Wow...

Det är häftigt att få vara med när Lillhjärtat upptäcker den stora världen. En dag kom hon insmygande på mitt kontor. Jag kände att hon tassade bakom min rygg, men vände mig inte om. Jag såg i ögonvrån hur hon tog tag i hålslaget och vände och vred på den. Hon betraktade den från alla håll. Det var en grundlig undersökning av en konstig makapär helt enkelt.

Hon vänder på den och börjar pilla på plastlocket i botten. Pappan i mig såg hur golvet fylldes med små vita papperslappar, omöjliga att plocka upp. Men något annat i mig lät henne hållas.

Jag ser hur hon öppnar en liten springa och kikar in. Plötsligt ropar hon högt -
-"WOOOOW! Är det dit hålen tar vägen!

Vilken underbar värld hon lever i. Tänk om hon kunde få stanna kvar där. I världen där ett hålslag fortfarande är en spännande och outforskad makapär.

Den världen har jag lämnat bakom mig för längesedan.

Åh, vad jag kan längta tillbaka!