Hängde upp en ny väggkalender idag. Ett helt oskrivet blad. Oskrivna blad ger alltid inspiration och lust att fylla det med massa kladd. Tänk om man kunde förstå, att en oskriven väggkalender ger ett behagligare liv, men icke. Fram med pennan och börja plita i viktiga händelser.

2-20 Januari - Thailand. OK! Bra start på året. Det får gå.

12 Juni - KISS på Stockholm Stadion. Har sett dom förrut, och kunde inte motstå frestelsen. PyroShow, Folköl i plastflaskor och trevliga vänner. Jo, det blir bra.

5-10 Juli. Gatufest i Mittens rike. Fick se att Kent är det enda band som är bokat. Det känns redan bättre än de senaste åren. Dags att skicka ut en inbjudan till gatufestvännerna...vi kör en sommar till!

chockade...eh?

Bäst att börja med att säga att det är ledsamt att SAAB läggs ner. Jag kommer ursprungligen från Trestadsområdet, och SAAB har alltid funnits där. Jag kan känna med dom som arbetar där på fabriken.

Men att man blir "chockad" över att en bilfabrik som gör 4 miljarder (4 000 000 000 kr) i förlust, inte kan drivas vidare, det kan jag inte riktigt förstå. Att tillverka något som ingen vill ha, det fungerar inte. Inte längre.

Man gnäller på Maud. Men vad ska hon göra åt saken? Sälja bilarna? Eller köpa bilarna? Om SAAB var så himla bra att det kunde drivas vidare, då hade det drivits vidare. Verkligheten är en annan.

Teko försvann. Varven försvann. Bilindustrin försvinner...

Knäcken hör julen till...

Jag har jobbat i "handeln" i över 10 år. Julen är viktig för oss i "handeln". Men inte på samma sätt som för alla andra. Tyvärr. För oss innebär det mer jobb. Och det är kul! Faktiskt! Men det innebär mindre julpyssel. Och det är mindre kul. Faktiskt!

Lillhjärtat är en pysseltjej av stora mått. Julen är hennes tid. Hon har redan tillverkat serviettringarna till julkalaset. Hennes föräldrar jobbar däremot i "handeln". Ja, ni förstår. En omöjlig ekvation. Igår kväll satt hon 30 cm från TVn och tittade med drömmande ögon på när Ernst tisslade och tasslade och pysslade. Han bygger granrisinstallationer, ystar ost, plockar mistel, bakar marsipanlimpor, kokar julgädda (?)...ja ni vet hur han håller på.

"En sån pappa skulle du ha va, Lillhjärtat"? frågade jag, lite smått ironiskt.
"Jaaaaaaaaaaa" svarade hon utan att släppa blicken från Ernst.

(J-la Ernst j-vl...)

När Ernst va klar med sitt tramsande, och gjort 1000 knäckformar klara, vände sig Lilldottern om och sa -
Knäck e ju ett godis...jag som trodde det va samma som en knäckemacka...

Dags att hitta lite quality time med Lilldottern, tror jag.

Någon som har det till salu?

Anyone?

Varför finns dom?

Några miljarder dollars för att flyga till månen? Leta efter saker som kanske finns där ute i rymden. "No problem"!
Några fler miljarder dollars för att jaga spöken i Afghanistans bergstrakter? Efter terrorister som kanske finns där i någon grotta. "No problem"!
Kanske några miljarder dollars på att skjuta protoner i full fart mot varandra? För att kanske komma på hur jorden en gång kom till? "Absolutly no problem"!

Men att komma överens om att lägga några miljarder dollars på att rädda det vi redan har. Att komma på hur vi skall stoppa temperaturhöjningen. Att rädda glaciärerna. Att rädda jorden. "Big problem! Huge problem"!

Hittills har dessa gråa män, i sina grå kostymer, fått sköta detta jobb som är så tråkigt att väldigt få vill syssla med det. Dom skriver sina avtal om export och import. Fördelar våra pengar på skola, omsorg och vägar. Möten, konferenser och annat tråk.

Men när dom äntligen får en uppgift av värde att lösa...nä. Kan vi verkligen ha dom kvar då? Har dom inte visat sig helt okompetenta?

Någon som vill ta över? (Nej, inte du Mona!)

Anyone?

Nu är det jul igen...suck

Ja, då var det dags att ge institutionerna en känga igen...att dom aldrig lär sig...
Postens dilemma är att dom ser som sin stora uppgift i samhället att frakta paket och brev hit och dit. Dom har inte en enda tanke på att dom egentligen löser en tjänst som en kund har betalat för. Ibland kan man skoja om att livet hade varit mycket lättare utan alla kunder. På Posten skojar man inte om det...Kunden är ett problem. Han hindrar dom från att köra paket.

