Hjärtat är krasslig. Sånt erkänner inte hon gärna. Det var något som 60-talisterna fick i bröstmjölken som försvunnit med tiden. Man är inte sjuk. Och blir man mot förmodan sjuk, så nekar man till det. Och så tar man en dubbel Treo. Och skjuter det framför sig ett tag. Så kanske det försvinner. Och det gör det faktiskt oftast.I fredags gjorde hon något som förvånade t.o.m mig. Det var sedan långt tidigare bestämt att vi skulle ut på lokal med goda vänner. Hjärtat var krasslig redan då, men tänkte fan inte ställa in. När jag kom in i köket så stog hon och svepte två whiskey. Treon gjorde inte susen längre. Det krävdes annan medicin. Jag tyckte det var ganska cool...
Idag kom hon hem med en kartong penicillin, ett tre-pack Treo, Berocca och Alvedon. Hon bad om ursäkt för att hon var lite hängig, bad om att få vila någon timme så skulle det nog gå över. För imorgon kan hon inte vara sjuk, eller jag menar hängig, längre.
Oj, hon erkände nästan att hon var sjuk!
Det är nog ett friskhetstecken, trots allt...
Krya på dig Hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar