tisdag 29 december 2009

Hängde upp en ny väggkalender idag. Ett helt oskrivet blad. Oskrivna blad ger alltid inspiration och lust att fylla det med massa kladd. Tänk om man kunde förstå, att en oskriven väggkalender ger ett behagligare liv, men icke. Fram med pennan och börja plita i viktiga händelser.

2-20 Januari - Thailand. OK! Bra start på året. Det får gå.

12 Juni - KISS på Stockholm Stadion. Har sett dom förrut, och kunde inte motstå frestelsen. PyroShow, Folköl i plastflaskor och trevliga vänner. Jo, det blir bra.

5-10 Juli. Gatufest i Mittens rike. Fick se att Kent är det enda band som är bokat. Det känns redan bättre än de senaste åren. Dags att skicka ut en inbjudan till gatufestvännerna...vi kör en sommar till!

lördag 19 december 2009

chockade...eh?

Bäst att börja med att säga att det är ledsamt att SAAB läggs ner. Jag kommer ursprungligen från Trestadsområdet, och SAAB har alltid funnits där. Jag kan känna med dom som arbetar där på fabriken.

Men att man blir "chockad" över att en bilfabrik som gör 4 miljarder (4 000 000 000 kr) i förlust, inte kan drivas vidare, det kan jag inte riktigt förstå. Att tillverka något som ingen vill ha, det fungerar inte. Inte längre.

Man gnäller på Maud. Men vad ska hon göra åt saken? Sälja bilarna? Eller köpa bilarna? Om SAAB var så himla bra att det kunde drivas vidare, då hade det drivits vidare. Verkligheten är en annan.

Teko försvann. Varven försvann. Bilindustrin försvinner...

Knäcken hör julen till...

Jag har jobbat i "handeln" i över 10 år. Julen är viktig för oss i "handeln". Men inte på samma sätt som för alla andra. Tyvärr. För oss innebär det mer jobb. Och det är kul! Faktiskt! Men det innebär mindre julpyssel. Och det är mindre kul. Faktiskt!

Lillhjärtat är en pysseltjej av stora mått. Julen är hennes tid. Hon har redan tillverkat serviettringarna till julkalaset. Hennes föräldrar jobbar däremot i "handeln". Ja, ni förstår. En omöjlig ekvation. Igår kväll satt hon 30 cm från TVn och tittade med drömmande ögon på när Ernst tisslade och tasslade och pysslade. Han bygger granrisinstallationer, ystar ost, plockar mistel, bakar marsipanlimpor, kokar julgädda (?)...ja ni vet hur han håller på.

"En sån pappa skulle du ha va, Lillhjärtat"? frågade jag, lite smått ironiskt.
"Jaaaaaaaaaaa" svarade hon utan att släppa blicken från Ernst.

(J-la Ernst j-vl...)

När Ernst va klar med sitt tramsande, och gjort 1000 knäckformar klara, vände sig Lilldottern om och sa -
Knäck e ju ett godis...jag som trodde det va samma som en knäckemacka...

Dags att hitta lite quality time med Lilldottern, tror jag.

Någon som har det till salu?

Anyone?

Varför finns dom?

Några miljarder dollars för att flyga till månen? Leta efter saker som kanske finns där ute i rymden. "No problem"!
Några fler miljarder dollars för att jaga spöken i Afghanistans bergstrakter? Efter terrorister som kanske finns där i någon grotta. "No problem"!
Kanske några miljarder dollars på att skjuta protoner i full fart mot varandra? För att kanske komma på hur jorden en gång kom till? "Absolutly no problem"!

Men att komma överens om att lägga några miljarder dollars på att rädda det vi redan har. Att komma på hur vi skall stoppa temperaturhöjningen. Att rädda glaciärerna. Att rädda jorden. "Big problem! Huge problem"!

Hittills har dessa gråa män, i sina grå kostymer, fått sköta detta jobb som är så tråkigt att väldigt få vill syssla med det. Dom skriver sina avtal om export och import. Fördelar våra pengar på skola, omsorg och vägar. Möten, konferenser och annat tråk.

Men när dom äntligen får en uppgift av värde att lösa...nä. Kan vi verkligen ha dom kvar då? Har dom inte visat sig helt okompetenta?

Någon som vill ta över? (Nej, inte du Mona!)

Anyone?

fredag 18 december 2009

Nu är det jul igen...suck

Ja, då var det dags att ge institutionerna en känga igen...att dom aldrig lär sig...
Postens dilemma är att dom ser som sin stora uppgift i samhället att frakta paket och brev hit och dit. Dom har inte en enda tanke på att dom egentligen löser en tjänst som en kund har betalat för. Ibland kan man skoja om att livet hade varit mycket lättare utan alla kunder. På Posten skojar man inte om det...Kunden är ett problem. Han hindrar dom från att köra paket.

Posten får dom anställda som man förtjänar. Vi har problem med dom. Minst sagt. Igår skulle dom både hämta och lämna paket i Butiken. Inget av det lyckades dom med. För att göra en lång historia något kortare, så ringde Hjärtat till Chefen på Posten. Mycket undanflykter så klart, men den bästa var den att dom hade så mycket att göra nu...

"Det är ni nog inte helt ensamna om just nu" kommenterade Hjärtat.
"Jo, ja, men vi arbetar häcken av oss, fö.." Hjärat avbröt -"Men Gud vad roligt för er, att ni har mycket att göra!
"Nja, eeh men.."

Skillnaden är att vi tycker att det är roligt när vi har mycket att göra. För institutionerna, såsom Posten, är det bara jobbigt...

Bunta ihop dom. Lägg dom i ett paket, och skicka iväg dom.
När det skickas, vart det skickas eller när det kommer fram, ja det vette fan.



Skicka ett SMS som julhälsning i år kanske?

Anyone?

God Jul...

tisdag 8 december 2009

Skyll inte på mig...

Vår värld håller på att gå under. Våra ledare håller på att vakna? Men växthuseffekter & klimatkonferenser i all ära. Vi har även mindre men stora problem att ta tag i. Ungdomsarbetslösheten! Är det någon som allvarligt talat är förvånad över att den finns? Beror den på att föräldrar inte längre orkar sopa med samma frenesi framför sina änglar? Skall ungdomarna göra något själva åt saken? Men man kan inte bara skylla på dom. Vad är det som format dom? Vem är det som format dom? Vem skall vi hänga? Anyone?

Dom skall ta sig in i en värld där man ställer krav. Där man måste prestera innan man belönas. Där man kryper innan man går. Något som ungdomar, generellt sett är måttligt intresserade av.

Är jag bitter? Nej!
Uppgiven? Ganska!

För många besvikelser har gjort åsikten till en sanning.

Staten försöker genom att införa billigare arbetsgivaravgifter och annat lull-lull för att företagen skall gynnas av att ta in ungdomar. Jag förstår att man försöker med allt. Detta lockade till en början. Billigare arbetskraft, jo man tackar...tack, men nej tack! Man får inte ett jobb för att man är ung eller gammal. Man får det för att man är bra på vad man gör.



Lillhjärtat skall nu formas till den stora världen. Jag skall ta över där Hjältarna på Sörängsbacken slutade ;). Men hur gör man? Jag vill inte att hon också blir sådär. Räcker det att vi bränner alla curlingkvastar?

Ja, till påsken skall alla kärringar med curlingkvastar eldas upp på bål. Hoppas att det räcker. Hoppas att det inte är för sent!

Hoppas även att dom kommer överens om något i Köpenhamn. Om inte annat, så i alla fall om att det redan kanske är alldeles för sent, som Wiehe för längesedan så vackert sjöng...

lördag 5 december 2009

God Rock

OBH lär ju designa good life, men det finns det fler som kan. Jag och Hjärtat har ju den goda smaken att fylla år på samma dag, och att dessutom göra det på första dagen i Julmånaden gör ju livet så mycket lättare. Ingen glömmer. Inte heller vår allra bästa före detta svärson - Superstar Rockaren. Man blir glad i själen, och lite yngre i hjärtat när man öppnar ett paket med ett så...vackert innehåll.
Hur man år efter år, kan göra en så simpel produkt som vodka, så snygg och vill-ha-läcker är en gåta. Men denna åtråvärda rock n' roll förpackning lär bli en klassiker. Och den är min! Och Hjärtats...Tack T. Tack för att vi får vara med och leva i din dröm ibland!

12 juni står Kiss på Stockholm stadion igen.
Jag och Hjärtat kommer att vara där. Vi ger oss aldrig!

Är det måntro då den skall knäckas? Rock n' rolla lite i Humlegården?

Någon som vill hänga med?

Någon som orkar?

Anyone?

söndag 29 november 2009

"Jag känner glädjen"

Vi har grannar som börjar julpynta i slutet av november. Hus och träd kläds in med ljusslingor. Stjärnor och stakar i alla fönster. Lillhjärtat ser sånt där. Jaha, sa hon suckande en dag. Nu bor vi i fulaste huset på gatan igen. Hon mindes förra året. Samma sak då. Hon tillhör en familj som håller hårt på traditionerna... Eller som inte riktigt hinner med att inte hålla hårt på traditionerna. Adventspysslet åker upp på natten inför advent. Julsakerna åker upp på natten inför jul. Så har vi det. Lillhjärtat önskar att det inte var så.

Igår kväll var Far i huset upp på vinden och plockade ner Adventslådan. När den magiska lådan öppnades så fick Lilldottern energi i kroppen. Hon plockade upp stjärnor och stakar sjungandes "nu är det jul igen" med repeatknappen intryckt. Att tomtarna inte skulle fram idag dämpade humöret en kort stund, men sedan blev det full fart igen. Mitt i den värsta euforin så stannade hon upp och sa - "Mamma, nu känner jag hur glädjen kommer".

Vi får inte glömma bort varför vi firar jul.

Det är för att få höra just precis sånt - "Mamma, nu känner jag hur glädjen kommer"...

Trevlig Advent på er, i glädjens tid!

Sparka på dom som ligger? Eh?

För en gångs skull är det inte bly-arsle-institutionerna jag skall gnälla på. Utan mer på media. Och på alla dom som läser media.
Idag läser man om ett förslag där unga och arbetslösa skall få en beräknad sjuklön utifrån vad dom tjänat under en mer begränsad tid än normalt.

"sparkar man på dom som ligger". Man gör inlägg om att "vissa faktiskt inte orkar jobba med en förskylning i kroppen." Att förslaget är "ett hårt slag mot unga och nya-på-jobbet folket".
Man skriver att detta kommer att bli en avgörande valfråga.

Hallå! Är det någon som har koll på att det är företagen som betalar dag 1-14 i sjukperioden?
Försäkringskassan har inget med det att göra. Dom går in först när det blir en långtidssjukskrivning. En förskylning bör försvinna på 14 dagar. Under de 14 dagar som en företagare får betala sjuklönen. Och i Sverige är det alltmer småföretagare som betalar. Där man verkligen kan tala om att "slå på den som ligger".


Det är för många som inte vet hur och varför.

Det är för många som ändå tycker.

Bl.a. jag?...

fredag 20 november 2009

Fader vår

Läste saga för Lilldottern ikväll. Eller saga och saga förresten. Bibeln för barn är det. Vi köpte den till henne för ett tag sedan, och har läst några kapitel varje kväll. N å g o t mer lättläst än originalet skulle jag vilja påstå. Och jag tror att föräldrarna lär sig mer än barnet av "sagostunden"...

Hur som helst, ikväll hade vi kommit fram till Bergspredikan. Där förklarades lite ditt och datt om hur och varför man ber. "Man ber till vår Far i himelen" läste jag högtidligt med myndig röst. Lilldotterns fråga kom lika snabbt som självklar -

"Men du är ju här. Är det inte bättre att vi ber till Farfar eller Gammalmormor, eller någon som redan är där"?

Ja, vad svarar man på det?

Det kan vara jobbigt det där med uppfostran...men roligt!

tisdag 17 november 2009

Jag har äntligen funnit glädjen!

Hörde en trivsam radiointervju med Jonas Gardell en morgon. Han berättade att han äntligen hade funnit glädjen. Han har letat i 40 år, men nu visste han var den fanns. Han hittade den sittandes i en Taxi, på väg till Arlanda. Glädjen, visade det sig, är en Trafikplats i Sollentuna...

Det ironiska med detta är, att det inte finns någon avfart där. Och den ligger längst en motorväg, så man får absolut inte stanna till där. Så där finns den - Glädjen. Du kan inte svänga in där, eller stanna till. Den bara susar förbi utanför fönstret när du passerar i 110.

Det är livet! som Stafan Sauk skulle sagt. Det är livet som susar förbi.


En helt annan diskussion skulle kunna vara den om Trafikplatserna.

Vad är det för något?

Varför finns dom?

Anyone?

onsdag 11 november 2009

Who let the dogs in? WhoWho?

Ska vi skylla på media igen? Ger dom kanske en snedvriden bild av Skåne och Skåningar? Är Skåne extra hårt drabbat av invandrare och flyktingpolitik, med dåliga erfarenheter som följd? Värnar Skåningar mer om Skåne än vad andra gör om sina landskap? Är Skåningar kanske lite smartare än vi andra? Ser dom det vi inte ser?

Var någonstans är invandrare sällan välkomna? - Små byar i Skåne!
Varifrån tvingas flyktingbarn fly vidare? - Små byar i Skåne!
Vilka bråkar oftast i Grannfejden? - Skåningar i små byar i Skåne!

Hur kan nu vuxna människor i Vellinge vara "hatiska" mot flyktingbarn. Vi får ständigt lära oss att "se utanför bubblan", "tänka utanför ramarna", t.o.m. gamla kristna värderingar som "älska vår nästa såsom oss själva" kan man plocka fram i det här sammanhanget.

Men hur tänker man i Vellinge? Vad säger dom till sina barn?

Jag tror knappt jag vill veta!

(Ja, jag vet att du bor i Skåne Örjan, men du är inte skåning för det...)

tisdag 10 november 2009

P-I-M-P

I don't know what you've heard about me...men vi var på Nalen i helgen, jag, Hjärtat och flickorna. Schwarzkopf Professional fyllde 111 år, så då var det stor baluns vill jag lova. Uppklätt till tänderna. Svart dominerade som vanligt. I modevärlden intet nytt. Det var stor show och schlager. Vodka Red Bull till damerna och hederlig pilsner ur flaska till herrarna. På ett frisörevent är kön till damtoaletten n å g o t längre än herrarnas, så vi kan kosta på oss att dricka öl vi :)

Hur sammanfattar man ett sådant spektakel då?

Jo, att EMD suger!



tisdag 3 november 2009

aldrig, Aldrig, ALDRIG!

Tragiskt! Det är det enda ord jag kan komma på. Tragiskt!
Jag såg inte hela programmet. Men det zappades förbi några gånger. Och under den korta tid jag såg, så fick jag bekräftat de allra värsta fördomarna jag går och bär på...det var tragiskt att se, och jag fick en klump av obehag i magen.


Jag hoppas att jag inte känner någon som åker till Ullared och köper skit i stora lass. Jag har fullt upp med att acceptera att folk åker till leråkern i Birsta - den stora köpcirkusen i Mittens rike.

Men gör jag det ändå, så tror jag inte att jag vill veta om det.

Keep it inside!

måndag 2 november 2009

Gratis är gott

Jag vet inte om du varit i situationen som jag hamnade i idag. Men har du inte redan varit där, så kommer du garanterat att hamna i den. Diskussionen om att - "Nej, man kan inte köpa allt man vill ha. Nej, det kostar pengar. Jag är inte gjord av pengar" osv. Och då menar jag diskussionen med barnen, inget annat. Om det inte är med barnen som man hamnat i den diskussionen, så har du ett än mer komplicerat problem...

Lilldottern ville ha något i affären, och så körde man igång. Efter ett tag frågar hon mig - "varför är inte vissa saker gratis i affären då? När jag har loppis, då är vissa saker gratis i alla fall".

Eeh...jaha...men varför då...?

Jo, för jag tycker att man skall vara snäll mot andra ibland, och dom kanske vill ha kvar sina pengar och så...

Hörde du det, Stig?

lördag 31 oktober 2009

Sådärja...


När jag vaknade hade jag ingen aning om det, men några timmar senare satt jag med en spruta i armen...oj, hamnar man i tidningen nu? Som Leksands hockey gjorde. Är jag i riskgruppen? Nä, knappast. Hjärtat har astma, men är det smittsamt? Kan jag åka med på hennes bananskal? Eller kommer människor nu jaga mig för att långsamt doppa mig i tjära och fjädrar. Har jag smitit före i kön?
Den som ser kön, hand upp!...

UW messade på morgonkvisten och tipsade om lugnet på sprutmottagningen. Eftersom någon kommit på att det är röd dag i almanackan idag, så kom det ingen morgontidning. Därmed gick frukosten lite snabbare, och vi packade snart in oss i Pärlan och åkte iväg.

I Mittens rike tar man grissprutan på travbanan. Verkar logiskt eftersom de största riskgrupperna är allergiker, astmatiker osv...därav det stora lugnet månne?...
Vid infarten stod det att läsa att man fick parkera på travbanans parkeringsplats i mån av plats...Armageddon tycktes ha drabbat denna parkering idag.
Vi parkerade vid dörren.

Inne i totohallen togs vi emot av en sköterska. Hon ledde oss vidare till 3 distriktssköterskor. Efter det vidare, genom flumridekön (!), till de 3 sköterskorna vid sprutstationen. Bara vi och dessa vitklädda sköterskor i hela totohallen. Shining... Dom berättade att dom dessutom skulle ha öppet till 20.00. Kändes just då som ett ganska osmart beslut.

Så... plötsligt hade man fått den där sprutan. Och inte smet man före någon kö. Sköterskorna var istället väldigt tacksamma för att någon överhuvudtaget ville få i sig, vad det nu är man får i sig...


10 timmar har gått. I Mittens rike, allt lugnt.

En liten storm i ett mycket litet vattenglas?

Nöff, nöff...

torsdag 29 oktober 2009

Har jag missat något?

Snart är den här! Halloween. Lilldottern har hållt på i över 1 vecka med alla förberedelser. Det pysslas, tisslas och tasslas. Jag vet inte ens om Halloween är imorgon eller på lördag. Eller är det både och? Och jag vet inte ens varför?

Jag frågade Lilldottern lite spydigt om hon tyckte att Halloween var lika spännande som Julen. Och självklart fick jag det svar som jag inte förväntade mig. -"Jaaa, Halloween, Fylla år och Julen är lika spännande". Jaha, julen har slunkit ner på tredjeplats? Julen! Trea? Hallå!

Kidsen vill ha lite spänning. Blod som rinner. Ögon som poppar ur sin håla. Liemannen som knackar på dörren och vill ha godis. Skelett som hänger i taklampan. Vad har då en fet och glad gubbe i röd kostym och skägg att komma med? Mindre och mindre...

Och här sitter man bredvid och tittar på, och tror att allt är som förr. Att barnen längtar till julen och sitter där och tindrar med ögonen framför Kalle Anka.

Det är nog läge för att dra på sig en dödskallemask, servera magotts till middag som sköljs ner med råttblod. Happy Halloween everybody!

Vilken dag var det nu då?

Och varför?

Anybody?

tisdag 27 oktober 2009

Ute på tunn is?

Detta är ju, som ni kanske märkt, långt ifrån en politisk blogg. Men ibland poppar det upp sådana popcorn också. Det kan man ju inte hjälpa...Som idag när det står att läsa att den rödgröna röran seglar uppåt i oppinionsmätningarna. Då funderar jag lite över hur det är möjligt. Vem vill ha det så? Hur tänker man då?

Som egenföretagare är man ganska utsatt för vilka spelregler som sätts upp. Jag säger inte att det är bra för oss idag. Långt ifrån. Väldigt långt ifrån. Men jag har svårt att se hur det skulle kunna bli bättre med Mona vi rodret.

När man försöker läsa på, så känns det som om dom pratar om en "välfärd" som något som finns "där ute", men som någon annan skall ordna. Alla har rätt till denna "välfärd" och det är arbetsgivaravgifterna som skall betala den. Så var det förr. Så har det alltid sett ut. Så får det bli.