Posten får dom anställda som man förtjänar. Vi har problem med dom. Minst sagt. Igår skulle dom både hämta och lämna paket i Butiken. Inget av det lyckades dom med. För att göra en lång historia något kortare, så ringde Hjärtat till Chefen på Posten. Mycket undanflykter så klart, men den bästa var den att dom hade så mycket att göra nu...

"Det är ni nog inte helt ensamna om just nu" kommenterade Hjärtat.
"Jo, ja, men vi arbetar häcken av oss, fö.." Hjärat avbröt -"Men Gud vad roligt för er, att ni har mycket att göra!
"Nja, eeh men.."

Skillnaden är att vi tycker att det är roligt när vi har mycket att göra. För institutionerna, såsom Posten, är det bara jobbigt...

Bunta ihop dom. Lägg dom i ett paket, och skicka iväg dom.
När det skickas, vart det skickas eller när det kommer fram, ja det vette fan.


Skicka ett SMS som julhälsning i år kanske?

Anyone?

God Jul...

Skyll inte på mig...

Vår värld håller på att gå under. Våra ledare håller på att vakna? Men växthuseffekter & klimatkonferenser i all ära. Vi har även mindre men stora problem att ta tag i. Ungdomsarbetslösheten! Är det någon som allvarligt talat är förvånad över att den finns? Beror den på att föräldrar inte längre orkar sopa med samma frenesi framför sina änglar? Skall ungdomarna göra något själva åt saken? Men man kan inte bara skylla på dom. Vad är det som format dom? Vem är det som format dom? Vem skall vi hänga? Anyone?

Dom skall ta sig in i en värld där man ställer krav. Där man måste prestera innan man belönas. Där man kryper innan man går. Något som ungdomar, generellt sett är måttligt intresserade av.

Är jag bitter? Nej!
Uppgiven? Ganska!

För många besvikelser har gjort åsikten till en sanning.

Staten försöker genom att införa billigare arbetsgivaravgifter och annat lull-lull för att företagen skall gynnas av att ta in ungdomar. Jag förstår att man försöker med allt. Detta lockade till en början. Billigare arbetskraft, jo man tackar...tack, men nej tack! Man får inte ett jobb för att man är ung eller gammal. Man får det för att man är bra på vad man gör.

Lillhjärtat skall nu formas till den stora världen. Jag skall ta över där Hjältarna på Sörängsbacken slutade ;). Men hur gör man? Jag vill inte att hon också blir sådär. Räcker det att vi bränner alla curlingkvastar?

Ja, till påsken skall alla kärringar med curlingkvastar eldas upp på bål. Hoppas att det räcker. Hoppas att det inte är för sent!

Hoppas även att dom kommer överens om något i Köpenhamn. Om inte annat, så i alla fall om att det redan kanske är alldeles för sent, som Wiehe för längesedan så vackert sjöng...

God Rock

OBH lär ju designa good life, men det finns det fler som kan. Jag och Hjärtat har ju den goda smaken att fylla år på samma dag, och att dessutom göra det på första dagen i Julmånaden gör ju livet så mycket lättare. Ingen glömmer. Inte heller vår allra bästa före detta svärson - Superstar Rockaren. Man blir glad i själen, och lite yngre i hjärtat när man öppnar ett paket med ett så...vackert innehåll.

Hur man år efter år, kan göra en så simpel produkt som vodka, så snygg och vill-ha-läcker är en gåta. Men denna åtråvärda rock n' roll förpackning lär bli en klassiker. Och den är min! Och Hjärtats...Tack T. Tack för att vi får vara med och leva i din dröm ibland!

12 juni står Kiss på Stockholm stadion igen.

Jag och Hjärtat kommer att vara där. Vi ger oss aldrig!

Är det måntro då den skall knäckas? Rock n' rolla lite i Humlegården?

Någon som vill hänga med?

Någon som orkar?

Anyone?

"Jag känner glädjen"

Vi har grannar som börjar julpynta i slutet av november. Hus och träd kläds in med ljusslingor. Stjärnor och stakar i alla fönster. Lillhjärtat ser sånt där. Jaha, sa hon suckande en dag. Nu bor vi i fulaste huset på gatan igen. Hon mindes förra året. Samma sak då. Hon tillhör en familj som håller hårt på traditionerna... Eller som inte riktigt hinner med att inte hålla hårt på traditionerna. Adventspysslet åker upp på natten inför advent. Julsakerna åker upp på natten inför jul. Så har vi det. Lillhjärtat önskar att det inte var så.

Igår kväll var Far i huset upp på vinden och plockade ner Adventslådan. När den magiska lådan öppnades så fick Lilldottern energi i kroppen. Hon plockade upp stjärnor och stakar sjungandes "nu är det jul igen" med repeatknappen intryckt. Att tomtarna inte skulle fram idag dämpade humöret en kort stund, men sedan blev det full fart igen. Mitt i den värsta euforin så stannade hon upp och sa - "Mamma, nu känner jag hur glädjen kommer".

Vi får inte glömma bort varför vi firar jul.

Det är för att få höra just precis sånt - "Mamma, nu känner jag hur glädjen kommer"...

Trevlig Advent på er, i glädjens tid!

Sparka på dom som ligger? Eh?

För en gångs skull är det inte bly-arsle-institutionerna jag skall gnälla på. Utan mer på media. Och på alla dom som läser media.
Idag läser man om ett förslag där unga och arbetslösa skall få en beräknad sjuklön utifrån vad dom tjänat under en mer begränsad tid än normalt.

Då "sparkar man på dom som ligger". Man gör inlägg om att "vissa faktiskt inte orkar jobba med en förskylning i kroppen." Att förslaget är "ett hårt slag mot unga och nya-på-jobbet folket".
Man skriver att detta kommer att bli en avgörande valfråga.

Hallå! Är det någon som har koll på att det är företagen som betalar dag 1-14 i sjukperioden?
Försäkringskassan har inget med det att göra. Dom går in först när det blir en långtidssjukskrivning. En förskylning bör försvinna på 14 dagar. Under de 14 dagar som en företagare får betala sjuklönen. Och i Sverige är det alltmer småföretagare som betalar. Där man verkligen kan tala om att "slå på den som ligger".

Det är för många som inte vet hur och varför.

Det är för många som ändå tycker.

Bl.a. jag?...

Fader vår

Läste saga för Lilldottern ikväll. Eller saga och saga förresten. Bibeln för barn är det. Vi köpte den till henne för ett tag sedan, och har läst några kapitel varje kväll. N å g o t mer lättläst än originalet skulle jag vilja påstå. Och jag tror att föräldrarna lär sig mer än barnet av "sagostunden"...

Hur som helst, ikväll hade vi kommit fram till Bergspredikan. Där förklarades lite ditt och datt om hur och varför man ber. "Man ber till vår Far i himelen" läste jag högtidligt med myndig röst. Lilldotterns fråga kom lika snabbt som självklar -

"Men du är ju här. Är det inte bättre att vi ber till Farfar eller Gammalmormor, eller någon som redan är där"?

Ja, vad svarar man på det?

Det kan vara jobbigt det där med uppfostran...men roligt!

Jag har äntligen funnit glädjen!

Hörde en trivsam radiointervju med Jonas Gardell en morgon. Han berättade att han äntligen hade funnit glädjen. Han har letat i 40 år, men nu visste han var den fanns. Han hittade den sittandes i en Taxi, på väg till Arlanda. Glädjen, visade det sig, är en Trafikplats i Sollentuna...

Det ironiska med detta är, att det inte finns någon avfart där. Och den ligger längst en motorväg, så man får absolut inte stanna till där. Så där finns den - Glädjen. Du kan inte svänga in där, eller stanna till. Den bara susar förbi utanför fönstret när du passerar i 110.

Det är livet! som Stafan Sauk skulle sagt. Det är livet som susar förbi.


En helt annan diskussion skulle kunna vara den om Trafikplatserna.

Vad är det för något?

Varför finns dom?

Anyone?

Who let the dogs in? WhoWho?

Ska vi skylla på media igen? Ger dom kanske en snedvriden bild av Skåne och Skåningar? Är Skåne extra hårt drabbat av invandrare och flyktingpolitik, med dåliga erfarenheter som följd? Värnar Skåningar mer om Skåne än vad andra gör om sina landskap? Är Skåningar kanske lite smartare än vi andra? Ser dom det vi inte ser?

Var någonstans är invandrare sällan välkomna? - Små byar i Skåne!
Varifrån tvingas flyktingbarn fly vidare? - Små byar i Skåne!
Vilka bråkar oftast i Grannfejden? - Skåningar i små byar i Skåne!

Hur kan nu vuxna människor i Vellinge vara "hatiska" mot flyktingbarn. Vi får ständigt lära oss att "se utanför bubblan", "tänka utanför ramarna", t.o.m. gamla kristna värderingar som "älska vår nästa såsom oss själva" kan man plocka fram i det här sammanhanget.

Men hur tänker man i Vellinge? Vad säger dom till sina barn?

