken som varit fans sedan starten som tidens tand tydligt visar hur länge dom rockat all nite'.



Och alla dem 7-åringar som älskar KISS idag, får se precis samma Gene och Paul som vi fick i vår ungdom. Magic!



Och när vi står där på Stockholms Stadion i snårblåst och duggregn med en folköl i petflaska och sjunger med så kommer vi överens om att detta är - lycka.

Man har ett leende på läpparna i 2 timmar. KISS förstår vad det går ut på. Underhållning! Och j-lar vad underhållna vi blir! Gene fäller ut sina vingar och flyger upp i ljusriggen, Paul flyger ut över publiken, Eric skjuter ner en belysningstross med en bazuka och man har en pyroshow som endast kan slås av E-type. Allt detta medan dom avlossar hit efter hit.



Tack KISS!

onsdag 9 juni 2010

Vem ska betala?

Är det politikerna, journalisterna eller dom "vanliga svenskarna" som man ska bli mest trött på? Läser något helknasigt på aftonbladet.se idag, som är svårt att få ihop -
"jo, det är sant, sjuksköterskorna har fått mest jobbskatteavdrag procentuellt, men höginkomsttagarna har fått mest i kronor".

"Jaha..."

Ett butiksbiträde har fått 1200 kronor mer i plånboken, men "det märks knappt". Är det inte samma människor som gärna strejkar för att få 1% högra lön?
"Hallå"

Fick en story om detta fenomen via SMS från grannen igår. Den var ganska lång, så jag skall försöka förkorta den något...-

10 personer går på restaurang.
Notan blir på 1 000 kronor.
Notan delas upp på samma sätt som skatten betalas -
4 betalar ingenting, sedan fördelas notan procentuellt upp till den som tjänar mest som betalar 590 kronor av notan.

Detta gör dom dag efter dag.

Efter ett tag som stammisar på restaurangen så erbjuds dom 200 kronor i rabatt.
Nu blir notan bara 800 kronor.


Man fördelar rabatten på samma sätt som betalningen - procentuellt.

Nä, nu börjar det helt plötsligt bli orättvist! "Den som tjänar mest får ju mest rabatt. Typiskt"!
De 4 personerna som aldrig betalat någonting börjar höja rösten. "Men vi då? Vi får ju ingenting! Det här systemet utnyttjar dom fattiga som vanligt"!

Nästa kväll kom inte den som tjänar mest till middagsbordet. "Skönt" tyckte dom andra. Men när notan skulle betalas så hände något märkligt. Det fattades 520 kronor...

19 september...

måndag 31 maj 2010

Kalle Jularbo?

Tiden går fort, och barn kan göra det så smärtsamt uppenbart. Inte bara genom att dom växer ikapp oss, utan för vad dom säger -

Idag hämtade jag Lillhjärtat i min gamla pärla - Volvo 745 '91.
"Racerbilen", som vi kallar den, jag och Lillhjärtat. När vi satte oss i de bekväma sätena för att fara hemåt (i Mittens rike åker man inte - man far) så höjde jag volymen på radion. Man spelade Thriller med Michael Jackson.
"Groovy", tänker man och höjer således volymen så högt som dom gamla Blaupunkt högtalarna orkar med. (Man höjer till max, sedan sänker man lite tills skrammlet från dom lösa skruvarna försvinner - det finns inga genvägar till det perfekta ljudet)

Lillhjärtat stönar högt i baksätet.
-"Vad e det? Spelar jag för högt, eller vill du att jag skall sluta sjunga med"?
-"Närå, men varför spelar dom alltid gammaldags musik i den här bilen för"?

Gammaldags musik? Michael Jackson?
För mig är Kalle Jularbo gammaldags musik.
King of Pop - gammaldags? Nä nu...

As time goes by...

En glad Mors Dag!

På Mors Dag vaknade jag och Hjärtat upp i Umeå efter en hårdrockskonsert. Lillhjärtat, hon var hemma hos Mormor. Hon skulle säkert gärna varit med på konserten istället. Hon ä l s k a r after-ski, så lite 80-talsdängor från Europe skulle nog kunna falla henne i smaken. Men hon får vänta ett tag till på den upplevelsen. Detta var en Mamma-Pappa hårdrockshelg!


På morgonen (ja, eller kanske mer på förmiddagen...eller framåt lunchtid) så ringde vi till henne. Hjärtat pratade först en stund, innan jag fick luren.

-"Pappaaaa. Idag tog jag fram min börs. (Man säger börs om plånbok här i Mittens rike) Sedan la jag en tjugokronorssedel, en enkrona och en femtioöring i ett kuvert. På kuvertet skrev jag - Grattis på Morsdag önskar Lotta".

-"Jaha, från Lotta, hur tänkte du då"?

-"Jo Mormor är ju mammas mamma, så jag gav det från henne. Mamma sa att jag skulle göra en teckning, eller bjuda på fika eller nåt. Men jag gav henne pengar jag!"


Det är nya tider nu!

Minsta motståndets lag.

