måndag 27 juli 2009

Det var ju bara en liten "rost ros" på höger framskärm...

Idag skulle det ske! Efter att ha tvättat 745:an för första gången på 5 år, så skulle den även få hjälp med att bli av med dom genanta rostfläckarna. Dom blev så tydliga nu när patinan tvättades bort.

Alla vet vart dom kommer. "Rost rosorna". På skärmkanterna. Så har det alltid varit. Varför, varför har ingen biltillverkare kommit på det? Men min 745:a rullade av bandet i Torslanda 1991, och då sket man väl fullständigt i mina rostproblem 18 år senare.

Ännu en premiär skedde tack vare detta rost projekt. Ett besök på Biltema på Birsta. Bara tanken på Birsta ger mig svett i svanken. Men då visste jag inte vad som väntade mig. Kunderna var vad man i Mittens rike brukar kalla - "lite annars". Mycket truckerkepsar. Jag glömde min. Det var nog därför jag ignorerades. I katalogen framgår att man får experthjälp på Biltema. Men man glömde lägga till - "om du bär truckerkeps". Utan truckerkeps får man lita på sina nedärvda kunskaper om hur man lagar bilar.


Det finns jättemycket prytlar som man skall ha för att ta bort lite rost. Avfettning, rostätare, slippapper P120, primer, glasfiberspackel, slippapper P600, finspackel, maskeringstejp, grundfärg, våtslippapper, lack samt klarlack.

Vad kostar en ny skärm? Eller en ny bil? Tanken slår mig flera gånger, men den manliga stoltheten får mig att stanna kvar i butiken. Att låta mig totalignoreras. Att lasta korgen full med rostborttagningsgrejor. Och samtidigt stå där i kön och se självsäker ut och le lite snett mot truckerkepsen bakom mig. -"Jag kan laga rost jag!"

När man börjar skrapa lite på en "rost ros" så har jag lärt mig en viktig sak idag. Den tenderar att växa. Jag köpte bara en tub med spackel idag. Imorgon skall jag åka och köpa en hink. Och glasfiber. För "rost rosor" kan även bli till ett ganska stort hål när man petar på dom.

Imorgon skall jag fortsätta laga rost.

Eller klippa gräset.

lördag 25 juli 2009

Trevlig resa!

Jag har tidigare skrivit om några kompisar som kom på den lysande idén att cykla från Ulan Bator till Lhasa i Tibet. 500 mil uppför. Med 30-40 kg packning. Genom en het Gobiöken till ett iskallt Tibet. Nu är dom på väg och har hunnit åka några hundra mil på transibiriska järnvägen, och är snart framme vid 'starten'.

Följ deras äventyr på http://uteochcyklar.se.

Jag utlovar en mycket läsvärd reseskildring. Något att fördriva tiden med under en regnskur kanhända...



Semester är att inte göra någonting?

Jag är en förespråkare för att inte göra "någonting alls" på semestern. Vill inte åka runt med barnen på vattenäventyrsparker och annat otyg. Bara ligga i gräset och blänga på de lätta, vita sommarmolnen som drar förbi över en klarblå himmel. Stoppa i sig några jordgubbar emellanåt. Åka ner till stranden, sitta i brassestolen och lösa ett soduko. Grilla några laxfjärilar och sitta och surra med grannarna på altanen i den ljumma kvällningen. Svensk sommar. Semester. Inte göra någonting alls. Inte ens blogga. Bara vara. Aaaahhh!

Visst låter det ljuvligt?

Men Petrus - "klippan" - har börjat bli en Tomas - "tvivlaren". Finns den där svenska sommaren längre? Kan inte riktigt komma ihåg. En svensk sommar skall vara så där varm och ljuvlig, så att det känns skönt när den övergår i höst. Man skall vara nöjd då. Men det här? Regnet öser ner så att gatbrunnarna spottar upp det igen. Kvällarna är mörka som i november. Att gå och göra ingenting blir en plåga. Hösten kommer snart, det går med vindens fart. Hjälp!

Nästa sommar blir det att boka en resa. Medelhavet. Sol. Hett som satan. Aaah!

Nästa sommar...!



tisdag 14 juli 2009

Touren har kommit till mig!

Du vet med all säkerhet hur dom låter, men kanske inte hur dom ser ut. Så här ser dom ut! Anders Adamsson och Roberto Vacchi. Sveriges i särklass bästa kommentatorer. Det är en fröjd att följa Tour de France tack vare dessa män. Cykel är ju egentligen en rätt trökig sport, det måste man ju säga, men Touren blir en av sommarens, ja hela årets sportsliga höjdpunkter. Tack Roberto! Tack Anders!

Förutom att se massa cyklister ta sig över alper och pyreneer, så får man se ett vackert landskap och magnifika slott och palats. (Du, det där lät lite väl vuxet va?) Samt en miljoon tokiga fans som tagit sig upp på de allra högsta topparna. Underhållning på hög nivå!

Igår var det vilodag på Touren. Tråkigt. Men i förrgår fick jag lära mig en ny visdom genom Roberto -

"Ett NEJ är egentligen bara början på ett JA".

Det där visste ju vi småbarnsföräldrar redan. Men det är alltid skönt att få det bekräftat av någon annan.

Nu är det dags att streama in Eurosport.

måndag 13 juli 2009

Lite trött just nu...

Ibland kan det kännas som om det blir för mycket. Att man hamnar nära gränsen. Man vill ha flyt. Någongång i alla fall. Helst på sommaren. Men så fungerar det inte. Inte alls.

Man tror man skall ha semester, men så blir det inte. Man tror att man kan lita på andra, men det kan man inte. Man frågar snällt, men får fel svar. Man tror att det skall vara sol på sommaren, men så är det inte. Man tror man skall orka springa 1 mil, men det gör man inte. Man tycker att man ger, men få väldigt lite tillbaka.

"Varför"?

"Kan allt det här kanske ha att göra med att jag går på GI-diet just nu? Att man blir lite trött i sinnet. Trött i benen. Att man lättare missuppfattar folk? Ja, så är det kanske..."?

"Men...jag började med dieten i morse..."

söndag 12 juli 2009

Kom och köp!

Idag var Lilldottern upp i hejsan redan när hon vaknade. Hon hade bestämt att idag var en bra dag för en loppis. Några av grannarnas lilldöttrar anslöt till verksamheten. Det förbereddes i timmar. Tisslades och tasslades. Kartonger hämtades i garaget. En skylt med "Uppet" och "Stengt" skrevs. Småsaker som "man inte längre ville ha" packades ner i lådor. "Speciellt killgrejor - som bilar och sånt" (Var har hon fått dom ifrån...?)

På gatan utanför vårt hus slogs butiken upp. Det är en återvändsgata, så drop in kunderna är inte speciellt många. Men vi har snälla grannar. Vid lunchtid fanns det "flera kronor" i kassan. När skymningen kom fanns det även en 20-lapp. (Undrar just vad dom sålde för att få den...). Butiken stängde när det var dags för middag, men det bestämdes att den skall öppnas imorgon bitti igen. Det var ju lysande affärer, så varför inte?

På kvällen ropar Lilldottern från sängen -

"Vet ni vad jag skall göra med mina kronor"?
"Eh..näe.."
"Jag skall köpa antingen ett akvarium eller en mobil"

Såpass...
Det verkar som om hela världen ligger öppen för henne.
Gott att veta!

lördag 11 juli 2009

Efter regn kommer sol

Ni måste lära er att ha tålamod! Som vi goa gubbar från västkusten har. Vi vet att det alltid kommer sol efter regn. Västkustbor är härdade. Positivt tänkande go vänner!

Jaha...just nu när man tittar ut så regnar det visst igen. Men det är säkert bara en liten skur. Sedan går vi ut och lägger oss i solstolen igen. Idag kör vi utan solskyddsfaktor. Mellan skurarna.

Vi har semester i Sverige!
-Ahh!

fredag 10 juli 2009

Efter sol kommer regn

Vad var det för en positiv gamäng som kom på att "efter regn kommer sol"?

