Det är samma stjärnor!

Eftermiddagen och kvällen spenderades i goda vänners lag i Ånge, långt långt in i Mittens rike. På vägen hem satt Lilldottern och ville prata mycket och högt, för att hålla sig vaken. Själv försökte jag uthärda de sista 20 minuterna av semifinalen i Scandinavium. Lilldottern pratade med Hjärtat, och jag skruvade upp volymen ännu mer. Lilldottern tystnar och sitter och kikar ut genom fönstret, och säger -

"Mamma, vet du"? (Hon börjar allting med det - vet du?) "Visst är det så att om du skulle stå utanför mitt dagis nu, så skulle du se samma stjärnor som jag gör nu"?
-"Mmmm"
-"Men det är väl inte samma hus och grejor"
-"Näää"
-"För då skulle ju dagis vara här"

Man borde lyssna mer till vad barnen har att säga, och inte skruva upp volymen på radion. Man missar för mycket. Och sista perioden i Scandinavium kunde man ju hellre ha missat...