Jag tror knappt jag vill veta!

(Ja, jag vet att du bor i Skåne Örjan, men du är inte skåning för det...)

P-I-M-P

I don't know what you've heard about me...men vi var på Nalen i helgen, jag, Hjärtat och flickorna. Schwarzkopf Professional fyllde 111 år, så då var det stor baluns vill jag lova. Uppklätt till tänderna. Svart dominerade som vanligt. I modevärlden intet nytt. Det var stor show och schlager. Vodka Red Bull till damerna och hederlig pilsner ur flaska till herrarna. På ett frisörevent är kön till damtoaletten n å g o t längre än herrarnas, så vi kan kosta på oss att dricka öl vi :)

Hur sammanfattar man ett sådant spektakel då?

Jo, att EMD suger!

aldrig, Aldrig, ALDRIG!

Tragiskt! Det är det enda ord jag kan komma på. Tragiskt!
Jag såg inte hela programmet. Men det zappades förbi några gånger. Och under den korta tid jag såg, så fick jag bekräftat de allra värsta fördomarna jag går och bär på...det var tragiskt att se, och jag fick en klump av obehag i magen.


Jag hoppas att jag inte känner någon som åker till Ullared och köper skit i stora lass. Jag har fullt upp med att acceptera att folk åker till leråkern i Birsta - den stora köpcirkusen i Mittens rike.

Men gör jag det ändå, så tror jag inte att jag vill veta om det.

Keep it inside!

Gratis är gott

Jag vet inte om du varit i situationen som jag hamnade i idag. Men har du inte redan varit där, så kommer du garanterat att hamna i den. Diskussionen om att - "Nej, man kan inte köpa allt man vill ha. Nej, det kostar pengar. Jag är inte gjord av pengar" osv. Och då menar jag diskussionen med barnen, inget annat. Om det inte är med barnen som man hamnat i den diskussionen, så har du ett än mer komplicerat problem...

Lilldottern ville ha något i affären, och så körde man igång. Efter ett tag frågar hon mig - "varför är inte vissa saker gratis i affären då? När jag har loppis, då är vissa saker gratis i alla fall".

Eeh...jaha...men varför då...?

Jo, för jag tycker att man skall vara snäll mot andra ibland, och dom kanske vill ha kvar sina pengar och så...

Hörde du det, Stig?

Sådärja...

När jag vaknade hade jag ingen aning om det, men några timmar senare satt jag med en spruta i armen...oj, hamnar man i tidningen nu? Som Leksands hockey gjorde. Är jag i riskgruppen? Nä, knappast. Hjärtat har astma, men är det smittsamt? Kan jag åka med på hennes bananskal? Eller kommer människor nu jaga mig för att långsamt doppa mig i tjära och fjädrar. Har jag smitit före i kön?

Den som ser kön, hand upp!...

UW messade på morgonkvisten och tipsade om lugnet på sprutmottagningen. Eftersom någon kommit på att det är röd dag i almanackan idag, så kom det ingen morgontidning. Därmed gick frukosten lite snabbare, och vi packade snart in oss i Pärlan och åkte iväg.

I Mittens rike tar man grissprutan på travbanan. Verkar logiskt eftersom de största riskgrupperna är allergiker, astmatiker osv...därav det stora lugnet månne?...
Vid infarten stod det att läsa att man fick parkera på travbanans parkeringsplats i mån av plats...Armageddon tycktes ha drabbat denna parkering idag.
Vi parkerade vid dörren.

Inne i totohallen togs vi emot av en sköterska. Hon ledde oss vidare till 3 distriktssköterskor. Efter det vidare, genom flumridekön (!), till de 3 sköterskorna vid sprutstationen. Bara vi och dessa vitklädda sköterskor i hela totohallen. Shining... Dom berättade att dom dessutom skulle ha öppet till 20.00. Kändes just då som ett ganska osmart beslut.

Så... plötsligt hade man fått den där sprutan. Och inte smet man före någon kö. Sköterskorna var istället väldigt tacksamma för att någon överhuvudtaget ville få i sig, vad det nu är man får i sig...


10 timmar har gått. I Mittens rike, allt lugnt.

En liten storm i ett mycket litet vattenglas?

Nöff, nöff...

Har jag missat något?

Snart är den här! Halloween. Lilldottern har hållt på i över 1 vecka med alla förberedelser. Det pysslas, tisslas och tasslas. Jag vet inte ens om Halloween är imorgon eller på lördag. Eller är det både och? Och jag vet inte ens varför?