Vad jag kommer ihåg, låt hända som en vag hägring, så var det så soligt och varmt för exakt en vecka sedan att det var svårt att gå barfota på altangolvet. Man fick använda Hawaiian Tropic med solskyddsfaktor 15 - i skuggan. Man fyllde upp lillpoolen med 2000 liter svalkande vatten. Man satt på den kvällsljumma altanen med en nygrillad laxbit, färsk potatis och en källarsval pilsner. Man hade semester (eller var pappaledig menar jag). Man njöt. I fulla drag!

Och vad hände då? Änglarna har gråtit över oss oavbrutet. Vad är det som gör dom så ledsna? Vi som både sorterar sopor, använder bergvärme och kör miljöbil borde väl premieras? Eller vill dom bara retas för att jag glömde mitt stora paraply i Göteborg?

Nä, mina vänner. Naturen har bara sin gång. Det är som det alltid har varit.
Efter sol kommer regn...

Nu spelar lilldottern 'Cara mia' på högsta volym. Det är nog hennes sätt att säga att nu är dags för frukost...Ha en bra dag :-) - - -

måndag 6 juli 2009

Nu är det över igen...

Festen i Mittens rike är över för den här gången. Vi orkade igen. Vi överlevde igen. Ingen förstår hur det går till, men så är det. Man längtar till det innan. Man längtar tills det är slut medan det pågår. Men man längtar tills nästa gång när det är över.


Tomas Ledin drog flest folk. Festligt och folkligt, och jodå - inte ett moln så långt ögat kan nå...Ace of Base hade klätt på sig sina svarta långrockar och marcherade in på scenen. Happy nation! Men det är fortfarande Uffe som regerar. Med Janne Bark bredvid sig. Tryggt. Rockigt! Du gör mig galen!

Den svenska rockeliten var alltså där. Föredettingar kan man tycka. Men det finns ju inget annat att välja på. Rockande föredettingar eller Idoldeltagare? Vi kör på rockande föredettingar. Jag antar att dom sett att arenan är öppen. Att manegen är krattad. Konkurrensen från 'dom nya' är obefintlig. Varför inte köra ett tag till? Grattis gubbar! Rock on'!

Och han sa det själv där på scenen, Uffe - "Ni kanske har hört vad jag sa efter en konsert i Uppsala? Att det är över nu. Att jag skall lägga av att turnera. Jag skall avslöja något för er, gott folk! Jag ljög!"

Någongång under helgen, så tror jag att jag sa att det här var sista gången. Att det inte blir någon mer gatufest för oss. Jag orkar inte mer. Att det var Finito. Good Bye!
Men jag skall avslöja något för er gott folk -
Jag ljög!

lördag 27 juni 2009

Rastafari

När vi vaknade så visste vi det inte. Att det var dagen som skulle ge oss flest vuxenpoäng hittills i vårt liv. Utav en slump (?) så vart vi helt plötsligt inbokade på en kryssning i Karibien i september. En av våra leverantörer skall ha utbildning på ett skepp hos Roayal Caribbean Cruises, ringde upp och ville ha oss med, och vips. Miami, Haiti, Jamaica, Pina Colada och lite oljefatsrytmer låter väl rätt OK trots allt?

Eventuellt får man brottas lite med amerikanska damer med lila hår i frukostkön, men det får vi ta. Dom bokar nog inte upp vattenskotrarna i alla fall. Eller...?

Nu skall vi bara få en värmebölja, pappaledighet och en semester överstökad, sedan drar vi!

Rastafari!

Voff Voff

Tog en runda runt Uvberget i hettan. Tungt, tungt. Plötsligt kommer två hundar emot mig, men en husse som låg som ett streck bakom dom. Kopplade förvisso, men med 10 meters koppel spelar det ingen större roll. Den ena hunden hoppar upp och biter/nafsar mig i höften. Tröttheten var som bortblåst, och jag satte av med högsta fart över stock och sten. Bakom mig hör jag hur Husse säger - "Men jag har ju sagt att du inte får hälsa på det sättet"...

Jaha, tänkte jag. Vad bra att ni kommit överrens om det... Hallå! Du pratar med en hund. Man kommer inte överens om saker med ett djur. Dom gör som dom vill.

Hade Lilldottern varit med hade min höft kunnat vara hennes ansikte.

Dom skrämmer mig lite ibland. Hundarna. Och hussarna.

torsdag 25 juni 2009

Nu är myggorna lite färre!

En fantastisk vecka på västkusten är till ända. Det blev en vecka med soliga varma dagar och svala kvällar. Krabbfiske med Lilldottern. Båttur genom Nordströmmarna med Systern och Svågern. Salta bad från solvarma bryggor. En god bok i brassestolen till vågornas kluck. Lilldotterns och Farmors ystra dans runt midsommarstången på Bokenäs. Räkmacka på Pråmen i Lysekil. After Beach konsert med DuoJag på klipporna utanför Sealodge på Smögen. Öl och pyttipanna på akterdäck i Lilla Bommen. AC/DC på ett fullsatt Ullevi. Solbränd RayBan näsa. Vad kan man mer begära av en semestervecka?

När SMHI visade en stor sol över Mittens rike, ja då bestämde vi oss för att köra upp dit igen under nattetid.
"Ingen soltid får förspillas", sa Hjärtat och somnade in gott i passagerarsätet.
Solen går aldrig riktigt ner i Sommar-Sverige. Mörkret tar aldrig över. Natten är mycket vackrare än dagen. Och vägarna är fria från Skodia Fabior!

Men luften är full med myggor! När Pärlan svepte genom västermanländska och dalanatten, ja då gjorde hon livet lite mer uthärdigt för dom som bor där. Vi tog med oss liken från 1 miljooon myggor upp till Mittens rike. Insmetade, ja nästan fastbrända i fronten på min nya Pärla. När det var som värst så lät det som om man körde igenom en regnskur. Smatter mot vindrutan. Det tog en timme att tvätta ren den. Dom är inte helt borta ännu. Men vi gjorde livet lättare för några medmänniskor. Det får det vara värt.

Nu är jag pappaledig. Lilldottern och Kompisen springer fram och tillbaka genom vattenspridaren. Solen skiner. Det doftar Hawaiian Tropic...

Ahhh!

måndag 22 juni 2009

Thunderstruck!

Avenyn var full med fans. Det var 12-åringar med de röda djävulshornen, det var PRO tanter med loggo tröjor, det var grabbarna med tatueringar på vaderna, och det var jag, och det var Hjärtat.

På Ullevi var det fullsatt. Solen stekte från en blå himmel. Vi kom lagom så att vi 'slapp' förbanden. En kall folköl, sedan drog dom igång. Vilken konsert! Hårdrocken blir aldrig densamma igen när dessa gubbar lägger av.

Hells Bells! Thunderstruck! TNT! Highway to hell! Whole lot of Rosie!
Tåget som kör rätt igenom backdropen. En gigantisk Hells Bell som dånar. En makalöst stor uppblåsbar Rosie. Angus i bar överkropp och kortbyxor på ett podie 20 meter över Ullevis mittcirkel. Fem Plus. Fem solar. Fem gitarrer, whatever. Det var bra helt enkelt!

Rock n' roll sommaren 2009 pågår för fullt! Hur skall vi orka?

Men så länge Angus orkar spela sina riff i timtals, så skall väl vi orka stå still (?) och titta på.

Rock on Angus!
Rock on!

söndag 21 juni 2009

Smögen struntar totalt i SMHI

"Ostadigt", säger Tone. "Skurar med inslag av åska. Speciellt på Västkusten".
"Bah", säger Smögen. "Regn är för landkrabbor".
På Smögen skiner solen, vad än SMHI's datorer påstår!

På midsommardagen hade vi en magisk eftermiddag på Sealodge. Människor så långt man såg. Grilloset doftar svensk sommar. Öl i stora isfyllda kar. Inte ett moln så långt ögat kan nå. Och så Duojag på utescenen, som bjuder på en konsert lika lång som Ulf Lundell i sina bästa dagar.

Åk till västkusten!
Nöj er inte med mindre.

Ikväll hoppar jag på Ullevis inneplan.
Highway to hell!

Hur orkar jag?

fredag 12 juni 2009

Vi har inte flyttat!

