
Hur som helst, ikväll hade vi kommit fram till Bergspredikan. Där förklarades lite ditt och datt om hur och varför man ber. "Man ber till vår Far i himelen" läste jag högtidligt med myndig röst. Lilldotterns fråga kom lika snabbt som självklar -
"Men du är ju här. Är det inte bättre att vi ber till Farfar eller Gammalmormor, eller någon som redan är där"?
Ja, vad svarar man på det?
Det kan vara jobbigt det där med uppfostran...men roligt!
Hahaha! Ja vad svarar man på det?
SvaraRadera