Företag ser inte längre ut som då. Avtal och regler är uppbyggda för en industri som håller på att läggas ner. Avtal och regler håller på att kväva de småföretag som kämpar och försöker växa upp.

Blir det ett regeringsskifte nästa år, så får vi nog hoppas på att dom drar igång varvsindustrin igen. Och Teko.

För välfärdens skull...

måndag 26 oktober 2009

Thank heven for TREO

Hjärtat är krasslig. Sånt erkänner inte hon gärna. Det var något som 60-talisterna fick i bröstmjölken som försvunnit med tiden. Man är inte sjuk. Och blir man mot förmodan sjuk, så nekar man till det. Och så tar man en dubbel Treo. Och skjuter det framför sig ett tag. Så kanske det försvinner. Och det gör det faktiskt oftast.

I fredags gjorde hon något som förvånade t.o.m mig. Det var sedan långt tidigare bestämt att vi skulle ut på lokal med goda vänner. Hjärtat var krasslig redan då, men tänkte fan inte ställa in. När jag kom in i köket så stog hon och svepte två whiskey. Treon gjorde inte susen längre. Det krävdes annan medicin. Jag tyckte det var ganska cool...

Idag kom hon hem med en kartong penicillin, ett tre-pack Treo, Berocca och Alvedon. Hon bad om ursäkt för att hon var lite hängig, bad om att få vila någon timme så skulle det nog gå över. För imorgon kan hon inte vara sjuk, eller jag menar hängig, längre.

Oj, hon erkände nästan att hon var sjuk!

Det är nog ett friskhetstecken, trots allt...

Krya på dig Hjärtat!

fredag 23 oktober 2009

It's Showtime folks!

Igår så hade vi styrt upp en frisyr & modevisning i Stadshuset. Ja, eller Hjärtat, rättare sagt! Det blev precis sådär lyckat som man bara kunde hoppas. 6 butiker slår sig ihop och ser till att det händer något, även i "Norrlands huvudstad". Det vackra folket slöt upp mangrannt. "Det var hett och svett på Statt i"...som någon sjöng så vackert för längesedan...

"Mother earth is calling us to take care of her" var det aktuella temat. Det lockade även några av de vakna lokala tidningarnas medarbetare. Fotografer på plats ger alltid en touch av flärd. Men inte lockade det Stadens Tidning. Händer det något positivt i stan, ja då håller dom sig långt borta. Dom publicerade själva en artikel om det för inte så längesedan. En undersökning som gjorts i staden kom fram till att Jante lagen har sitt starkaste säte här. Just här, där jag råkat välja att bo. Och Stadens Tidning är dess främsta förespråkare. Ta bort!

Det där blev ett litet sidospår...

saxokam, martins, affären, moyo, 925 och make up store fixade visningen. Glenn fixade musiken. Det vackra folket skapade feststämningen.

En helt vanlig kväll i Mittens rike...

tisdag 20 oktober 2009

Manuel...que?

Jag och Hjärat var och lyssnade på Manuel Knight idag. 2 timmars enmansshow på den vackra teatern i Mittens rikes huvudstad. Fullsatt såklart. Det är den här typen av energi som en småföretagarkropp behöver. Inte Pizza och Fanta, som man kanske trodde. Nä, utan riktig 'kick-ass-inspiration' av en 115 kg tung, fd elitsoldat i US Special Forces. Ord och inga visor. Prestera eller pys...typ.

Oförglömligt var när han fick hela publiken att avsluta det hela med att högljutt "åka" rollercoaster...vi är allt bra konstiga, vi människor...

tisdag 13 oktober 2009

Räkna prickarna...

I lördags fyllde Lilldottern 6 år. Idag knäckte hon matte koden. Jag tror att jag var 11 år när jag fortfarande tragglade multiplikationstabellen. Lilldottern tog det i lekis...eller förlåt, förskoleklassen :-)

-"4x4"?, frågade jag Lilldottern sådär lite snabbt.
-"Vänta", sa hon och började med att blunda. Efter en stund kommer svaret - "16".
Där sitter man och försöker klura ut om 6-åringen har lärt sig ett trick. För inte kan hon väl räkna ut det talet i huvudet? Om jag knappt kan, så ska väl inte hon kunna...Men om hon lärt sig ett trick, då hade väl det nästan varit ännu värre...


-"Nä nu får du berätta hur du gör".
-"Jag räknar prickarna i huvudet bara..."

-"Eh"?
-"Ja, när jag blundar så ser jag prickarna inne i huvudet. Men svaret står inte där, så jag måste räkna alla prickarna..."

När jag senare är för mig själv så blundar jag hårt. Men nej, inga prickar finns att räkna.

Det hade nästan känts "bättre" om hon sagt att hon hade en miniräknare i fickan...

söndag 11 oktober 2009

Go Bananas

Hamburgerkedjan MAX stoppar inköp från Dole. Dom gillar inte hur Dole har skött sig med stämningar och annat amerikanskt tjafs i samband med filmen Bananas. No mercy! Bort med dom från leverantörslistan bara. Bra där MAX! Det är svårt att klaga på MAX's agerande i frågan. Snabba och smarta beslut skall premieras.

Men jag kan inte glömma att det var MAX som såg till att restaurang och tjänstesektorn inte fick sänkta arbetsgivaravgifter. Det kostade mig en kvarts miljon om året...

Så...nä, jag äter aldrig hos MAX.

Även om dom inte serverar Dole bananer!

lördag 10 oktober 2009

Kissa - för vår miljös skull!

Ett flygbolag uppmanar sina resenärer att tömma blåsan innan dom sätter sig på planet. "Varför då", kan kanske någon oinvigd undra. Jo, "man" har räknat ut att det skulle innebära att passagerarna tillsammans på varje flight skulle vara ca 65 kg lättare. Det låter kanske inte så mycket, men då skall ni veta att det görs ungefär 500 000 flighter om dagen runt vår jord. Det i sin tur innebär att man flyger omkring med 32 500 000 kg kiss. I onödan.

Kissa därför innan flighten, och spara energi!

Det hade du inte tänkt på förrut va? Miljöbov!

måndag 5 oktober 2009

Dom får ta det onda med det goda?

Vi var på kurs i Åre nu i helgen. Det är vackert i fjällen så här års. Vi bilade genom ett vackert höstlandskap, och i fonden såg vi de snöklädda Oviksfjällen, Anarisfjällen och till sist Ottfjällen. Skutan däremot gömde sig blygt bland molnen.

Åre ser inte ut som för 5 år sedan, när vi var där sist. Björn Dählie har byggt hotell. Dippan är inte längre Dippan, utan Åregården. Det gamla stationshuset fungerar nu som ett litet uthus till det nya. Det går inte dåligt nu, Åre?

Det var höstmarknad i Åre. Väldigt mycket människor i rörelse. Väldigt mycket bilar. Väldigt få parkeringsplatser. Det såldes renskav, hjortronsylt, hemstickade mössor och nya mobilabonnemang, som brukligt är på marknader.