Jag frågade Lilldottern lite spydigt om hon tyckte att Halloween var lika spännande som Julen. Och självklart fick jag det svar som jag inte förväntade mig. -"Jaaa, Halloween, Fylla år och Julen är lika spännande". Jaha, julen har slunkit ner på tredjeplats? Julen! Trea? Hallå!

Kidsen vill ha lite spänning. Blod som rinner. Ögon som poppar ur sin håla. Liemannen som knackar på dörren och vill ha godis. Skelett som hänger i taklampan. Vad har då en fet och glad gubbe i röd kostym och skägg att komma med? Mindre och mindre...

Och här sitter man bredvid och tittar på, och tror att allt är som förr. Att barnen längtar till julen och sitter där och tindrar med ögonen framför Kalle Anka.

Det är nog läge för att dra på sig en dödskallemask, servera magotts till middag som sköljs ner med råttblod. Happy Halloween everybody!

Vilken dag var det nu då?

Och varför?

Anybody?

Ute på tunn is?

Detta är ju, som ni kanske märkt, långt ifrån en politisk blogg. Men ibland poppar det upp sådana popcorn också. Det kan man ju inte hjälpa...Som idag när det står att läsa att den rödgröna röran seglar uppåt i oppinionsmätningarna. Då funderar jag lite över hur det är möjligt. Vem vill ha det så? Hur tänker man då?

Som egenföretagare är man ganska utsatt för vilka spelregler som sätts upp. Jag säger inte att det är bra för oss idag. Långt ifrån. Väldigt långt ifrån. Men jag har svårt att se hur det skulle kunna bli bättre med Mona vi rodret.

När man försöker läsa på, så känns det som om dom pratar om en "välfärd" som något som finns "där ute", men som någon annan skall ordna. Alla har rätt till denna "välfärd" och det är arbetsgivaravgifterna som skall betala den. Så var det förr. Så har det alltid sett ut. Så får det bli.

Företag ser inte längre ut som då. Avtal och regler är uppbyggda för en industri som håller på att läggas ner. Avtal och regler håller på att kväva de småföretag som kämpar och försöker växa upp.

Blir det ett regeringsskifte nästa år, så får vi nog hoppas på att dom drar igång varvsindustrin igen. Och Teko.

För välfärdens skull...

Thank heven for TREO

Hjärtat är krasslig. Sånt erkänner inte hon gärna. Det var något som 60-talisterna fick i bröstmjölken som försvunnit med tiden. Man är inte sjuk. Och blir man mot förmodan sjuk, så nekar man till det. Och så tar man en dubbel Treo. Och skjuter det framför sig ett tag. Så kanske det försvinner. Och det gör det faktiskt oftast.

I fredags gjorde hon något som förvånade t.o.m mig. Det var sedan långt tidigare bestämt att vi skulle ut på lokal med goda vänner. Hjärtat var krasslig redan då, men tänkte fan inte ställa in. När jag kom in i köket så stog hon och svepte två whiskey. Treon gjorde inte susen längre. Det krävdes annan medicin. Jag tyckte det var ganska cool...

Idag kom hon hem med en kartong penicillin, ett tre-pack Treo, Berocca och Alvedon. Hon bad om ursäkt för att hon var lite hängig, bad om att få vila någon timme så skulle det nog gå över. För imorgon kan hon inte vara sjuk, eller jag menar hängig, längre.

Oj, hon erkände nästan att hon var sjuk!

Det är nog ett friskhetstecken, trots allt...

Krya på dig Hjärtat!

It's Showtime folks!

Igår så hade vi styrt upp en frisyr & modevisning i Stadshuset. Ja, eller Hjärtat, rättare sagt! Det blev precis sådär lyckat som man bara kunde hoppas. 6 butiker slår sig ihop och ser till att det händer något, även i "Norrlands huvudstad". Det vackra folket slöt upp mangrannt. "Det var hett och svett på Statt i"...som någon sjöng så vackert för längesedan...

"Mother earth is calling us to take care of her" var det aktuella temat. Det lockade även några av de vakna lokala tidningarnas medarbetare. Fotografer på plats ger alltid en touch av flärd. Men inte lockade det Stadens Tidning. Händer det något positivt i stan, ja då håller dom sig långt borta. Dom publicerade själva en artikel om det för inte så längesedan. En undersökning som gjorts i staden kom fram till att Jante lagen har sitt starkaste säte här. Just här, där jag råkat välja att bo. Och Stadens Tidning är dess främsta förespråkare. Ta bort!

Det där blev ett litet sidospår...

saxokam, martins, affären, moyo, 925 och make up store fixade visningen. Glenn fixade musiken. Det vackra folket skapade feststämningen.

En helt vanlig kväll i Mittens rike...