Aj, Aj, Aj, Aj, Aj...

Hur många gånger jag har hört "aj,aj,aj,aj" eller "oj, oj, oj, oj" eller "å nej den går i guarden" eller "nä, den är för lös", eller "nä den är för hård", det senaste dygnet, det vet jag inte. Men några gånger för mycket, det är det allt.
Det kan väl få passera när man ändå vinner Guld, trots Hultings alla aj, oj och nej. Men när alla stön är mer befogade, som i herrarnas bronsmatch, blir det till en mental belastning. Man börjar irritera sig. Eller ännu värre...

Jag vet förr i tiden (för jätte längesedan, typ) när man tittade på hockey på TV. Då kunde man skruva ner ljudet på TV'n, så man slapp höra Arne Hegerfors och Ankans alla ordvitsar, och istället lyssna på radiosportens kommentatorer. Full fräs från första nedsläpp. Inga ordvitsar. Bara hockey!

Jag kollade inte om nattens curling sändes direkt i radio. Jag lät bara alla aj,aj,aj passera. För den här gången. Det är 4 år kvar tills nästa gång. Och antagligen lika långt kvar tills jag tittar på curling igen. OS är över, typ. Så jag släpper det nu. Nu...

Grattis Team Nordberg, förresten!

Men den där videon ni gjorde inför Turin...Hearts of Fire...aj,aj,aj,aj...!

SJ...inte nu igen

Allt man läser på Facebook är väl inte av högsta kvalitet, men idag fick jag ett inlägg med en humor (?) som passar en 60-talist som handen i handsken. Och sånt vill man ju gärna dela med sig av. Med risk för att alla redan sett det. Men här kommer det igen i så fall...

Vad blir SJ AB baklänges...?

Made my day!

Det var en gång...

Idag är jag hemma med friskt barn. Det är lite högre tempo än med sjukt barn. Men roligare. Jag försöker samtidigt jobba lite. Men Lillhjärtat vill annat. Vi gick igenom högen med hennes papper nyss. Mest teckningar såklart. Vi skulle sortera, och slänga dom som inte skulle sparas. Vi slängde två, efter en lång diskussion. Men i högen av teckningar hittade jag en liten saga. Andra föräldrar kan vara lite subjektiva när dom pratar om sina barn. Så tröttsamt. Sån är inte jag.

Men den här sagan tycker jag faktiskt är lite underhållande -

Ulla Uggla tänkte på Tajland ok beretade det för Ufe.
Han sa at dom skule åka till Tajland.
Då sa Ulla Uggla Ja.
Då åkte dom till Tajland och åt en kokosnöt och spelade bandy.
Sen sa Ulla at dom skule åka häm.
Då sa Ufe Ja de jör vi.
Snipsnapslut
Så va sagan slut.

Publicerad efter godkännande av författaren,
om jag lovade att ändra stavningen på Ula till Ulla,
så att alla kunde förstå.

When all is said and done...

Klart bakåt - Skott kommer!

Jo, som sagt, visst är det synd om henne. Men jag kunde inte låta bli att fnissa till när jag läste Marcus Leifbys inlägg på Aftonbladet.se -

Imorgon tar vi oss en lite titt på damernas skidskyttestafett.
En given medaljchans. För två veckor sedan.
Nu är det bara Bofors leverans av fyra Robot 70 som kan rädda oss...

Errol Kerr...Anyone?

Motorsågarna sveper dom kvinnliga skidskyttarna i ankelhöjden någonstans, men vad är då det här? Errol Kerr? Jo, det är en kille som tävlar i SkiCross. För Jamaica. Jaha, tänker ni kanske, vaddå då.

Idag spöade Errol yaman Kerr alla våra coola killar i OS. Vi skickade dit 4 coola killar. Jamaica nöjde sig med 1 rasta man. Det räckte.

För mig säger det allt om den sporten. Nya coola dudes som måste hitta på nya coola sporter, och som kramas med varandra och gör high fives i målområdet, och hänger med varandra på kvällarna...

Nä, då föredrar jag ocoola sura, tjuriga skidåkare från Bruksvallarna eller Tärendö, med snor hängande från hakan vid segerintervjun.

Dom skulle aldrig kunna förlora mot en Jamaican! Väl?

Yaman...Smoke?...anyone?

Snart hörs ditt sista TUT...

Tag en tripp med 2:a klass - gratis vatten bruna dass
om du kommer fram i tid, så fröjda dig därvid

SJ, SJ, gamle vän. Konstigt att du lever än
Men du ser rätt krasslig ut. Snart hörs ditt sista tut.

tut...

Hjärnornas kamp

Det talas mycket om psyket, nu när det är OS. "Den som har bästa psyket vinner" säger expertkommentatorerna. Fan vet! Helena får gummiarm och bryter ihop. Anja bryter nästan benet, men biter ihop. Starkt psyke? Hög smärttröskel? Ett jävlaranamma? Ingen aning!

Jag spelar golf ibland. Och många med mig. Jag vet att många av oss också är vinnare av British Open på driving ranchen. Vi slår 1 hink klockrent rakt fram. 2 hinkar. Driver. Wedge. Allt går dit vi vill. Men när vi står där på första tee så kommer hjärnspökena. Och....duff...topp...duff.

Jag har även kastat dart i min ungdom. 9 av 10 i 20 poängsfältet vid uppvärmningen. 5 av 10 i dubbelpoängen. 3 av 5 i bulls eye. Vid tävlingsstart så sprutar plötsligt kroppen in valium i armbågen, och första pilen missar hela piltavlan. Vid andra pilen är man rädd att missa väggen. Vem bestämmer egentligen över oss?

Där någonstans är Helena J just nu. Hon har fått in en skvätt valium i armbågen. Eller kanske opererat in ett element, vad vet jag? Uppförsbacken är dock brant uppför. Vallateamet kan nog göra vad dom vill utan att det märks. Jag kan känna med Helena. Jag brukade också få spagetti i armarna när det gällde. Ja, det kanske inte gällde OS-medaljer, men ändå...kallsvett. Förnedring. Hjälp!

Anna Hahahahahahaag släppte kontakten med medaljstriden innan dom kom in på skidstadion tidigare idag. Det skulle bli ännu en tung fjärdeplats för henne. Men...plötsligt var hon uppe på silverplatsen. Och höll den in i mål...handlade det om att ha starkast vilja...att ha en vinnarskalle?

Eller gäller det att bryta kontakten med det där uppe, som ändå bara rör till det för oss? Har dessa tjejer en direktlina mellan hjärtat och musklerna? Har dom kopplat bort hjärnan? Är dom medaljmaskiner? ;)
Medans vi killar, vi har känslor vi! Vi är lite mer komplicerade.

Är det därför tjejerna regerar?

Är det så?

Anyone?

Ser du inte ljuset i tunneln?

Det är kanske inte alla som förstår det där med ljuset i tunneln, som dom pratar om på ekonominyheterna hela tiden. Det är kanske inte alla som fått sina bonusar utbetalda för 2009 ännu? Som sitter där i mörkret och väntar på att den skall dimpa ner i brevlådan. Och allt som dimper ner är ett orange kuvert. Och där kan vi tyvärr inte tala om några bonusar direkt. Det är dom som förvaltade ner pengarnas värde till zero som fick den bonusen. Dom har gjort ett fint jobb ändå, det tror jag säkert. Dom är värda en slant. Det är dom som börjar ana ljuset, långt där inne i tunneln.

Men ni andra då?

Till alla er har jag ett meddelande. Jag kan själv inte bedöma om det är till någon tröst. Men anledningen till att ni inte ser ljuset i tunneln, är det höga elpriset. Gud har beslutat att dra ner på det där ljuset av besparningsskäl, så ni får vänta ett tag till.

Men med våren kommer ljuset, och då löser det sig kanske av sig själv, så att säga.

Syns man inte så finns man inte!

Härligt när man själv vet vad man håller på med. I en sport som har 14 dagar i rampljuset vart fjärde år, så gäller det att ta i. För fyra år sedan så spelade svenska damlaget in en hårdrocksvideo tillsammans med Hammerfall. Remember? Hearts of fire!

I år är det de norske gutterne som fattat galoppen. Syns man inte, så finns man inte. Det där måste vara "Moods of Norway", sa frugan. Det skulle det kunna vara. Det norska crazyvarumärket från Stryn, som just nu glider runt i USA i deras rosa limousin för att sälja in sin kollektion på de stora varuhusen, genom att bjuda på våfflor och Jack Daniels. Och ha kul!

Jag kollade med dom på deras Facebook sida, men nej. Det var inte dom. Men dom önskade att det varit det...

Nu önskar vi det norska laget go tur!

Hur det går för dom är det ingen som bryr sig om.

Men vi har sett dom! Så dom finns!

F1 i Mittens rike

Min bil är inte lik en bil, det är en...sommarbil. Den har gått i ide. Den vill inte vara med. Den väntar på våren. Jag kan inte klandra den. Jag låter den stå där, i lugn och ro. Den har snart rullat 45000 mil, och då har den väl rätt att göra lite som den vill.

Men den har ju en uppgift att fylla, så nu får den uppgiften lösas på annat sätt. Lillhjärtat skall hämtas hem från skolan. I Mittens rike är det inget större problem. Man tar Sparken. Jag lånade därför en av grannens många sparkar, och gled iväg. Det kändes som på film. En gammal film. Barnen från Frostmofjället, tänkte jag. Så här hade dom det. Kylan bet i kinderna av vinddraget. Jag kände mig fri...

Idag var det första gången på 10 år som jag åkte spark. Idag var det nog första gången på 10 år som dom sandat vägen till skolan. Frihetskänslan fick sig en törn. Det är inte idag jag skall spela Lotto.

Nu är vi hemma igen. Lillhjärtat tyckte att sista branta backen var spännande. "Bromsa inte", skrek hon. Jag gick in i huvudet på Anja Pärson. Såg målbranten framför mig. Fick tunnelseende. En sparkstötting är ingen stabil konstruktion. Men snabb. Jag skänkte nu en tacksamhetens tanke till mannen som sandat. Samme man som jag tidigare förbannat. Det gäller att kunna anpassa sig till situationen. Ren överlevnadsinstinkt!

Nu sitter jag här framför datorn, hel och ren. Lillhjärtat ropar på mig. "Pappa, har vi en tom toarulle och mjöl"? Mjöl! Börjar ana oråd. Hon har nog tittat på Evas Superkoll igen. Barnens Martin Timell. Bäst att kolla vad hon gör...Mjöl...

Pierre de Coubertain spirit!

Jag kan inte riktig bestämma mig. Är det en bekymmersfri och energigivande positivism utöver det normala? Är det en överlevnadsmekanism hämtad djupt inne i en reptilhjärna? Är det resultatet av timtals med sejourer hos olika mer eller mindre kända idrottspsykologer. Är det en total verklighetsflykt? Eller är det helt enkelt 80-tals mentalitetens tunnelseende som visar sig så tydligt?

Sverige har förlorat med 1-13. En total förnedring. En utskåpning som skulle få de flesta att vilja dra något gammalt över sig. Men inte Katarina Timglas. Hon säger direkt efter matchen - "Om vi bara kommer åt andra puckarna så har vi dom...Det här var en bra genomkörare. Det är aldrig kul att förlora, men vi gör det som ett lag och det är det viktigaste"...

Är det inte att vinna som är det viktigaste?

Nej, just det. Så är det ju inte. Och det där visste ju Pierre de Coubertain långt före Katarina Timglas -

"Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl"

Undrar vad Anja tycker om den inställningen?

Vi är avklädda!

Va? Har det börjat? Redan?

OS-stämningen är väl sådär, tycker jag. För det första vill man ju gärna att det skall vara lite vinter på ett vinter-OS...att lägga det i en ort som kan ha tropiska västliga vindar, och ligger alldeles invid en varm Ocean...tja, det skulle väl kunna betecknas som ett högriskprojekt. Och lite publik i spåren kunde ju lättat upp stämningen. Men det är väl inte så kul och stå där i ösregnet kan jag tro.

