Pierre de Coubertain spirit!

Jag kan inte riktig bestämma mig. Är det en bekymmersfri och energigivande positivism utöver det normala? Är det en överlevnadsmekanism hämtad djupt inne i en reptilhjärna? Är det resultatet av timtals med sejourer hos olika mer eller mindre kända idrottspsykologer. Är det en total verklighetsflykt? Eller är det helt enkelt 80-tals mentalitetens tunnelseende som visar sig så tydligt?

Sverige har förlorat med 1-13. En total förnedring. En utskåpning som skulle få de flesta att vilja dra något gammalt över sig. Men inte Katarina Timglas. Hon säger direkt efter matchen - "Om vi bara kommer åt andra puckarna så har vi dom...Det här var en bra genomkörare. Det är aldrig kul att förlora, men vi gör det som ett lag och det är det viktigaste"...

Är det inte att vinna som är det viktigaste?

Nej, just det. Så är det ju inte. Och det där visste ju Pierre de Coubertain långt före Katarina Timglas -

"Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl"

Undrar vad Anja tycker om den inställningen?