
fredag 27 augusti 2010
Titta ner när du går!

onsdag 18 augusti 2010
Jobba med människor?

Jag kom in på dom här tankarna pga att vi håller på att sälja vårt hus. En av de största affärer en vanlig, liten människa gör i sitt liv. Var och ens framtid kan bero på denna affär. Men mäklarna, dom fokuserar på att få in "objekt" i sina listor, och sälja dom med så liten insats som möjligt, så att vinsten blir så stor som möjligt.
Jag vill få känslan att jag är deras viktigaste kund just nu. Inte behöva ringa och jaga besked, och be om ursäkt för att man stör. Dom är busy med att sälja objekt. Dom glömmer att dom jobbar med människor.
Vi köpte en liten, häftig bil. Vit och fin. Men liten. Vi föll för utseendet där den stog i bilhallen. "Den ska vi ha!" Vi bor i Mittens rike, vilket innebär att det inte är några låtsasvintrar. Mycket snö är det, och länge.
Bilen visade sig vara för liten, även för en liten familj. Och totalt oduglig att köra i vinterväglag. Är det jag som köpt fel bil, eller är det bilsäljaren som sålt fel bil? En såld bil i statistiken är vad bilsäljarna fokuserar på. Dom glömmer att dom jobbar med människor.
Jag sitter ofta vid datorn och tar fram olika affärsmodeller, budgetar och kalkyler. Svåra processer som skall försöka beskrivas så lättförståeligt som möjligt. Att få ointresserade tycka att mina modeller är intressanta. Ringar, staplar och metaforer. Har jag någonstans glömt att jag också jobbar med människor?
Life is a piece of shit, when you look at it...
tisdag 17 augusti 2010
Vem kan man lita på?

Men inte känns det så tryggt när kyparen på lokalbaren i Nairobi stoppar kortet i bröstfickan och visslande försvinner in bakom ett draperi.
Att förlita sig på sitt betalkort, och lojt driva runt i samhället med tom plånbok, ställer ju också vissa motkrav. Vi betalar avgifter för att få använda kortet. Köpmännen betalar ännu mer avgifter för att få ta emot våra kortbetalningar. Kontanterna försvinner från spelplanen. (Hur kommer framtidens Monopol se ut förresten...?). Då m å s t e korten fungera, no matter what!
Jag har varit med om för många händelser på för kort tid för att känna mig helt trygg i denna framtid...
- Jag och Hjärtat åker till Las Vegas. I min ungdom hade jag gått till banken och köpt resecheckar. Sånt för man inte längre. Det finns ju betalkort. Tryggt och säkert. Jag traskar ändå in på banken för att kontrollera att det inte finns några restriktioner för att använda det i utlandet.
-"Tuta och kör" sa dom (ja ungefär i alla fall).
Men nej. Kalla handen vid köpförsök. Kalla handen vid uttagsautomaten.
-"Konstigt" sa banken...
-"Fattigt", tyckte jag...
- Jag och Hjärtat tar en snabb sväng in på IKEA i köpstaden i Mittens rike. Vi skulle ha lite grejor till vår nya lägenhet. Och värmeljus antar jag. Precis när vi börjar lassa på vagnen så hörs en röst i högtalarna. "Vi har problem med kortbetalningen. Endast kontanter idag..."
Där stog några hundra personer med dignande vagnar, stirrade på varandra, slog ut med armarna och lommade iväg. Jobbigt för dom som åkt från Vilhelmina för att köpa platta paket. Jobbigt för IKEA personalen som fick en del färdigpackade vagnar att sortera tillbaks i hyllorna.
- Jag, Hjärtat och Lillhjärtat besökte huvudstaden i helgen. Tropisk hetta. "Ska vi göra ett besök på Gröna Lund? Det kanske inte är så mycket folk där när det är så varmt..." Vi tog båten ut på Djurgården. Ställde oss i Grönans biljettkö. Då vänds en skylt ovanför luckan. "Ingen kortbetalning idag. Vi hänvisar till bankomaten". Jag tror att jag skulle stå i den kön ännu om jag ställt mig där. Tråkigt för familjer som rest långväga. Tråkigt för Lillhjärtat som sett fram emot Lustiga huset...
Man kan bara gissa vad sånt betyder i minskade inkomster för företagen. Jag hoppas att det kanske även betyder minskade utgifter för mig...men det vill man ju gärna bestämma om själv liksom.
Summering av detta?
Använd betalkort.
Lägg reservkontanter i strumpan.