Fjällbönderna hade flyttat in i byn för att visa upp sig. En bonde drev en jättestor fårskock genom byn. I vimlet hördes en sarkatisk kommentar -

-"Oj då. Är Stockholmarna redan här..."?

fredag 2 oktober 2009

Here we go again

Det är bara drygt 5 månader sedan snön försvann från Mittens rike...bara 5 månader sedan...bara drygt 5 månader sedan man skottade, halkade, snorade och svor...och idag börjas det igen. Att varje tidig morgon, lite småhuttrande stå där med stelfrusna fingrar och skrapa rutan på bilen...

Idag åker vinterdäcken på Pärlan. Kupévärmaren plockas fram. Inget att vänta på. Bara att lägga sig på rygg och acceptera Kung Bores återkomst. Det kan vara ett ålderstecken att man ger sig så lätt. Jag ser fortfarande ungdomar på väg till skolan i korta kjolar och tighta skinnjackor. Jo, dom ser faktiskt ut att frysa en hel del, men dom ger inte upp. För dom är det fortfarande sommar. Positive thinking?


På TV 4's väderkartor har det börja falla snöflingor. Det är bara en tidsfråga i Mittens rike. Snart singlar dom ner utanför fönstret. Jag har redan plockat fram snöskyffeln från förrådet. Jag är beredd... Åh, Gud vad jag hatar att skotta snö...

För 3 veckor sedan var jag på Jamaica. Den storpupillade taxichaffisen sa oavbrutet till oss - "Smile, Laugh, Have fun, Life is too short to not laugh (Wanna smoke?)"...Den mannen behöver aldrig vaknat upp i Mittens rike i oktober...november...eller februari heller för den delen. Hur f-n orkar vi?...

"Give me hope Joanna"...

måndag 28 september 2009

Nähä, inte han heller...

Jag tror att många med mig lurades med i Obama vågen förra hösten. Bush var avpolletterad. Bra så! Nu skulle allt helt plötsligt bli bättre. USA's fattiga bli rikare. Finanskrisen försvinna. Mellanöstern konflikten lösas. Terrorismen övervinnas. Klimatet bli bättre.

Men...nä!

söndag 27 september 2009

Ankdamm...

Det var någon gång på mitten av nittiotalet. Jag köade i timtals på Sergels torg för att få en biljett eller två, till kultföreställningen Arne Anka, men Robert Gustavsson i huvudrollen. Arne var en nedsupen karraktär, en kultursnubbe som hängde på Prinsen och skrek ut sin syniska och provocerande bitterhet. Eller sanningar för den delen. Sådana där sanningar som träffar i magen. Som gör att man först skrattar, och sedan dör skrattet ut en smula. Man känner sig träffad.

Man får en liten olustkänsla i magen...

Nu är vi inne i 2000-talet, och hans namne Anna Anka har tagit över rollen. Hon säger vad hon tycker. Hon säger förmodligen vad många andra också tycker. Hon gör det på ett ganska provocerande sätt, men hon är medveten om att det är enda sättet att nå ut. Om man låter sig provoceras av henne, så känner man sig nog träffad.

Jag har bara sett och hört henne en gång - i programmet Skavlan. Jag tyckte inte hon gjorde bort sig. Hon för fram ganska sunda åsikter, men som kryddas med starkt provocerande inslag. Många blir förbannade. Känner dom sig träffade?

Känner dom kanske den där olustkänslan i magen...?


Igår var det hockeykväll på Canal plus. Frölunda slog programenligt Timrå i Scandinavium. I studion satt Arne & Ankan.

Då fick jag en sån där olustkänsla i magen...

Aldrig hata!

Aldrig hata,
Bara älska!
Goa gubbar.

Kul att det har kommit igång!

Jo rå, så att...

torsdag 24 september 2009

Jobba, jobba, joooobba...?

Ännu en institution att föra upp på "Ogilla" listan? Ja vilken lista skall dom annars vara med på? Det finns ofta logiska förklaringar till allt här i livet. Till exempel på varför privata arbetsförmedlíngar växer upp som svampar ur jorden, och med framgång...orsak och verkan brukar man ju tala om...


Vad skall man säga om Tjejen som jobbar 60-70%, men som av AF och A-kassan anmodas att säga upp sig om hon inte får arbeta 80%?


Tjejen söker löpande heltidsanställningar, men som dom flesta i Mittens rike känner till, så är det lite snålt med arbetstillfällen på marknaden. Då kan vi vanliga människor tycka att det är bättre att få jobba så mycket som möjligt, och få stämpla upp resterande tid, än att gå hemma och stämpla 100%.


Vi vanliga människor inser att det är lättare att få ett nytt jobb, om man redan har ett. Arbetsgivare skruvar alltid lite på sig när en arbetslös söker jobb...Jaha, är hon arbetslös? Orsak och verkan?...



Så resonerar inte AF och A-kassan.


Undrar hur dom resonerar?





torsdag 17 september 2009

SJ, SJ, SJ...


Jag har skrivit om dom tidigare, och jag kommer att skriva om dom igen - dom 4 mest tungrövade institutionerna i Sverige - SJ, Posten, Telia och Försäkringskassan. Förra gången var det Telia som fick en skopa. Nu är det SJ's tur...


Modern har varit på besök i Mittens rike. Nu skulle hon åka vidare till min Syster i Stockholm. Vi bokade en 1:a klass biljett på X2000, och vi gjorde det i god tid. Hon skulle resa bekvämt. Få en kopp kaffe till den medhavda mackan. Kunna luta sig tillbaka och läsa en bok. Färdas med stil genom landskapet.
I Hudiksvall fick hon lämna tåget. "Banarbete". Alla man ut ur tåget. Bär all packning från tågstationen till busstationen. Där fick hon knö in sig på en överfull buss, så trång att bara en kunde läsa tidningen i sänder. Åka till Gävle, där hon fick gå på ett vanligt intercity tåg, och försöka leta upp en plats för resten av resan, och komma fram till Stockholm 1,45 senare än planerat. 1:a klass? Ja, kanske i SJ's ögon.


SJ hade chansen att lämna information om problemet på startstationen. På informationstavlan. I högtalarna. Nej, varför skall man göra det? På med boskapen och låt dom ta det som det kommer. "Dom skall vara glada att dom får åka med. Hur och när är väl inte så noga"...


Som alla dom andra Big 4 institutionerna så är kunden en bra bit utanför centrum. SJ's och Banverkets fokus var att laga spåren någonstans. Inte att ta hand om resenärerna som köpt biljetter. En ursäkt? Prisreduktion?? Gratis fika???


Jo, förmodligen...blä

tisdag 15 september 2009

Ya Man Jamaica Man (Smoke?)

Haiti - Labadee
Vi skulle få upptäcka en ö, och se den med samma ögon som Christoffer Columbus en gång gjorde, stog det att läsa i broschyren. Spännande!
Nu hade man glömt att nämna att Bert Karlsson hade varit där emellan. Ön ägdes numer av rederiet. Det stog 20 vattenskotrar parkerade på en pontonbrygga och man kunde åka linbana från öns högsta topp. Barnen kunde, mot en bunt dollars, klättra omkring på stora 'isberg' av plast, som av någon anledning placerats i den vackra viken. När vi köade för att få komma ombord på båten igen, så stog ett genuint 'panta-mera' band och underhöll oss. För att inte svimma i värmen så kunde man köpa vatten för 35 sek flaskan. Ville man komma billigare undan fick man välja ett gult alternativ med mycket rom i... undrar vad Christoffer valde?

Jamaica - Ocho Rios
Mannen på fotot underhöll oss på stranden. Han höll på så länge man stoppade en dollarsedel i hatten. Han sjöng bättre än vad han såg ut. Han fick två dollar, vilket gav två somarglada låtar. Sedan fick vi ett "Ya man, no problem (smoke?)" och så svävade han vidare. Jamaica doftade lite sötare än övriga öar...

Cayman island - Georgetown
365 banker finns visst på ön. Det betyder lite plattare vägar och finare bilar. På vägen till stranden såg jag Prize Waterhouse Coopers kontor. Det är min revisor. Gott, nu vet jag vart mina pengar hamnar i alla fall...

Mexico - Cozumel
I Mexico serveras Sol i fempacks hinkar. Jag trivdes gott i Mexico. På kajen fanns ett litet köpcenter som alla resenärer måste passera för att komma till båten. När båtens ångvissla tjöt för att påvisa att alle man skulle ombord, då sjönk priset på den äkta maya masken från 58 dollar till 20 dollar...taget!

Back on track - all time high!

Jodå. Sämre kan man ha det. 10 dagars kryssning i Karibien går inte av för alla hackor i Småland.


Varmt, Soligt, Reggea och Pina Colada. Det slår det mesta här i livet. Men man får i gengäld köpa att man är som ett boskap på turné. Köa i fållor. Besöka tillrättalagda öar som ägs av rederiet. Man är inte ute och upptäcker världen. Men man är ute i världen. Och man kan pricka in 5 nya besökta orter på Facebook kartan. Bara en sådan sak.


På kryssning i Karibien får man äta hur mycket som helst. Och gott är det. Aldrig mindre än 3 rätter. Och tänk att efter en dag på stranden få hämta ut hur mycket pizza slicar, hamburgare eller croissanter som du vill. Nä, jag vet, man måste inte...på kryssning i Karibien släcker man törsten med Sol eller Corona. Nä, det måste man inte heller...

Hjärtat gick upp 4 kilo, he, he, he...(och det gjorde jag också)

måndag 31 augusti 2009

"Driva eget"

Ola Skinnarmo springer runt i skogen med några bildäck på släptåg för att förbereda något av alla sina äventyr. Visst blir man imponerad av denne man? Och han springer där med ett leende till och med.

Är det någon som provat på att vara småföretagare i Sverige någongång? Då har ni säkert haft den där känslan. Att det är uppförsbacke, och dom där j-la däcken hänger där bak dessutom.

Men snart kommer säkert nedförsbacken.

Snart!

torsdag 27 augusti 2009

Hur brett hoppar du?

Lilldottern fick en Atlas av Systern när hon skulle börja Förskoleklassen. När Afrika bläddrades fram så pekade jag malligt på symbolen av Kilimanjaro och frågade henne;
-Vet du vad det där är? Jo, det är Afrikas högsta berg. Det är så högt att det alltid ligger snö på toppen, fastän det ligger mitt i hetaste Afrika. Det berget har jag bestigit en gång!

Nu väntar man stolt på lite frågor om detta stora äventyr, men man får bara ett "jaha" och så bläddras det vidare i atlasen...

I morse frågade jag Lilldottern om hon kom ihåg vad Afrikas högsta berg heter.
-"Näää"
-"Kilimanjaro"
-"Det är för svååårt"
-"Kommer du ihåg vad Sveriges högsta berg heter då?"
-"Näää"
-"Kebenekaise"
-"Det är för svååårt. Men pappa. Vilket berg i Sverige är det lägsta då?"

Där satt man på pottkanten åter igen och dinglade med benen. Man har gått genom halva livet, lärt sig vilket berg som är högst i Världen, i Afrika och i Sverige. Man har lärt sig vilka floder som är dom längsta, och vilka städer som är dom största. Men man har inte en aning om vilket berg som är lägst...

Lilldottern gav svaret. "Kan det inte vara Uvberget borta vid Rännösjön"?

Vem kan svara emot?

-Anyone?

onsdag 26 augusti 2009

tisdag 25 augusti 2009

Pay back time?

Miljoner svenskar åker årligen till Thailand för att sola och bada. Vi blir uppassade från morgon till kväll av ett serviceminded folk utan dess like. Dom serverar oss watermelon shakes vid poolen, Singhas i baren och Chicken Thai till middag. Och dom har t.o.m vänligheten att knappt ta betalt för det.

Sedan tar dom alla sina pengar, plus skuldsätter sig lite till hos bemanningsföretag, för att kunna åka till Sverige och plocka lingon. På så sätt får vi sylt till våra svenska köttbullar. För vem skulle annars plocka bären. Svenska ungdomar? Moahahaha....

Nu har visst moder Natur varit dålig på att producera bär i år. Thailändarna får inte ihop tillräckligt med bär för att ens finansiera resan tillbaka. Dom börjar bli desperata.

Är det inte dags för landet Sverige att ställa upp nu?

Är det inte pay back time?

måndag 24 augusti 2009

Vågar du gå utanför ramarna?

Ja, ni som har barn vet vem detta är. Svamp Bob Fyrkant. Jag har träffat honom idag. Han jobbar på Handelsbanken i min lilla sovstad i Mittens rike. Han är fyrkantig. Han har aldrig vågat göra något utanför ramen. Han äter tacos med familjen på fredagar. Han stryker sina kalsonger. Han jobbar på bank!

Jag gick in dit idag. På hans bank. Vill jag banken något så går jag vanligtvis till huvudkontoret i Staden, men idag tänkte jag slippa åka in dit. Jag ville ut i skogen och plocka lingon.

Jag öppnar dörren till banken, och väckte förmodligen de två personerna där inne. Jag var garanterat den första kunden för dagen, och förmodligen också den sista. Det rådde ett lugn i lokalen, skulle man kunna säga...Jag ville bara sätta in några dagskassor på mitt affärskonto. I vanliga fall lägger man pengarna i en påse, öppnar serviceboxens lucka, och skjuuuuuss in i väggen... Sedan tar det två 'bankdagar' att få dom ända till mitt konto. Men jag behövde pengarna där nu. Med en gång. Bums.

