Going back to my roots

"Zippin up my boots, going back to my roots". Finns det någon där ute gammal nog att komma ihåg den? Odysseys megadiscohit från 80-talet (eller var det sent 70-tal? nää...). Men vad har nu det med Corroded att göra?
Jo, Corroded har i dagarna släppt en CD. (Har ni ännu inte lyssnat på singeln "Time and again" så är det dags att logga in på iTunes Store och ladda ner.) Och när man släpper nya plattor så står automatiskt releasepartyn och signeringar på programmet.

Ikväll sitter Corroded således på Shell macken i Ånge och signerar sin skiva(!) Det, tycker jag, är en blandning av humor, självdistans, rock n' roll, giving back och...going back to my roots! Man kan ta Corroded från Ånge, men aldrig Ånge ur Corroded, liksom.

Men det skall tilläggas för den som inte är uppdaterad på Mittens rikes småorters charm, att butiker mixar ihop det som kan behövas för dagen, inte nödvändigtvis det som "passar" ihop. I vår by kan man t.ex. på spelbutiken, förutom spela V75 även köpa leksaker, papp samt hämta ut Systemvarorna.

Jens i Corroded påpekar i blaskans reportage att Shell macken faktiskt sålt minst 700 Takida plattor och 1500 Corroded demos, så det var nog ett naturligt val trots allt.

20.30 på Shell i Ånge!
50 liter diesel, en kopp kaffe och en signerad Corroded tack!
Be there or be square.

Rock on!

Old School

Jo, ja tiderna förändras, och säkert till det bättre. Men om man skall vara lite nostalgisk, så fanns det en viss charm med Tipsextrasändningarna på 70-talet. Man tittade förstås på engelska ligan, och på fotbollsplanen var det således engelska fotbollsspelare. Det fanns inget konstgräs och sånt' tjafs, utan dom spelade oftast med lera upp till anklarna. Och dom sparkade alltid bollen så långt dom kunde, och dom smällde på varandra när dom kom åt. Och fick någon en smäll så spottade man ut tänderna och körde på. Och det mysigaste var när någon gjorde mål uppe i Birmingham, för då plingade det i rutan...

Nu för tiden har man ju vant sig med att fotbollsspelare är fjollor, som lipar när dom åker på ett krokben. Och har någon väl lagt sig ner, och håller runt smalbenet, ja då vet man att man lätt hinner ut och hämta fika i köket, för då måste mirakel-kylsprejen in.

Tänk om dom vetat det, engelsmännen, när Tottenham Hotspurs 1978 hämtade dit Osvaldo Ardiles och Ricardo Villa från Argentina. Tänk om dom vetat att engelsmännen själva skulle bli ett pittoreskt inslag i de engelska ligaklubbarna på 2000-talet. Nu är det mest fjollor som sagt.

Men så stiger han in på banan i Rom. Paul Scholes! Efter några minuter ligger en Barcaspelare på gräset. Och den mannen har ont. Riktigt ont. Så ont som det gjorde att spela fotboll i England på 70-talet.

Snyggt? Nä, men härligt nostalgiskt!

Trädgårdsarbete är för...

Det började smyga sig på mig redan förra året. Trädgårdsintresset...! Jag, Hjärtat och Lilldottern var på Liseberg, och det var då jag kom på mig själv. Jag gick och sneglade på de fina planteringarna. Fatta själv! Det är ju sånt som föräldrar sysslar med. Sedan såg jag att även Hjärtat gick och beundrade blommorna. På Liseberg! Mycket vuxenpoäng blev det? Då var vi tvungna att gå direkt bort till Tyrol och svepa en schtor schtark. Ordningen var återställd. Nu tänkte vi inte mer på det där...

Men nu så sitter jag på altantrappan varje kväll, spanar ut över ägorna och skissar upp för mitt inre hur det skulle kunna se ut i vår trädgård. Jag har ramlat dit igen. "Några planteringar där, och en pool där, och en boulebana där uppe, och..." sedan så väcks man ur drömmen för att man måste ju gå in och titta lite på sena Sporten.