Nu är den i vår ägo. Den nya pärlan. Den är ganska mycket mindre än den förra, och det kommer vi nog att märka imorgon bitti, när vi skall packa den sprängfull inför en semestervecka på bästkusten.

-"Less is more", som jag sa till Hjärtat.
-"Lillldottern' får väl inte packa med sig så mycket leksaker då", blev svaret...


Lilldottern tyckte att den var fin. När vi kom hem så frågade hom mig om hon kunde få ett kuvert. Hon skulle skriva ett brev. Men hon behövde inget frimärke...

Brevet var till lilldottern i 10:an, på samma gata. Där kommer hon att få läsa;
"Idag har vi fått en ny bil. Bara så att du vet, så att du inte tror att vi flyttat"...


Tur att min 745:a står kvar, så att dom inte blir oroliga, grannarna.

Imorgon börjar semestern'!
Jag satte på en dragkrok på pärlan. På fall att...

torsdag 11 juni 2009

Den blomstertid nu kommer...


Idag är det den sista dagen! Imorgon är det den första dagen!

Jag tycker att det är den sista dagen, för idag slutar Lilldottern på Dagis. Hon slutar dessutom på det bästa dagiset som finns i Mittens rike. Eller i hela världen förmodligen. Slut på tryggheten i sagornas värld. Hon har fått leva en tid bland tomtar & troll. Bland prinsar & prinsessor. Bland hjältarna på Sörängsbackens förskola. Jag känner en klump i halsen när man lämnar henne för sista gången. Hon skall börja förskolan till hösten. Jag var inte beredd på det här. Det går för fort.

Lilldottern tycker däremot att det är första dagen. Första dagen på det som hon tycker ska bli hennes första sommarlov. Första dagen på resten av hennes liv. Lilldottern har redan tagit steget in i skolvärlden. Jag kan förstå henne. Någonstans känner man igen spänningen. Känslan när man får tömma sina lådor och ta hem allt man har skapat under terminen. Ta bort alla namnlappar. Sudda ut allt. Hon har ingen aning om vart hon är på väg, men hon längtar. Tänk, vilken härlig känsla. Lyckost henne.


Men jag hoppas och tror att det inte går att sudda bort dessa åren. Dom har förmodligen format henne till vad hon skall bli, vad det nu än blir. Hoppas att hon aldrig glömmer. Hoppas att hon aldrig glömmer hjältarna på Sörängsbacken. Hoppas att dom aldrig glömmer vår prinsessa.


Den blomstertid nu kommer...



måndag 8 juni 2009

New Jersey Devil

Ser du en 59-åring på fotot? Skulle inte tro det. Det är The Boss helt enkelt. Då är åldern ointressant. Han skiter fullständigt i den. När Springsteen rockar fett, då blir resten statister. Och han rockade fett!

Men det är som någon skribent på blaskan skrev, att i sitt bagage har Bruce "tyvärr" ett antal helt makalösa spelningar på Ullevi. Att han skall kunna leva upp till dom är att kräva för mycket. Men bortsett från det, så finns det ingen annanstans jag hade velat vara på kvällen den 7 juni 2009, än på Stockholm Stadion.

Men tack gode Gud för att jag fick uppleva konserten på Ullevi 1985. Och 2003.
Tack!



lördag 6 juni 2009

Aj, aj, aj

Nä, man kan inte vinna matcher på bänken. Tyvärr har vi kanske inte tillräckligt med bra spelare just nu. Men vi har ju ändå en kille som storklubbar i Europa värderar för sisådär mellan en halv till en miljard kronor. Han har vunnit ligan i alla klubbar han spelat för. Han är första svensk att vinna italienska skytteligan på hundratals år. Det är ju bra. Kan vi lekmän tycka...

Men vad gör man då när man efter 12 minuters spel mot Danmark får en straff? I en match som måste vinnas till varje pris? Jo, man tar fram det stelaste träben vi kan hitta norr om Alperna. Kim Källström! Nä, varför skall man välja Zlatan? Det var säkert Kims tur? Det måste ju vara rättvist och svenskt och lagom och alla skall tycka att det är roligt att vara med...eller så stog det så i Lagerbäcks pärm, vad vet jag? Jag är ju bara lekman, som sagt.