En man kom fram till mig med rynkad panna. Han såg sedelbunten. -"Oj, då. Vill du sätta in pengar"? (Redan nu förstod jag att det var en skärpt kille). -"Jo, jag hade ju tänkt det..."
- "Tänk om alla företag kom in med sina pengar. Då hade vi fått jättemycket kontanter att hantera, och det vill vi inte...Det kostar dessutom 105 kr"!

Jag började titta mig omkring. Hade jag råkat gå in genom fel dörr? Var var jag egentligen. Men jodå, Handelsbankens logga sågs lite här och där i lokalen. Då borde ju detta vara en bank. Men dom vill inte att jag sätter in mina pengar här... Jag blev nu lite förvirrad.


-Ja tänk om alla företag kom hit med pengar...något i mig brann. -Ta hit mina pengar igen!

-Men... du kan ju gå ut och lägga pengarna i serviceboxen...Box-fan stog ju inne i samma lokal som jag. Men han vill att jag skall gå ut på gatan, skicka in påsen med pengar genom väggen, in i samma lokal som både han och jag stog i nu, få vänta två 'bankdagar' för att få se pengarna på kontot - bara för att han inte vill hantera kontanter.

-"Nej! Ta hit pengarna igen. Jag får åka till banken i Staden istället. Dom brukar ordna det åt mig"!
-"Ja, om det inte är något besvär"...Besvär? Jag skulle ju ut i skogen och plocka lingon. Det är väl klart att det blir ett besvär! Annars hade jag ju inte stått här...

Dom små lokalkontoren är bankernas skyddade verkstäder. Dom som jobbar där vill inte ha kunder. Dom vill absolut inte ha några pengar. Gör dom en tjänst. Gå inte dit.

10 liter lingon blev det. Dom första 5 litrarna plockades i ren frustration efter bankbesöket, så i botten av hinken får man nog rensa en hel del annnat smått och gott som råkade åka med.


Jag 'orkade' givetvis inte åka till banken i Staden. Solen sken. Jag ville ut i skogen. Så jag gled omkring i lingonriset med en större summa pengar i ryggsäcken. Och sånt gör man ju inte var dag. Det kändes lite crazy faktiskt.

2 liter kantareller blev det också förresten.

lördag 22 augusti 2009

Och vice versa?

Caster Semenya från Sydafrika utklassade världseliten (damer!) på 800 m i friidrotts-VM i Berlin här om dagen. Så får man inte göra. Komma och vinna över andra damer som var tänkta att vinna. Okänd var hon, Caster. Och ful. Och är hon inte lite manlig också. "Jo det är hon", kom man överens om på högsta instans! Därför blev hon tvungen att göra ett könstest. Hon hade varit såpass överlägsen att hon förmodligen var en man...!

Innebär det automatiskt att den svenske 800-meters löparen Mattias Claesson, som blev utklassad och utslagen redan i försöket, kommer att få gå igenom samma förnedrande test, fast tvärtom liksom...?

onsdag 19 augusti 2009

Har du sett herr Kantarell?

Imorgon är det dags för den numera traditionella svampdagen för mig och Lilldottern. För en 5-åring handlar det mest om att dricka saft och äta bullar, fast man gör det i skogen istället för hemma. Så därför passade jag på att gå ut och plocka svamp idag, så att den biten av exkursionen är avklarad imorgon.

Jag gick timtals i den täta, svåråtkomliga urskogen som täcker så stora delar av Mittens rike. Till att börja med så gick jag och bara förundrades över den otroligt vackra natur som finns där ute. Och jag tänkte på hur skönt det är i skogen, och vad dåligt det är att man inte kommer ut lite oftare.

När plastpåsen efter några timmar fortfarande var tom, så började jag istället fundera över var dom j-la svamparna finns någonstans i detta myggtäta rike. Och om hur otroligt stor humor han hade när han skapade en skog som kryllar av oätliga svampar, medan kantarellerna som vi åtrår är så svårhittade. Jag gick och skissade på ett sarkastiskt blogginlägg om denna idioti som vi är ute på varje sensommar. Om att kantarellerna faktiskt bara kostar 19:90 kr/hg på ICA. Om att detta var sista gången för mig.

Men plötsligt bara hände det. Det förinställda larmet pep, och det var dags att hämta Lilldottern. Jag tog ut riktningen mot var jag trodde att bilen stog parkerad, och började gå däråt. Då! En glänta som lyste glatt orange. Ett kantarellskafferi. Pulsen gick upp. Jag plockade, fyllde en påse, plockade, fyllde en till...åh vilken lycka det kan vara att plocka svamp.

Men det blir också en hel del att rensa när man plockar svamp...
Det får Hjärtat ta tag i. Jag har ju tagit hem svamp för 400 kronor. Mitt dagsverke är avklarat.

Jag har sett herr Kantarell!

måndag 17 augusti 2009

Back to school

Kl 04.00 vaknade jag och stirrade rakt in i Lilldotterns ögon. -"Är det inte morgon nu?", undrade hon klarvaket.
Idag var det första dagen. Lilldottern tror att det är första dagen i skolan, men egentligen är det första dagen på fritids. Förskoleklassen börjar nästa måndag. Men det struntar Lilldottern i. She couldn't care less. Hon vill komma igång. Tänk om hon bara visste...


-"Nä, sov en liten stund till. Det är mitt i natten..."
-"Då går jag upp i mitt rum..."


Kl 06.00 öppnas dörren igen, och Lilldottern säger att "nu är det super duper ljust ute, så nu måste vi äta frukost och gå raka vägen till skolan." Så det är bara att hasa sig upp...

På väg till skolan/fritids så säger Lilldottern;
-"Vet du, om några år, när jag är typ sexton år. Visst får jag gå själv till skolan då...?"


Snart är vi där lilla vän...mycket snarare än vad man vill.


Undrar om hon vaknar kl 04.00 då, klar för en ny dag i skolan. Nya möjligheter. Kunskapstörstande. Hungrig på livet.
Men om hon gör det, vilket jag tvivlar på, så verkar det i alla fall som om hon går dit själv. Alldeles av sig självt.


-Fan tro't...

Vespa Touring 150

Vem som helst kan väl bli ett mods för att få åka runt på en sådan här goding?

Jag har ärvt en Vespa Touring 150 - årsmodell '58. Den ser inte riktigt ut som på bilden, det gör den inte. Just nu ligger det mesta av den i 6 st flyttkartonger i garaget. Ett projekt skulle man kunna kalla det. Ett tag kändes projektet lite övermäktigt. Det blir ju väldigt många delar när man skruvar isär en Vespa. 6 flyttkartonger ungefär. Och det finns inga DVD's som visar hur man skruvar ihop en Vespa från 1958. Och Vespa experterna lyser med sin frånvaro i Mittens rike.

Men så råkade jag hitta denna bilden. Say no more! Så får det bli. Jag har redan köpt en tight, rutig Ben Sherman kostym och svarta mockapjucks. Snart blir det ny frisyr också.

Åh, jag älskar materialsporter!

-Någon som kan skruva ihop en Vespa innan nästa vår?

-Anyone?

torsdag 13 augusti 2009

Jo, jag var där...

Mycket har skrivits om hennes besök i Sverige. Och jag kan till viss del hålla med om kritiken. Men man går till en konsert med olika förväntningar. Madonnas är ett skådespel med ljus, videos, dansare och stora scenförvandlingar. . Allting är relativt, men här kan man få viss förståelse för att biljetten är dyr.

Madonnas entré är storslagen. När hon till slut kör 'Like a prayer' så gör det hela konserten för mig. 'Miles away' kommer nog bli en ny favorit. Och hennes avslutning 'Give it 2 me' går inte av för hackor. Det är inte 'Twist and shout', det är det inte. Vi river inte Ullevi. Men det är en högoktanig avslutning.

Men, som så många redan sagt, zigenargänget i mitten...tja? Och om man har så många hits, och inte varit i Sverige på 19 år, så skall man kanske bjuda på några fler av dom? Rätt upp och ner. Utan techno. Då hade hon fått fler solar, fyrar och getingar.

Hursomhelst...min och Hjärtats musiksommar går vidare, och vi anser den avslutad efter Europes konsert på Götaplatsen på fredag. Jag tror att jag gör en objektiv sammanfattning av sommaren efter det.

Eller blir den kanske lite subjektiv?

Rock on'

Sväng in till Eksjö!

Under min och Hjärtats turné, kors och tvärs över Sverige, så hamnade vi i Eksjö (!). Annars är min resandefilosofi tydlig - från A till B med högsta möjliga fart. Man nu svängde vi alltså in i Eksjö. Vilken stad!

Små, låga trähus har bevarats, och detta har man visst fått något fint pris för. Men det skönaste var att staden är befriad från alla j-la kedjor! Bara små butiker som drivs av lokala handlare som bryr sig om sin stad. Klädbutiker, konditorier, designbodar, delikatessshopar osv. Alla lika intressanta för en besökare. Handmålade skyltar, eller slingriga neonbokstäver visar att här har butikerna överlevt kriser och saneringar. En stad utan H&M, Kapp-Ahl, McDonalds och Waynes...hur är det möjligt? Skit detsamma - det är möjligt! Hurra!

Sväng in till Eksjö!



onsdag 5 augusti 2009

Vi människor är allt bra konstiga ibland...

Klockan 06.00 ringde väckarklockan. Ja, eller mobilen rättare sagt. Väckarklockan är väl utdöd nu skulle jag tro. Hur som helst - den väckte oss väldans tidigt för att vara semester.
Vi bestämde det igår, jag och Hjärtat. Kl 07.00 öppnar Bauhaus, och då skulle vi vara där. Kl 08.00 öppnar vår revisor dörren, och då måste vi vara där.


Att glida runt på jättelika Bauhaus helt ensam i ottan, är en märklig känsla. Vi skrämde några ur personalen som antagligen trodde att dom var ensamna i några timmar till. Men icke!

Dom måste tyckt att vi var lite konstiga som var där. I alla fall vid den tidpunkten. Men nya ytterlampor skulle köpas till den nyrenoverade husgrunden. Jag och svågern har lagat, lappat och målat i dagarna två. Nu är den vit och fin som aldrig förr. En nymålad vägg hatar gamla ytterlampor. Så den fick några nya.

Svågern ville åka hem till västkusten idag, för att finna lite sol sa han. Åka ut med båten. "Myggfritt" sa han och skrockade.

Elektricitet är jättefarligt, tänkte jag. Svågern måste montera lamporna. Så för att han inte skulle hinna ta sitt pick och pack och familj och dra iväg, så tvingades vi till denna tidiga shoppingtur.

Nu är allt klart. Det lyser. Pantarei. Tack för hjälpen!

Ännu konstigare än oss är ändå dom som campar på parkeringsplatsen utanför IKEA. Vi räknade till 25 st husvagnar och husbilar. Människor som lägger sina semesterdagar till att upptäcka Sverige, och väljer att vakna upp på Birstas parkeringsplats.

Det är "scary people"! Husvagnsfolket.

torsdag 30 juli 2009

Aj, aj, aj

Moshe Dayan fick sin lapp över ögat i inledningen av andra världskriget, när han som infiltratör hos den Australiensiska 7:e Divisionen säkrade några broar över floden Litani i södra Libanon.

Hjärtat fick sin lapp över ögat på Sundsvalls sjukhus ögonmottagning kl. 08.00 i morse. Efter en natt när hon led helvetets alla kvav, så fick hon veta att hon hade fått sår på ögat. Orsakat av ett virus. Troligtvis. Droppar, tabletter och - lapp på ögat.

Båda har smärtsamt fått erfara vad våra ögon är värda för oss. Var rädda om dom. Hur det går till, det vet jag inte riktigt, men var rädd om dom. Ett par RayBan Wayfarer är säkert ett bra sätt att vara rädd om dom. Det stoppar kanske inte ett virus, men ändå...


tisdag 28 juli 2009

Piggelin på flaska?

"Idag skall du få en present", sa Hjärtat igår. "Vad spännande", tänkte jag.

Presenten var en flaska Chi san. Jag förstår verkligen varför jag fick den. Jag har inte direkt sprudlat av överskottsenergi den sista tiden. Tvärtom har jag nog varit ganska trött. Trött på att bara äta ett ägg till frukost (GI). Trött i spåret (GI?). Trött på vädret (SMHI?) Bara trött (CSI?).

När jag hasade mig upp till frukosten imorse så stod det en lite hutt bredvid ägget (GI). "Oj, det ser precis ut som en liten Jäger", sa jag. "Va gott! Passar säkert bra till ägget" (GI). Jag luktade på hutten. Men va f-n... Den luktar ju faktiskt Jäger... Nu var det inte lika roligt längre. Jag ryckte åt mig flaskan och läste noggrannt på etiketten, och där stog det att man skulle bli märkbart pigg inom en liten stund. Piggelin på flaska? Perfekt! Jag tog mod till mig, stängde av näsans funktion för en liten stund och hällde i mig hutten.
Ja, det luktade kanske som Jäger, men det smakade i alla fall inte som det.
Det smakade Fernet!..


Nu var det några timmar sedan jag tog hutten. Om jag är pigg? Tja! Märker inte någon större skillnad. På torsdag skall vi åka upp till Storsjöyran. Då skall jag prova med en riktig Jäger till frukostägget (GI) istället. Blir jag lika pigg av det, så kör jag kanske på det. Det är ju semester.

"Tack för presenten", Hjärtat!

"Chi san"!