Inte tycka om?

Jag måste nog bedömas som relativt politiskt ointresserad. Det som sker det sker. Dom är väl rätt grå hela bunten? Men visst var det roligare att inte tycka om Göran Persson, än vad det är att inte tycka om Mona Sahlin? Att bara tycka tvärtemot 'dom andra' känns för enkelt. Det kan jag sköta om. Göran hade ju i alla fall åsikter, och tyckte att alla skulle tycka som han istället...

Ränderna går aldrig ur

Fick ett telefonsamtal till firman. Det var en man som presenterade sig som min 'personliga kontakt' hos Telia. Det var välkommet. Telia är nämligen det där telebolaget som man inte kan ringa till. Jo, man kan ringa dit om man vill leka tonvals-tut ett stund. Men man får inte prata med någon. Men nu fick jag en 'personlig kontakt'. Wow! Liket lever.

Det märks kanske att jag har en något återhållsam ställning till Telia. Av någon anledning har jag det till de flesta avdankade statliga kolosserna i vårt land - Telia, Posten, SJ, Försäkringskassan...- institutioner som fungerar bäst om dom slipper att hantera kunder. Reklambyråer har lagt ner mycket jobb på att förändra deras ansikte utåt. Men om dom måste ha kundkontakt med någon 'där ute', ja, då spricker fasaden. Kunder är ett ofog som stör deras arbete.

Tillbaka till Telia, eller Televerket som fadern säger. Jag fick ett problem med en faktura. Dom tog mer betalt än vad mitt avtal sa. Jag mailade glatt till min 'personliga kontakt', på Telia. -Hjälp mig, jag har ett problem.

Svaret kom omgående: Kan tyvärr inte hjälpa dig. Jag hänvisar till Telias 'kundtjänst' på 90400...pust...men dom gav mig en 'personlig kontakt' i alla fall. Ska bli spännande att se vad det innebär.

Snön faller och jag med den...

När skall det sluta? Det höll på när jag vaknade i morse, och det håller på ännu. Jag borde skotta. Jag borde kanske köpa en snöslunga. Men snart är det vår. Det är så man resonerar för sig själv. Snart är det vår. Då står slungan bara och tar plats i garaget. Men snön vräker ner. Om jag skottar nu, så töar det säkert imorgon. Då har jag slitit i onödan. Men om jag inte skottar nu, och det inte töar imorgon...ja, ni förstår. I alla fall ni som bor way up north. Det finns en sägen här uppe om en Göteborgare som flyttade upp. Det började med att han njöt av den fina snön. Han älskade att skotta snö. Det var frihet sa han. Det slutade med att han fördes bort i tvångströja. Jag skall nog skotta idag. Men jag sticker ut och joggar först. Så kanske det löser sig...

Varför gör man inte som man tänker?

Dom som har ett jobb idag har förmodligen aldrig haft det bättre än nu. Räntorna är under 3%, skatten är lägre, man kan köpa en ny bil för halva priset, åka till Phuket i två veckor för 3900kr och...Ändå sparar "man". (Lucky bastards). Men till vad? Det finns en historia om mannen som hittade de allra vackraste underkläderna i fruns byrålåda efter att hon dött. Hon hade sparat dom till ett speciellt tillfälle. Det tillfället hann aldrig komma. Hon fick aldrig visa upp dom för sin man. Nä, använd finporslinet varje dag, gott folk. Drick mjölk i kristallglasen. Imorgon är en annan dag. Om den kommer över huvud taget...

Kommer man att ångra om man har för långsiktiga planer? Ja antagligen, om man inte får vara med! Det är klart att man skall göra det man vill just nu. Har man möjlighet att åka två veckor till Phuket - åk! Har man möjlighet att köpa en ny bil för halva priset - köp! Hjälp till att hålla Sverige rullande. Lev som vanligt. Du har aldrig haft samma möjlighet som nu att leva som vanligt.

Så, varför lever jag inte som jag lär? Varför tror inte jag som Hjärtat, att det alltid ordnar sig? Varför? Är det hjärnspöken som bestämmer för oss? Jag kan inte förstå andra som tänker som jag, men jag är ändå en av dom. Allting i min livsbubbla är precis detsamma som för ett år sedan. Inte mycket har förändrats. Om jag sparar 10 000 riksdaler idag, eller om jag använder dessa 10 000 riksdaler idag, så ser livet förmodligen ut på samma sätt i livsbubblan om ett år. Men jag har roligare idag. Så får det bli. Jag får kämpa lite med hjärnspökena. Full fart genom evigheten. Tjoho!...

Jaha, och var börjar man någonstans...?

Först en sida på Facebook. Sedan en egen blogg. Eller var det tvärtom man skulle göra? Jag började med en Facebooksida i alla fall. Jag har haft den i över ett år nu. Jag har fått ihop 50 'vänner'. Många har hundratals. Några tusentals. Varför? Hur går det till att få så många vänner? Jag känner knappt alla mina 50 'vänner'. Men det skall kommenteras, taggas, utmanas och puffas hit och dit. Jag tycker att det räcker med 50 'vänner'. Jag har inte tid att puffa fler.

Då känns en blogg mycket lugnare. Bara jag och min 17'' dataskärm. Jag kanske måste fundera på att köpa en större skärm. Att sitta och kisa in i en 17'' skärm är kanske som att behålla sin Nokia 3310 bara för att "det har aldrig gjorts en bättre mobiltelefon". Det är klart att det har gjorts. I princip alla mobiltelefoner efter 3310 är bättre. Något mer invecklade, men bättre. Jag skall nog köpa en större skärm imorgon. Minst 21''. Minst!

Ja, en blogg känns lugnare, som sagt. Där kan man skriva om allt det som ploppar upp i huvudet, och på så sätt hälla över alla dessa popcorn i datorn. Och det kan ploppa ganska mycket ibland. Därför kallar jag bloggen för Popcorn. Och när jag sedan har hällt över alla dessa popcorn i datorn så blir det kanske Ctrl - Alt - Delete? Man frigör utrymme på den mänskliga hårddisken. Då kanske jag kan komma ihåg några koder. Man måste kunna koder. Många koder är det! Jag kan ingen. Noll. Zero. Men en blogg fixar säkert biffen. Så får det bli. Idag börjar jag blogga och imorgon skall jag börja plugga koder. Och köpa en ny dataskärm. Jag längtar redan tills imorgon. Gonatt!