Hjärnornas kamp

Det talas mycket om psyket, nu när det är OS. "Den som har bästa psyket vinner" säger expertkommentatorerna. Fan vet! Helena får gummiarm och bryter ihop. Anja bryter nästan benet, men biter ihop. Starkt psyke? Hög smärttröskel? Ett jävlaranamma? Ingen aning!

Jag spelar golf ibland. Och många med mig. Jag vet att många av oss också är vinnare av British Open på driving ranchen. Vi slår 1 hink klockrent rakt fram. 2 hinkar. Driver. Wedge. Allt går dit vi vill. Men när vi står där på första tee så kommer hjärnspökena. Och....duff...topp...duff.

Jag har även kastat dart i min ungdom. 9 av 10 i 20 poängsfältet vid uppvärmningen. 5 av 10 i dubbelpoängen. 3 av 5 i bulls eye. Vid tävlingsstart så sprutar plötsligt kroppen in valium i armbågen, och första pilen missar hela piltavlan. Vid andra pilen är man rädd att missa väggen. Vem bestämmer egentligen över oss?

Där någonstans är Helena J just nu. Hon har fått in en skvätt valium i armbågen. Eller kanske opererat in ett element, vad vet jag? Uppförsbacken är dock brant uppför. Vallateamet kan nog göra vad dom vill utan att det märks. Jag kan känna med Helena. Jag brukade också få spagetti i armarna när det gällde. Ja, det kanske inte gällde OS-medaljer, men ändå...kallsvett. Förnedring. Hjälp!

Anna Hahahahahahaag släppte kontakten med medaljstriden innan dom kom in på skidstadion tidigare idag. Det skulle bli ännu en tung fjärdeplats för henne. Men...plötsligt var hon uppe på silverplatsen. Och höll den in i mål...handlade det om att ha starkast vilja...att ha en vinnarskalle?

Eller gäller det att bryta kontakten med det där uppe, som ändå bara rör till det för oss? Har dessa tjejer en direktlina mellan hjärtat och musklerna? Har dom kopplat bort hjärnan? Är dom medaljmaskiner? ;)
Medans vi killar, vi har känslor vi! Vi är lite mer komplicerade.

Är det därför tjejerna regerar?

Är det så?

Anyone?