Men tankarna kommer tillbaka igen när man går och lägger sig. Trädgårds-planerings-tankarna. Dom vill inte försvinna. Jag ligger t.o.m och hoppas på att det skall ligga en katalog från Blomsterlandet i morgondagens Svepet, med lite nya tips. Jag håller på att bli tokig. Jag måste flytta till en lägenhet. Nu! Med en liten balkong...

Jag har förresten sett så himla fina foton på hur man kan odla på sin balkong, och...men...hjälp...!

Tänt var det här!

Kim Jung Il. Skall man ta honom på skoj eller allvar? Alla myter som snurrar runt hans person tyder på att han borde vara en riktigt festlig gamäng med stor humor. En sådan man vill sitta nära vid middagsbjudningar. En sådan som alltid har något kul att säga.

Hans ringa längd (160 cm) t.ex. - gör att han alltid bär platåskor och fönar en väldigt hög frisyr för att se längre ut. Såpass Kim!

Vidare berättas om hur han flyger jetflygplan, skriver operor, producerar filmer, är världens främste poet och om hur han lyckades med att slå elva hole-in-one under sin första runda golf någonsin, en bedrift som hittills är oslagen även inom professionell golf.

Men dessa festliga myter till trots, så tyder allt han gör på att man bör ta honom på allvar. En av alla bölder som fortfarande sitter kvar och gör ont. Som man bara vill bli av med. Man skiter egentligen i hur det går till, bara den försvinner.

Men tänk ändå va! Elva hole-in-one...

Det kunde varit jag...

Såg du honom igår? På TV! Eller du kanske bor i en del av landet som sett det live för längesedan? I Mittens rike får vi vänta på TV versionen. Och det var så bra. Den ironiska generationens förgrundsgestalt står rätt upp och ner på en scen i 1h45min och hissar och dissar 90-talet, utan att egentligen tappa tråden en enda gång. - Riiispect!

Det var första gången som jag fick klart för mig varför vi blev så ironiska, vi 60-talister.
Det är ju så självklart!
Eller inte...

Gula floden är röd!

Det finns så mycket som är snyggt men dyrt. Vill man ändå ha det får man spara och längta. En del väljer istället att köpa snyggt och billigt. Men dom kan lika gärna säga billigt och snyggt.
Detta stör mig.

Dom nämner alltid ordet billigt när dom visar sitt senaste köp. Det är så billigt att man lika väl kan köpa det som att låta bli. Man köper det, använder det och slänger in det i garderoben, om man inte slänger det i soptunnan. Whatever? Detta stör mig.

I senaste ECO QUEEN finns en kommenterar om den billiga överkonsumtionen -
"Floder färgas röda i Bangladesh när rött är på modet i väst. Unga sömmerskor i kinesiska textilfabriker får njurproblem av att inte få dricka tillräckligt för att de inte ska behöva gå på toaletten så ofta. Då är det inte så billigt längre. Någonstans betalas ett högt pris".

Dom tar över vårt land...

Res genom vårt vackra land, och du kommer att se dom överallt. Precis överallt! Några mil utanför varje stad, så ligger dom där utslängda på en lerig åker - köpstäderna. Lika fula överallt. Samma logotyper överallt. Samma tråkiga innehåll överallt.

I Mittens rike heter köpstaden Birsta. Så fult att det borde vara kriminellt. Vad är det som får människor att sätta sig i bilen med hela familjen för att åka och shoppa i dessa lådor?

Vakna! VAKNA!

Klart bakåt! Skott kommer!

Nä, man skall inte sparka på den som redan ligger. Men när radioreportern' berättade att man kallar Djurgårdens målvakt Pa Dembo Touray för "Stockholm Open", efter 21 insläppta mål på 10 matcher, ja då måste jag erkänna att jag log. Jag tillhör den ironiska generationen. Förlåt!
(PS. Heja Blåvitt!)

Björne har siktats!

Ett tvärsäkert vittne har sett den. Björnen! I min lilla by i Mittens rike. Vittnet var säkert. Nej, det var ingen hund, det var en björn. Basta!

På dagens joggingtur runt Uvberget (!) började jag att tänka på den. Björnen. Finns den kvar här? På Uvberget? Där joggade jag runt med hårdrock i iPoden och skulle inte märka något förrän den var över mig. Gulp.

Men, det kanske är bättre att man springer omkring med Bon Jovi och "I'ts my life" på högsta volym i öronen, än att göra det i total tystnad för att hoppa högt vid minsta ljud inifrån snåren. Jag resonerade en stund med mig själv och löste det genom att dra ut den ena öronsnäckan ur örat...
Lagom och Mellanmjölk - det är min melodi det se'.

Men vad gjorde den här? Björnen. Och samtidigt frågade jag mig - vad gör jag här? Är det jag som flyttat för långt norrut, eller är det björnen som flyttat för långt söderut? Kan man skänka pengar någonstans för att lösa problemet? Skall miljövännerna ha pengar för att ändra på evolutionen, eller är det Sveriges Jägarförbund som bör få lösa problemet?

Eller är det kanske lättast att låta naturen få ha sin gång där utanför fönstret, och istället plocka fram den oanvända motionscykeln ur bastun istället...

Jag, en trädkramare?

På den snöfria perioden i Mittens rike, så 'brukar' jag ta mina joggingturer runt Uvberget. Där finns en elljusslinga på 2,5 km som biter bra i låren. Det lustiga med terrängen i Mittens rike är att det alltid är uppförsbacke. En del hävdar att uppför- och nerförsbackar jämnar ut sig på en slinga, men icke i Mittens rike. Här är det bara uppförsbackar. Och blåser det, så är det motvind. Och det kvittar om du vänder och springer motsols. Samma sak där...

Hur som helst, så tänker kommunen visst leta sig fram till detta lilla naturssköna Uvberg, för att skövla skogen där. Varför? Ja det kan man undra, men det kan man ju i och för sig göra om många beslut som tas i kommunen...Skogen skall skövlas, för så är det bestämt!

När sådant händer på små orter, och detta är en liten ort, då startas ett "uppror". All heder till dessa människor som agerar istället för att reagerar.
Då dyker det upp namnlistor som skall skrivas under. På vår ort ligger listorna på närbutiken, på bensinstationen och på färg- och parfymeriaffärn'.

Jag är en sann rebell! Så jag har skrivit på alla tre listorna...
undrar vad som händer med mig om dom märker det?...

Ännu en uppoffrande medmänniska...

Grannen no.7 stog på garageuppfarten med matkassar, ungar och annat smått och gott runt benen. Jag bromsade in min californiavita 745:a och vevade ner rutan.
-"Tjohoo! Nu är det långhelg! Vad skall vi hitta på för kul? Bygga altan? Klippa gräs? Ta en stänkare"?
-"Näää, suckade han. "Jag skall ju iväg på en sån' där golfresa i helgen. 4 dagars golf med grabbarna. Det blir säker regn, och jag hittar inte min regnjacka...
-"Lyllo dig! Golfresa som är så himla kul"
- "Jo, ja...men du vet, det skulla vara skönt att vara hemma i helgen..."

Men det var då f-n. Ännu en som skall åka iväg på något kul, men som utstrålar uppoffring. "Stackars mig", typ.

-"Jaha ja. Du får åka iväg med dina kompisar och bo på hotel. Du får äta när du vill. Du får sova när du vill. Du får gå upp när du vill. Du får spela golf hur mycket du vill, och du får ta en öl till lunchen. Jobbigt?"

Nu ser jag hur hans ögon börjar bli blanka. Hans blick lyfts mot skyn. Ett leende syns på hans läppar...

-"Bäst att jag går in och börjar packa..."

- "Ja gör det M! Gör det..."

Kalla mig Dr Phil, om du vill...

Blått på vitt på blått...

