Sådärja...

När jag vaknade hade jag ingen aning om det, men några timmar senare satt jag med en spruta i armen...oj, hamnar man i tidningen nu? Som Leksands hockey gjorde. Är jag i riskgruppen? Nä, knappast. Hjärtat har astma, men är det smittsamt? Kan jag åka med på hennes bananskal? Eller kommer människor nu jaga mig för att långsamt doppa mig i tjära och fjädrar. Har jag smitit före i kön?

Den som ser kön, hand upp!...

UW messade på morgonkvisten och tipsade om lugnet på sprutmottagningen. Eftersom någon kommit på att det är röd dag i almanackan idag, så kom det ingen morgontidning. Därmed gick frukosten lite snabbare, och vi packade snart in oss i Pärlan och åkte iväg.

I Mittens rike tar man grissprutan på travbanan. Verkar logiskt eftersom de största riskgrupperna är allergiker, astmatiker osv...därav det stora lugnet månne?...
Vid infarten stod det att läsa att man fick parkera på travbanans parkeringsplats i mån av plats...Armageddon tycktes ha drabbat denna parkering idag.
Vi parkerade vid dörren.

Inne i totohallen togs vi emot av en sköterska. Hon ledde oss vidare till 3 distriktssköterskor. Efter det vidare, genom flumridekön (!), till de 3 sköterskorna vid sprutstationen. Bara vi och dessa vitklädda sköterskor i hela totohallen. Shining... Dom berättade att dom dessutom skulle ha öppet till 20.00. Kändes just då som ett ganska osmart beslut.

Så... plötsligt hade man fått den där sprutan. Och inte smet man före någon kö. Sköterskorna var istället väldigt tacksamma för att någon överhuvudtaget ville få i sig, vad det nu är man får i sig...


10 timmar har gått. I Mittens rike, allt lugnt.

En liten storm i ett mycket litet vattenglas?

Nöff, nöff...