F1 i Mittens rike

Min bil är inte lik en bil, det är en...sommarbil. Den har gått i ide. Den vill inte vara med. Den väntar på våren. Jag kan inte klandra den. Jag låter den stå där, i lugn och ro. Den har snart rullat 45000 mil, och då har den väl rätt att göra lite som den vill.

Men den har ju en uppgift att fylla, så nu får den uppgiften lösas på annat sätt. Lillhjärtat skall hämtas hem från skolan. I Mittens rike är det inget större problem. Man tar Sparken. Jag lånade därför en av grannens många sparkar, och gled iväg. Det kändes som på film. En gammal film. Barnen från Frostmofjället, tänkte jag. Så här hade dom det. Kylan bet i kinderna av vinddraget. Jag kände mig fri...

Idag var det första gången på 10 år som jag åkte spark. Idag var det nog första gången på 10 år som dom sandat vägen till skolan. Frihetskänslan fick sig en törn. Det är inte idag jag skall spela Lotto.

Nu är vi hemma igen. Lillhjärtat tyckte att sista branta backen var spännande. "Bromsa inte", skrek hon. Jag gick in i huvudet på Anja Pärson. Såg målbranten framför mig. Fick tunnelseende. En sparkstötting är ingen stabil konstruktion. Men snabb. Jag skänkte nu en tacksamhetens tanke till mannen som sandat. Samme man som jag tidigare förbannat. Det gäller att kunna anpassa sig till situationen. Ren överlevnadsinstinkt!

Nu sitter jag här framför datorn, hel och ren. Lillhjärtat ropar på mig. "Pappa, har vi en tom toarulle och mjöl"? Mjöl! Börjar ana oråd. Hon har nog tittat på Evas Superkoll igen. Barnens Martin Timell. Bäst att kolla vad hon gör...Mjöl...