Jag har gått och retat mig på det i många år. Att när vi målade om huset förra gången, så råkade 'någon' kladda så att den blå färgen på fönsterfodren, hamnade lite in på de vita fönsterbågarna. Sådant stör mitt öga. Ändå har man bara gått och tittat på det i flera år. Men efter denna helgen, plus kanske lite av nästa helg också, så är den saken avklarad. Skönt!

Grannen kom över och tittade på när jag målade idag. -"Är det inte dags att måla om hela kåken snart?" sa han med ett flin.
-"Nä, nä, nä. Det gjorde jag ju för bara ett par år sedan. Det skall nog hålla några år till", sa jag med osäkerhetens darr på rösten.
När Grannen gått hem till sitt, så letade jag snabbt fram en sparad färgburk från senaste ommålningen. En sådan där burk som alla husägare har sparad, uti-fall-att man behöver bättra på någonstans...Jag hittade burken, och på etiketten stog det 2002-07-14...! 2002? Undrar varför jag köpte målarfärgen flera år före jag målade om...det brukar man ju inte göra...2002...7 år sedan...det kanske är dags att måla om...snart...

Men den dagen, den sorgen. Idag har vi alltså målat staket och fönsterbågar skinande vita. Nu är det irriterande blå kladdet på det vita borta.

Undrar hur länge jag orkar gå och irritera mig på den vita färgen på den blå fönsterfodren?

Heja svenskarna!

Under massvis med olika kvaltävlingar, och utslagningar, och dueller, och...så har det svenska folket ringt och messat miljoner gånger, för att till sist komma fram till att det var Malena som skulle representera Sverige. Och visst var det en chansning av stora mått, men nu har vi hållt på att skicka iväg RIX FM hits, år efter år, och det verkar ju inte gå hem längre. Så en mezzosopran var väl ett överaskande, och lite häftigt inslag från MaxMartin-land.

Nu var ju inte Europa redo för detta. Vi hade ju nyss röstat fram ett hårdrocksband från Finland, så steget till opera var kanske aningen för högt. Men som sagt, så ville vi ha det, vi svenskar.

Malena kommer 21:a. Hoppsan. -"Jaha, det var det jag visste" sas det nog i många TV soffor. Och vad "kräver" man i blaskan. "Christer Björkman - avgå!"
Avgå? Christer Björkman? Ja, varför inte? Han var säkert med och röstade på Malena han också.

Ja jösses - vi är allt för lustiga, vi svenskar.

Ja jag vill leva, jag vill dööö i Norden!

Klöverformad pool...eller skrapa fönster?

Jag skjutsade Hjärtat till fakirplanet imorse. Hon skulle iväg på en Kérastase Kongress i tre dagar. Jobb, jobb, jobb...Hon skall bo på Hotel Skansen i Båstad. Ett hotel med "underbar utsikt över havet. På hotelet finns även en generös spa- och rekreationsavdelning med en vacker klöverformad inomhuspool, japanskt bad, ångbastu och ett digert utbud av spa-behandlingar att välja mellan". Vilken tur hon hade, Hjärtat, att dom lade kongressen just där...

Jag och Lilldottern' stannar hemma. Jag skall skrapa och måla fönster. Skura och olja uteplatserna. Måla staket. Och...klippa gräs. Yeah! Det gäller att dra igång och genomföra dom där husprojekten tidigt på säsongen, innan man kommer på att solstolarna är så sköna. Så jag har helgens schema klart för mig, om nu solen behagar att lysa i Mittens rike såsom utlovat.

Ändå sa hon dom där orden, Hjärtat, innan hon åkte iväg till sin klöverformade pool och japanska bad - "Usch va jobbigt att åka iväg. Jag hade hellre varit hemma i helgen..."

-Fan trot' Hjärtat! Fan trot'!

Kan man ta Business Class till himlen?

Min Far har somnat in. Sånt gör ont. Och när någon nära och kär dör, så vill man tro att man kan få sörja detta i lugn och ro. Men icke. Att lämna detta jordeliv förväntas göras på samma affärsmässiga sätt som när man beställer en charterresa till en tropisk destination. Och beställningen måste in nu, med en gång, annars riskerar man att önskat avresedatum blir fullbokat.

- Skall ni resa First class, Business class, Economy class eller Tourist class?
- Vill ni ha en bit mat på resan? Jaha, men det kostar extra.
- Vill ni bo med Sea view, Pool view, Garden view?

Oavsett om man väljer att resa First class och bo med Sea view, så får man ändå anse att när man åker iväg på sin sista resa så är det på en ospecificerad tripp till okänd ort.
Att beställa denna resa för någon annan, är både svårt och smärtsamt. Ändå svårare är det när man inte vet hur den som skall resa iväg, egentligen vill ha det.

Gör alla en tjänst medans du kan. Berätta hur du vill ha det på din sista resa. Sitter du gärna trångt på flyplanet så att du kan bo finare när du kommer fram? Det går att ordna, inga problem, men du måste berätta det för någon.

Gör det nu!

Amortera = Spara ?

Hjärtat vill flytta till stan'. Vad jag tycker om det? Wherever I lay my hat...Storstad, småstad, by eller på landet. Whatever. Jag lyckas oftast att trivas där jag är.
Flyttankarna gör i alla fall att man går på husvisningar, kollar räntor, budgeterar osv. Läser i dagens blaska att man bör räkna med 5-6% ränta. Jo tack, det förstår jag. En ränta på 0% skall man kanske inte gå och räkna med. Är det någon som gjort det?

***

I Mittens rike finns visst en gata som man i folkmun kallar promillegränd. Och inte för att man har ovanligt trevliga gatufester där, utan för att om räntan går upp en promille så måste alla sälja...

***

Att köpa ett hus innebär även att man skall sälja ett hus. Det är ett projekt. Ett stort projekt! När man går på husvisningar så lär man sig snart vad man tittar på. När man tar på sig dom glasögonen och går runt i sitt eget hus...ja då ser man sådant man inte sett förrut. Och det innebär - jobb!

***

Läser även lite blogginlägg här och där om hur "man" amorterar tufft på huset nu när räntan är så låg. "Man betalar ju till sig själv, när man amorterar"... Där tappar jag tråden fullständigt. Hur menar man då? När blev ett hus ett sparobjekt?
Ditt första köp i livet är kanske en bostadsrätt. Efter det så byter man upp sig till ett radhus. När ekonomin tillåter så köper man en villa. Vid varje köp så lånar man upp sig lite till. När får jag igen mina amorterade sparpengar? Skall jag amortera, sälja och flytta till...till...någonannanstans?

Det enda som händer är att vi tar av våra skattade löner för att betala av ett evighetslån till banken. Samtidigt betalar vi mer och mer pengar i ränta till banken för varje bostadsbyte. Samtidigt måste vi även underhålla huset löpande med skattade pengar, för att huset skall behålla sitt värde så att banken är nöjd.

Är det verkligen någon som någon gång skrattat hela vägen till banken?

Nä, låt banken leka bank, och gör något roligare med dina pengar. Eller om du nödvändigtvis måste spara, spara på ett konto där du ser dom. Amortering anyone?

Mitt i livet?

Samma vecka som Lilldottern har avslutningsfest på sitt Dagis, redo för att gå in skolans ekorrhjul, så besöker man Fadern på palitativa avdelningen i Uddevalla, avdelningen för människor i livets slutskede.
Det måste väl betyda att man står mitt i livet. Och där står man nu med ena foten i ljummet vatten och den andra foten i iskallt. Man kan konstatera att sorgen är starkare än glädjen på kort sikt. Jag hoppas, tror och förmodar att glädjen vinner i ett längre perspektiv.

