Semester är att inte göra någonting?

Jag är en förespråkare för att inte göra "någonting alls" på semestern. Vill inte åka runt med barnen på vattenäventyrsparker och annat otyg. Bara ligga i gräset och blänga på de lätta, vita sommarmolnen som drar förbi över en klarblå himmel. Stoppa i sig några jordgubbar emellanåt. Åka ner till stranden, sitta i brassestolen och lösa ett soduko. Grilla några laxfjärilar och sitta och surra med grannarna på altanen i den ljumma kvällningen. Svensk sommar. Semester. Inte göra någonting alls. Inte ens blogga. Bara vara. Aaaahhh!

Visst låter det ljuvligt?

Men Petrus - "klippan" - har börjat bli en Tomas - "tvivlaren". Finns den där svenska sommaren längre? Kan inte riktigt komma ihåg. En svensk sommar skall vara så där varm och ljuvlig, så att det känns skönt när den övergår i höst. Man skall vara nöjd då. Men det här? Regnet öser ner så att gatbrunnarna spottar upp det igen. Kvällarna är mörka som i november. Att gå och göra ingenting blir en plåga. Hösten kommer snart, det går med vindens fart. Hjälp!

Nästa sommar blir det att boka en resa. Medelhavet. Sol. Hett som satan. Aaah!

Nästa sommar...!