Jag kom in på dom här tankarna pga att vi håller på att sälja vårt hus. En av de största affärer en vanlig, liten människa gör i sitt liv. Var och ens framtid kan bero på denna affär. Men mäklarna, dom fokuserar på att få in "objekt" i sina listor, och sälja dom med så liten insats som möjligt, så att vinsten blir så stor som möjligt.
Jag vill få känslan att jag är deras viktigaste kund just nu. Inte behöva ringa och jaga besked, och be om ursäkt för att man stör. Dom är busy med att sälja objekt. Dom glömmer att dom jobbar med människor.
Vi köpte en liten, häftig bil. Vit och fin. Men liten. Vi föll för utseendet där den stog i bilhallen. "Den ska vi ha!" Vi bor i Mittens rike, vilket innebär att det inte är några låtsasvintrar. Mycket snö är det, och länge.
Bilen visade sig vara för liten, även för en liten familj. Och totalt oduglig att köra i vinterväglag. Är det jag som köpt fel bil, eller är det bilsäljaren som sålt fel bil? En såld bil i statistiken är vad bilsäljarna fokuserar på. Dom glömmer att dom jobbar med människor.
Jag sitter ofta vid datorn och tar fram olika affärsmodeller, budgetar och kalkyler. Svåra processer som skall försöka beskrivas så lättförståeligt som möjligt. Att få ointresserade tycka att mina modeller är intressanta. Ringar, staplar och metaforer. Har jag någonstans glömt att jag också jobbar med människor?
Life is a piece of shit, when you look at it...
