Vi har grannar som börjar julpynta i slutet av november. Hus och träd kläds in med ljusslingor. Stjärnor och stakar i alla fönster. Lillhjärtat ser sånt där. Jaha, sa hon suckande en dag. Nu bor vi i fulaste huset på gatan igen. Hon mindes förra året. Samma sak då. Hon tillhör en familj som håller hårt på traditionerna... Eller som inte riktigt hinner med att inte hålla hårt på traditionerna. Adventspysslet åker upp på natten inför advent. Julsakerna åker upp på natten inför jul. Så har vi det. Lillhjärtat önskar att det inte var så.Igår kväll var Far i huset upp på vinden och plockade ner Adventslådan. När den magiska lådan öppnades så fick Lilldottern energi i kroppen. Hon plockade upp stjärnor och stakar sjungandes "nu är det jul igen" med repeatknappen intryckt. Att tomtarna inte skulle fram idag dämpade humöret en kort stund, men sedan blev det full fart igen. Mitt i den värsta euforin så stannade hon upp och sa - "Mamma, nu känner jag hur glädjen kommer".
Vi får inte glömma bort varför vi firar jul.
Det är för att få höra just precis sånt - "Mamma, nu känner jag hur glädjen kommer"...
Trevlig Advent på er, i glädjens tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar