Hur många gånger jag har hört "aj,aj,aj,aj" eller "oj, oj, oj, oj" eller "å nej den går i guarden" eller "nä, den är för lös", eller "nä den är för hård", det senaste dygnet, det vet jag inte. Men några gånger för mycket, det är det allt.Det kan väl få passera när man ändå vinner Guld, trots Hultings alla aj, oj och nej. Men när alla stön är mer befogade, som i herrarnas bronsmatch, blir det till en mental belastning. Man börjar irritera sig. Eller ännu värre...
Jag vet förr i tiden (för jätte längesedan, typ) när man tittade på hockey på TV. Då kunde man skruva ner ljudet på TV'n, så man slapp höra Arne Hegerfors och Ankans alla ordvitsar, och istället lyssna på radiosportens kommentatorer. Full fräs från första nedsläpp. Inga ordvitsar. Bara hockey!
Jag kollade inte om nattens curling sändes direkt i radio. Jag lät bara alla aj,aj,aj passera. För den här gången. Det är 4 år kvar tills nästa gång. Och antagligen lika långt kvar tills jag tittar på curling igen. OS är över, typ. Så jag släpper det nu. Nu...
Grattis Team Nordberg, förresten!
Men den där videon ni gjorde inför Turin...Hearts of Fire...aj,aj,aj,aj...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar