Jo, som sagt, visst är det synd om henne. Men jag kunde inte låta bli att fnissa till när jag läste Marcus Leifbys inlägg på Aftonbladet.se -
Motorsågarna sveper dom kvinnliga skidskyttarna i ankelhöjden någonstans, men vad är då det här? Errol Kerr? Jo, det är en kille som tävlar i SkiCross. För Jamaica. Jaha, tänker ni kanske, vaddå då. 
Tag en tripp med 2:a klass - gratis vatten bruna dass
Det talas mycket om psyket, nu när det är OS. "Den som har bästa psyket vinner" säger expertkommentatorerna. Fan vet! Helena får gummiarm och bryter ihop. Anja bryter nästan benet, men biter ihop. Starkt psyke? Hög smärttröskel? Ett jävlaranamma? Ingen aning!
Det är kanske inte alla som förstår det där med ljuset i tunneln, som dom pratar om på ekonominyheterna hela tiden. Det är kanske inte alla som fått sina bonusar utbetalda för 2009 ännu? Som sitter där i mörkret och väntar på att den skall dimpa ner i brevlådan. Och allt som dimper ner är ett orange kuvert. Och där kan vi tyvärr inte tala om några bonusar direkt. Det är dom som förvaltade ner pengarnas värde till zero som fick den bonusen. Dom har gjort ett fint jobb ändå, det tror jag säkert. Dom är värda en slant. Det är dom som börjar ana ljuset, långt där inne i tunneln.
Härligt när man själv vet vad man håller på med. I en sport som har 14 dagar i rampljuset vart fjärde år, så gäller det att ta i. För fyra år sedan så spelade svenska damlaget in en hårdrocksvideo tillsammans med Hammerfall. Remember? Hearts of fire!
Min bil är inte lik en bil, det är en...sommarbil. Den har gått i ide. Den vill inte vara med. Den väntar på våren. Jag kan inte klandra den. Jag låter den stå där, i lugn och ro. Den har snart rullat 45000 mil, och då har den väl rätt att göra lite som den vill.
Jag kan inte riktig bestämma mig. Är det en bekymmersfri och energigivande positivism utöver det normala? Är det en överlevnadsmekanism hämtad djupt inne i en reptilhjärna? Är det resultatet av timtals med sejourer hos olika mer eller mindre kända idrottspsykologer. Är det en total verklighetsflykt? Eller är det helt enkelt 80-tals mentalitetens tunnelseende som visar sig så tydligt?
Jag kan inte riktigt förstå det här med Försäkringskassans problem med att tolka "lagar och förordningar". Enligt dom så är det lagarna som gör att dom måste tvinga ut invalider och andra arbetsoförmögna i arbetslivet. Det är därmed regeringens fel (?) Men allt går väl att tolka olika. Speciellt lagar. Alla vi som tittar på TV då och då, har ju lärt oss att en brottsling inte kan fällas om det finns det minsta tvivel om skuld. "Bortom all tvivel" tror jag dom brukar säga.
Ännu en sån där dag. Dom har varit onödigt många nu. Det vräker ner, dag efter dag. Det finns ingenstans att göra av den längre. Snöjäveln! Det värker lite i ryggen. "Se det som en träning" säger grannjäveln. Jo, tjena! Träningen väljer man själv när man vill göra. Snöjäveln kommer alltid opassande. När man ska till jobbet. Eller när man kommer hem från jobbet. Eller på helgen. Opassande kommer den i alla fall. Och precis när man skottat rent på garageinfart, gångvägar och trottoar - då kommer snösvängsjäveln som ett brev på posten. Då står man där och blänger på en meterhög snövall. Andras snö. Som han drar med sig och lägger framför min dörr. Jo, man tackar.
Har varit hemma i 3 dagar. Har inte fått den där "skönt-att-vara-hemma" känslan en enda gång. Har inte ens varit utanför dörren ännu. Ser på väggalmanackan att det är väldigt långt kvar till sommaren. Vaknar 05.30 varje morgon. Tittar på foton och minns. Tänker dom där vanliga efter-semester-tankarna - "hur ska vi göra för att kunna åka tillbaka snart"? Ska man behöva hålla på så här? Jobba 11 månader. Njuta i några veckor, och sedan rullar det på igen. Tillbaka till ett jämngrått Sverige. Iskyla. Hur orkar vi? Vi får hoppas på V75. Sedan är det klart och betalt'. So Long!
Efter 3 veckor i Paradiset skulle man kunna skriva en reseskildring om vad man gjort, saker man upplevt, om människor man träffat. Men det känns lite väl tråkigt. 
Reflektion nr 1 -
Reflektion nr 2 -
De Thailändska gatuhandlarna är riktiga killing machines för varumärken från väst. På varje resa man gör till Thailand, så är det ett nytt märke som slaktas.
Reflektion nr 3 -
Hängde upp en ny väggkalender idag. Ett helt oskrivet blad. Oskrivna blad ger alltid inspiration och lust att fylla det med massa kladd. Tänk om man kunde förstå, att en oskriven väggkalender ger ett behagligare liv, men icke. Fram med pennan och börja plita i viktiga händelser.
Bäst att börja med att säga att det är ledsamt att SAAB läggs ner. Jag kommer ursprungligen från Trestadsområdet, och SAAB har alltid funnits där. Jag kan känna med dom som arbetar där på fabriken.
Jag har jobbat i "handeln" i över 10 år. Julen är viktig för oss i "handeln". Men inte på samma sätt som för alla andra. Tyvärr. För oss innebär det mer jobb. Och det är kul! Faktiskt! Men det innebär mindre julpyssel. Och det är mindre kul. Faktiskt!
Några miljarder dollars för att flyga till månen? Leta efter saker som kanske finns där ute i rymden. "No problem"! Men att komma överens om att lägga några miljarder dollars på att rädda det vi redan har. Att komma på hur vi skall stoppa temperaturhöjningen. Att rädda glaciärerna. Att rädda jorden. "Big problem! Huge problem"!
Hittills har dessa gråa män, i sina grå kostymer, fått sköta detta jobb som är så tråkigt att väldigt få vill syssla med det. Dom skriver sina avtal om export och import. Fördelar våra pengar på skola, omsorg och vägar. Möten, konferenser och annat tråk.
Men när dom äntligen får en uppgift av värde att lösa...nä. Kan vi verkligen ha dom kvar då? Har dom inte visat sig helt okompetenta?
Någon som vill ta över? (Nej, inte du Mona!)
Anyone?
Ja, då var det dags att ge institutionerna en känga igen...att dom aldrig lär sig...
Vår värld håller på att gå under. Våra ledare håller på att vakna? Men växthuseffekter & klimatkonferenser i all ära. Vi har även mindre men stora problem att ta tag i. Ungdomsarbetslösheten! Är det någon som allvarligt talat är förvånad över att den finns? Beror den på att föräldrar inte längre orkar sopa med samma frenesi framför sina änglar? Skall ungdomarna göra något själva åt saken? Men man kan inte bara skylla på dom. Vad är det som format dom? Vem är det som format dom? Vem skall vi hänga? Anyone?Är jag bitter? Nej!
Uppgiven? Ganska!
Lillhjärtat skall nu formas till den stora världen. Jag skall ta över där Hjältarna på Sörängsbacken slutade ;). Men hur gör man? Jag vill inte att hon också blir sådär. Räcker det att vi bränner alla curlingkvastar?
Ja, till påsken skall alla kärringar med curlingkvastar eldas upp på bål. Hoppas att det räcker. Hoppas att det inte är för sent!
Hoppas även att dom kommer överens om något i Köpenhamn. Om inte annat, så i alla fall om att det redan kanske är alldeles för sent, som Wiehe för längesedan så vackert sjöng...
OBH lär ju designa good life, men det finns det fler som kan. Jag och Hjärtat har ju den goda smaken att fylla år på samma dag, och att dessutom göra det på första dagen i Julmånaden gör ju livet så mycket lättare. Ingen glömmer. Inte heller vår allra bästa före detta svärson - Superstar Rockaren. Man blir glad i själen, och lite yngre i hjärtat när man öppnar ett paket med ett så...vackert innehåll.