Invigningen var minst lika ambitiöst tråkig som den brukar, och det var väl tur att dom hade 4 chanser på sig att tända elden, för annars hade det inte blivit något OS alls. Men KD Lang va bra! Hallelujah! Och så börjar man det hela med att stoppa 30 tävlande att ställa upp i OS. Sedan så ställer man in Störtloppet. Och Anjas superkombination. Anti klimax!

Sedan kör en pulkåkare ihjäl sig dessutom. Och ACO och Helena förstår ingenting vad som hände I spåret, och vill helst åka hem. (Och Filip och Fredrik åkte ut från På Spåret. Oj, det var ett sidospår...(!)...) Det var ingen annan som förstod nåt av skidskyttet heller förresten, för siffrorna i grafiken va så j-la små, och ofta fel. Och Holmström är skadad! Ojojoj...

Inte blev det bättre av att vädergudarna öste ner blötsnö över Ferry ikväll. Med ett lägre startnummer hade han varit på pallen, sägs det. Eller som Christer Ulfbåge så klokt och vist sa; "Han gjorde ett perfekt lopp, Ferry. Det gick bara för långsamt i spåret"...ja, vem kan säga emot sådan klokskap?

På tal om Ferry, så verkar det vara en härlig gamäng...på frågan om vad han tycker att det skall vara för straff för dom som åker fast för dopning, så svarar han självklart - "Dödsstraff! Och funkar inte det, så skall dom i alla fall få sig några ordentliga pungsparkar"

In med Ferry i IOK!

Och Wada!

Äh, Ferry for Stadsminister!

Som djävulen läser bibeln?

Jag kan inte riktigt förstå det här med Försäkringskassans problem med att tolka "lagar och förordningar". Enligt dom så är det lagarna som gör att dom måste tvinga ut invalider och andra arbetsoförmögna i arbetslivet. Det är därmed regeringens fel (?) Men allt går väl att tolka olika. Speciellt lagar. Alla vi som tittar på TV då och då, har ju lärt oss att en brottsling inte kan fällas om det finns det minsta tvivel om skuld. "Bortom all tvivel" tror jag dom brukar säga.

Är det kanske det som är problemet? Att det inte finns en motinstans mot Försäkringskassan. I lagen står det säkert tydligt att du inte får mörda. Det skulle jag tolka som om att en mördare skall fällas för det brottet. Men så behöver det ju inte vara. En mördare har ju rätt till en försvarare, som kan tolka lagen på annat sätt än Åklagaren. Där det kan finnas bl.a. förmildrande omständigheter.

Försäkringskassan är Åklagare, men den sjuke har inte rätt till en Försvarare. En läkare som bedömer att man inte kan jobba, borde vara en sådan Försvarare. Men dom skiter Försäkringskassan i. Dom är herre på täppan. Vad vet väl en läkare?


Det måste vara en tankevurpa. Att en mördare har rätt till ett försvar. Men en handikappad står ensam mot Försäkringskassan. Som dessutom inte har kompetensen att situationsanpassa tolkningen av lagar och förordningar...

Men om vi i rättsväsendet tog bort både Försvarsadvokaterna, och Domstolarna, och bara behöll Åklagarna. Då skulle vi nog få bygga många fler fängelser...

Positivt tänkande?

Ännu en sån där dag. Dom har varit onödigt många nu. Det vräker ner, dag efter dag. Det finns ingenstans att göra av den längre. Snöjäveln! Det värker lite i ryggen. "Se det som en träning" säger grannjäveln. Jo, tjena! Träningen väljer man själv när man vill göra. Snöjäveln kommer alltid opassande. När man ska till jobbet. Eller när man kommer hem från jobbet. Eller på helgen. Opassande kommer den i alla fall. Och precis när man skottat rent på garageinfart, gångvägar och trottoar - då kommer snösvängsjäveln som ett brev på posten. Då står man där och blänger på en meterhög snövall. Andras snö. Som han drar med sig och lägger framför min dörr. Jo, man tackar.

Jag har funderat på att skaffa snöslunga i flera år nu. I år mer än någonsin. Varje dag ungefär. Och natt. Nu går jag och tänker som så - nä, jag skiter i att köpa en snöslungejävel. För då kommer det nog inte en snöflingejävel till i år...

Men nu frågar jag mig - Är det negativt, eller är det positivt tänkande...?

Anyone?