PS.
Och får jag se Daniel Andersson i ett svenskt landslag igen, ja då vet jag att han har ett antal fotografier på Lagerbäck i en prekär situation i sin ägo. Och dom har han haft i många, många år.


Nu skall jag ta av mig den blå-gula t-shirten och smyga ner den i tvättkorgen. Jag spillde visst lite på den när Kim missade straffen...

På onsdag tar vi nya tag. Mot Malta...hjälp!



Ny varningsskylt i trafiken!

Vi har varit ute på vägen igen. Jag, Hjärtat och Lilldottern. Dom senare nämnda brukar tillbringa den mesta tiden i bilen med att sova eller att titta på DVD. Men det gör inte så mycket. Då får 'man' tid för sig själv, till att tänka och observera vad som försigår i vårt land. Eftersom jag sitter bakom ratten, så har dessa iaktagelser för det mesta med trafiken att göra. Och trafikanterna!

Dessa tankar bygger självklart inte på enstaka händelser, utan har byggts upp till en inre irritation under tusentals mil på våra vägar. Här är några observationer ur verkligheten -

Observation 1
Vägverket har lagt ner miljoner kronor på att bredda olika vägavsnitt i
vårt land. Men man gjorde inte 4 körfält, utan man nöjde sig med 3. "Ökning av antal körfält" heter det.
Visst är tanken bra! Man vet att snart...snart kommer det en möjlighet att köra om den förb... snigeln utan att riskera livet. Men det fungerar inte så. Något gör att alla sniglar kör i 70 när det är ett körfält, men när det dubbla kommer, då j-vlar är det plattan i rosten. 'Man' är därför tvungen att trycka upp pärlan i 160 för att komma om, så att man precis hinner förbi innan det enkla körfältet dyker upp igen där man får kasta sig in och tvärnita för nästa snigel man hunnit ikapp...och så här är det gång efter gång...70-160-70 osv. Varför...?


Observation 2
När man kommer där i sina modiga 160 för att snabbt tvingas bromsa ner till 70 igen, så kommer nästa trafikmysterium. I 9 fall av 10 så sitter logotypen ovan på snigeln som du tvingas bromas för...

Säger detta mer om bilmärket, eller om ägaren till bilmärket?

Det finns även vissa observationer angående vägbyggen, och dom som jobbar där. Men min svåger är en av dom, och han skall komma till Mittens rike och hjälpa mig med en grej i sommar, så den observationen väntar jag med tills efter det...

Glad Nationaldag...eller Trevlig Nationaldag...eller God Nationaldag...eller...Ha det gött!

måndag 1 juni 2009

Vad ska du bli när du blir stor?

Vid frukosten så börjar lilldottern prata jobb. Hon skall ju börja förskolan till hösten, så det är väl dags att börja planera sin framtid...
Lilldottern är skeptisk till mitt jobbval. Sitta på ett kontor och vänta på att skrivaren skall skriva ut papper? Tråkigt!

Med en klump i halsen så känner jag hon har rätt, och frågar lite förnärmat -
Jaha, men vad ska du bli då?

-På måndag skall jag vara frisör. På tisdag skall jag vara bagare. På onsdag skall jag jobba på TV. På torsdag skall jag sy. På fredag skall jag vara doktor.
Och på lördag...på lördag...vad ska jag göra på lördag...hm...jo, då skall jag vara sotare. Och på söndag skall jag vara målare och snickare...men då är ju veckan slut. Då hinner jag ju inte att vara alla andra saker...


- Nä du kanske måste välja något ändå.

- Då väljer jag bagare...och frisör...och jobba på TV. Inte sotare i alla fall, hi, hi. Och jag tänker inte hugga ner träd...(!)

- Nähä, varför då?

- För att jag tycker att dom är fina...vi brukar ju köpa vår julgran. Det ska man göra. Inte hugga ner den. Min fröken G har huggt en julgran en gång...men vi har ju ingen yxa...

-Gå och borsta tänderna nu...