Allting går att köpa för pengar

Äpplet faller inte långt ifrån trädet.


Jag väntar med spänning till Fars dag...

söndag 23 maj 2010

Kungliga namn...

Vi satt och åt lunch idag, och TV'n stog på i bakgrunden. En intervju med prinsessan Victoria och han Daniel. Ett något "stifft" samtal. Vårt intresse sjönk snabbt, men Lillhjärtats öron var stora.


Efter en stund "får hon ordet"...


-"Alltså...eh, Therese är ju ett prinsessnamn, eller hur"?
-"Eh, jaa...det kanske det är...ja"
-"Ja alltså...och Caroline är ju ett prinsessnamn"?
-"Jaaa..."?
-"Och Madelene...alltså...det är ju också ett prinsessnamn"?
-"Ja, det är det..."
-"Ja, alltså...så alla mina systrar har prinsessnamn. Men när ni fick ert sista barn, då blev det en seriefigur..."?


Gulp. Vad svara man på det? Vi tycker att det är ett bra artistnamn. Vi har inte riktigt tänkt det ur ett prinsessperspektiv...


Hoppas det bara är en fas...

Vad ska Tandis säga?

Lillhjärtat skulle på den årliga kontrollen hos Tandläkaren häromdagen. Det brukar inte vara några problem. Hon tycker till och med om det. Hon har ju fortfarande fördelen med att få en liten present av Tandläkaren efter undersökningen, om hon har gapat riktigt stort. Hon brukar börja gapa när hennes namn ropas upp i väntrummet. Hon tycker väl om presenter.

Denna gången var hon mer fundersam inför besöket. Det har blivit en del förändringar i garnityret det senaste året, så att säga. På väg till årets besök så säger hon plötsligt -
"Undrar vad tandläkaren ska säga om mina tänder den här gången. Mina tänder lever ju sitt eget liv. Några är runda, några är trekantiga, några är fyrkantiga och så sticker dom upp lite här och där..."

Besöket gick bra. Lillhjärtat fick en liten ring för att hon gapade så stort. Den har försvunnit nu. Dom har en tendens att göra det, småsakerna. Liksom tänderna. Hon är en stortjej nu. Lillhjärtat...

måndag 17 maj 2010

En miljöhjälte!


-"Du pappaaaa" sa hon, Lillhjärtat när vi strosade över byns torg.
-"Visst är det så att man får göra nästan vad man vill när man fyllt 18...man får flytta hemifrån...å man får köra bil om man vill...?"
-"Mmmm om man går i körskola först så..."
-"Ja, det vet jag väl! Och om man kör för dåligt får man vara med i TV..."
-"Mmm..."


-"Men, du pappaaa...visst får man inte göra precis allt, sånt man inte får göra får man väl inte göra...typ kasta skräp vart man vill..."
-"Nä det är klart man inte får" sa jag med bestämd ton. Jag kände att vi tassade in i ett samtal som hörde till avdelningen uppfostran...


-"Men du pappaaaa...det verkar som det är många som tror det..." - sa hon uppgivet, plockade upp några tomburkar och sprang iväg för att slänga dom i en papperskorg.


Hon har gått på världens bästa förskola, Lillhjärtat! Hon har gått på Sörängsbackens förskola. Har man gjort det så är man en Miljöhjälte!


Hoppas att hon är det för evigt!

onsdag 12 maj 2010

Det är tanken som räknas...?


Det är svårt att komma ihåg födelsedagar. Det är ännu svårare att komma ihåg namnsdagar. Namnen står inte i mobilens kalender. Man kanske skulle skapa en App för det...

I min släkt finns det ganska många som har namnsdag idag. Charlotte, Charlotta & Lotta är dagens namn. Min mor heter det. Och min syster. Och min dotter. Och min plastdotter. Och min fru. Ja, ni ser. Ganska många. Men jag glömde det ändå.

Idag kom en väskdängare in på salongen. En säljare. Han hade inte glömt. Han bjöd på tårta han. Jag hamnade genast i underläge. Hjärtat satt och log. Säljaren också. Men han fick inte med sig någon order...så skall en slipsten dras. Och dagen var inte slut ännu...

På hemvägen gick jag till stadens juvelerare. En sådan butik som har rena samveten till salu, om ditt eget har blivit lite solkigt i kanten. En klocka till Hjärtat fick det bli. En knallröd. Lillhjärtat har börjat samla på berlocker från Tomas Sabo. Det finns 1 miljon olika att välja på. Jag valde, med butikschefens hjälp, berlocken på bilden här uppe. Ett Peacemärke med en vakande ängel på.

Paketen delades ut vid middagen. Fina paket var det. Lillhjärtat undrade var jag hade köpt de lila snörena, för dom var jättefina...hon öppnade paketet och kände genast igen förpackningen.

- "Åh, en berlock, jippie"...

- "Jaha, du valde en med ett bilmärke på...jaha..."

Ett bilmärke? Hon tror att peacemärket var en logotype för ett bilmärke...
Men det är ju ändå bara tanken som räknas.


-"Eller?"