För om någon smeker dig på kinden, samtidigt som någon annan stampar dig på foten, så tror fan att smärtan tar över alla känslor i hela kroppen. Man ligger och vrider sig på marken ett tag, och ojar sig. Men när smärtan gått över, ja då reser man sig upp igen och det känns väl snart som vanligt igen. En blånagel som ett minne kanhända. Det är väl så man får tro att det fungerar. Livet. Annars orkade man ju inte.

Något annat som man slås av är vad beroende man är av andra människor. Speciellt i dessa båda faser. Att man har Dagispersonal som bryr sig, engagerar sig och ger ditt barn bästa möjliga start i livet. Och på palitativa avdelningen, i livets slutskede, så man kan få ett såpass värdigt avslut som det är möjligt.

Tack till alla er!
Tack för att ni orkar!

Ulan Bator - Lhasa

Vid mitt besök på Västkusten så träffade jag den gamle Äventyraren. Han är chef för Upplevelsebolaget. Eller var det hans sambo Ulrika som var chefen kanske...Ja, hur som helst - äventyrare är dom båda två. Det skall paddlas runt Sverige, Cyklas genom Afrika och bestigas berg i Sydamerika hela tiden...

så medans vi vanliga, förnuftiga människor funderar på om vi skall ligga och lata oss på Tylösand, Pite havsbad eller Cala Bassa i sommar, så lastar Tre Gringos på sina fullpackade cyklar på Transibiriska järnvägen och drar till Ulan Bator istället...

Bilden ovan är hämtad från någon trevlig sport (?) som utövas i Ulan Bator, och bara att få se vad den går ut på kunde ju vara värt resan. Men Tre Gringos nöjer sig inte med det skulle jag tro. Ulan Bator är inte målet på resan, utan starten. Starten på en cykletur som skall få sin ände i Lhasa, Tibet.

500 mil på vägar som eventuellt finns, och med en höjdskillnad på
2 300 meter. Lhasa är nämligen en av världens högst belägna städer på
3 650 meter över havet...här snackar vi uppförsbacke. Du skulle kanske ta en funderare på om det då inte vore smartare att cykla från Lhasa till Ulan Bator, men är man äventyrare så cyklar man självklart uppför. Det ligger i sakens natur för en Äventyrare.

4 månader i en uppförsbacke, med fullpackad cykel... Något att tänka på när man funderar på om man skall orka cykla till kiosken för att köpa sin Magnum, eller om man skall ta bilen istället..."det är ju så j-la långt till kiorren"...

Hur att finansiera en semester...

Ni som varit med i bloggen ett tag minns kanske ett inlägg om Balansen. Hjärtat är ju övertygad om att det är den som styr över vårt liv. Jag försöker streta emot den övertygelsen, men blir överbevisad gång på gång...

Några timmar efter det att vi bokat in vår semestervecka i Bohuslän (som självklart visade sig vara den dyraste veckan under året) så satt årets första fullpottare på V75. Jag tackar allra ödmjukast veckans granne, experttipparen i 10:an, och konstaterar att "Balans-teorin" vunnit nya lagrar.

Vi sänder en speciell tacksamhetens tanke till Olle Goop som lät bli att förstöra veckans omgång, som så många gånger förrut.

Tack Olle, tack!

Midsommar i Bohuslän

När jag och Hjärtat skall bestämma något, så är det sällan långbänk. Det finns dom som skall kolla, jämföra, diskutera och ha sig i all evighet. Hos oss poppar ett popcorn upp hos någon av oss och därmed är det bestämt.
Jag ringde från Västkusten till Mittens rike och bad Hjärtat att surfa in för att titta på Bokenäs resorts hemsida.

"Skall jag boka?" var hennes svar...
"Du kan väl i alla fall titta lite först och se vad du tycker" bad jag...

Vid nästa telefonsamtal var det redan bokat och klart...så har jag det.

Så det blir 1 veckas havsutsikt, båtutflykt till Bassholmen, krabbfiske vid bryggan, dans runt midsommarstången, räkfrossor och dragspelsmusik.
En vecka som sedan helt naturligt avslutas med AC/DC på Ullevi. Vux!

Highway to Hell!